Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 14 juli 1945 - En bok om papper, av Ove Persson - Nordiska Gummifabriks AB Overman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(77
TEKNISK TIDSKRIFT
En bok om papper, tillägnad Carl Joh. Malmros den
23 december 19H av Aktiebolaget Klippans
Finpappers-bruk. Almqvist & Wiksell, Uppsala 1945. 461 s., 212 fig.,
bilagor.
Det är inte ovanligt att framstående män hyllas genom att
man från trycket utger mer eller mindre påkostade verk,
innehållande artiklar av personer som stå jubilaren eller
hans verksamhet nära, men det är sällan resultatet blir av
så stort intresse även för utomstående som nu är fallet. "En
bok om papper" innehåller visserligen inte allt om papper,
men den innehåller uteslutande sådant som måste vara till
gläd je för varje pappersman och för många andra dessutom.
Förutom i titelplanschen — en porträttreproduktion i
färg — presenteras C J Malmros själv i denna bok endast
genom ett omnämnande i den inledande artikeln, av vilken
dock betydelsen av hans gärning inom svensk
pappersindustri otvetydigt framgår; för övrigt innehåller denna
artikel av bankir Tage Cervin en i all sin knapphet
synnerligen intressant skildring av de ekonomiska
transaktioner, som legat bakom Klippans och Finbrukens utveckling
till deras nuvarande ställning på finpappersområdet. För
den som möjligen inte har klart för sig kapitalets, vid
sidan om arbetets, betydelse för industriell utveckling kan
den tjäna som tankeställare.
Den av landsarkivarie Gustaf Clemensson lämnade
översikten "Papperet genom två tusen år" är en utomordentligt
värdefull redogörelse för papperets tidigare historia, väl
dokumenterad och belyst av ett rikhaltigt bildmaterial.
Författaren granskar och jämför de resultat den
pappershistoriska forskningen världen runt kommit till och av
denna utredning framgår tämligen klart att papperets
uppfinnande visserligen kan sättas till år 105 e.Kr. men att
därmed snarast fullbordandet av en småningom skedd
utveckling markeras. Pappersmakarkonstens utbredning,
småningom även till Europa, skildras på ett övertygande
och intresseväckande sätt. Särskilt påpekas hur
betydelsefull den italienska papperstillverkningen var omkring år
1300, då papperet genom nya tillverkningsmetoder ändrade
karaktär till den grad, att lärda män länge ansågo att
olika råmaterial kommit till användning före och efter
denna tid. Det var nu man övergick till stampverk för
lumpsönderdelningen och till animalisk limning. I
papperstillverkningens centra i Italien utövades noggrann kontroll
över papperets kvalitet och pris och som kvalitets- och
ursprungsbeteckning tillkommo vid denna tid
vattenmärkena. Rangplatsen inom europeisk pappersframställning
övertogs småningom av andra länder, Frankrike, Tyskland
och på 1600—1700-talen framför allt av Holland, där också
den uppfinning gjordes, som kan sägas utgöra grundvalen
för nutida papperstillverkning, nämligen den stampverket
ersättande "holländaren". Efter ytterligare ett århundrade
inleddes med pappersmaskinens uppfinning 1798 den
industriella utveckling, som efter 1800-talets nya metoder
att med vedcellulosa säkra råvarutillgången lett till att vår
tid icke utan skäl kallats pappersåldern. Dessa senare
skeden i papperets historia äro ytterst kortfattat behandlade
men kompletteras längre fram i boken genom fabrikschef
Tage Engströms skildring "Malholländaren och dess
utveckling" samt överingenjör Gustaf Wetterlings
"Långduks-maskinens utveckling sedan 1830-talet".
Såväl Clemenssons redogörelse som arkivarie Ernst
Nygrens beskrivning "Hur papperet kom till Sverige"
innehåller många roande och lärorika uppgifter om
konkurrensen mellan papper och pergament. I den senares såväl
text som bildmaterial finnas många detaljer av
kulturhistoriskt intresse. Om "De äldsta pappersbruken i Sverige"
skriver arkivarie Lars Sjödin och klarlägger flera dunkla
punkter på ett område, där hittills publicerade uppgifter
varit ganska oöversstämmande. Denna artikel jämte docent
David Hannerbergs "Den äldre pappersbruksbygden i
Sverige" lämnar svar på åtskilliga frågor i detta
sammanhang. Där beröres också ett bekymmer, som tämligen snart
och sedan i allt högre grad gjorde sig gällande inom pap-
perstillverkningen, nämligen den i förhållande till
produktionsökningen allt knappare råvarutillgången.
