Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 21 juli 1945 - Snabbgående motorbåtar, av Curt Borgenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(77
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4.
"Chip II’
akterskeppet en mera horisontell slutriktning,
varigenom vattnet frigjordes mindre uppåtriktat och
aktervågen kunde därigenom bli mindre. Ett gott
exempel på ett akterskepp, utformat enligt denna
princip, finna vi hos