Pappersbrukens råvarubekymmer under frihetstiden och de
åtgärder som vidtogos för att avhjälpa dessa och
organisera lumpinsamlingen skildras sakkunnigt av riksarkivarie
Bertil Boethius. Till frågan om råvaruförsörjningen kan
också jägmästare Alf Winbladhs artikel om granmassaveden
hänföras, vilken berör granens tillväxtförhållanden,
växtförädlingen och massavedens lämpliga behandling.
Cellulosans blekning skildras av civilingenjör Rutger Larson, som
redogör för hypoklorit- och klargasblekningens metoder.
En sammanfattning av statistiska uppgifter om
pappersbruk och papperstillverkningen lämnas av bergsingenjören
direktör Otto Eneroth i hans artikel "Den svenska
pappersindustrin under de senaste tjugofem åren" och "Papperets
specialisering", där produktionssiffrornas variationer
ställas i samband med samhällslivets förändringar. Ett
närliggande område, den svenska pappershandeln, skildras i
artiklar av Gustaf Clemensson, Harald Gemmel och Josef
Larson, kompletterade med innehållsrika tabeller över
import, export och tillverkning av papper under olika år.
Dessutom lämnas en redogörelse för alla svenska
pappersbruk som existerat före 1871. Den omfångsrika boken
avslutas med en pappershistorisk bibliografi av bibliotekarien
Tönnes Kleberg.
Enligt efterskriften skulle i boken även ha ingått en
framställning om papperets betydelse för modernt
kvalitetstryck av disponent Carl Z Hæggström. Helt säkert hade
den haft en uppgift att fylla. Kanske hade den format sig
till ett memento för den svenska pappersindustrin att inte
glömma bort en sak som hittills knappast ägnats tillräcklig
omsorg: kontroll och provning av den färdiga produkten
med hänsyn till den grafiska industrins och speciellt
reproduktionsteknikens krav. Tryckpapperstillverkningen i vårt
land har i viss mån kännetecknats av ett osäkert famlande,
som varit till men för både konsumenter och producenter
av grafiskt papper.
Även om Hæggström genom sin för tidiga bortgång
hindrades att lämna sitt bidrag till boken har han dock
varit med om att gestalta dess utformning och
tillsammans med sitt anrika tryckeri, Almqvist & Wiksell i
Uppsala, skapa något av det han satte högt — en vacker bok.
Papper och tryck äro varandra värdiga, och det vill inte
säga litet. Illustrationerna äro utförda i ljustryck och
lämna belägg för detta tryckförfarandes utomordentliga
lämplighet när det gäller reproduktion av mångskiftande
bildmaterial. Visserligen ernås därmed inte djuptryckets
saftiga mättnad eller briljansen hos ett autotypitryck på
konsttryckpapper, men den naturtrogna detaljåtergivningen
av såväl den fotografiska bildens halvtoner som den fina
linjeföringen i gamla kopparstick kan ej uppnås på annat
sätt. Ljustrycksplanscherna äro tryckta som särskilda ark,
inhäftade och som sig bör paginerade i följd med
textarken. Med hänsyn till planschsidornas större bildyta ha
paginasiffrorna på dessa satts i betydligt mindre grad än
på textsidorna, vilket nog är till fördel. Men — en liten
anmärkning! När nu paginasiffrorna i alla fall utelämnats
på en del bildsidor, hade det inte varit lämpligt att förfara
så med de sidor som komma intill textsidorna? Två så
olika stora paginasiffror på samma uppslag gör åtminstone
på mig ett störande intryck. En skönhetsfläck — kanske.
Eljest är "En bok om papper’ en genomgående vacker,
lärorik och intressant produkt; den är ett gott exempel på
vad svensk pappersindustri och svensk grafisk industri
kunna åstadkomma — när de samarbeta! Ove Persson
Nordiska Gummifabriks AB Överman, Sundbyberg.
Katalog över Norit-ringar för axeltätning. Norit-ringen är
i första hand avsedd för tätning vid roterande axlar men
kan i många fall även användas vid fram- och återgående
plunge-rörelse. Den utföres som standard med manschett
av Bembl-gummi, som är olje- och bensinbeständigt och
även beständigt mot de flesta andra medier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
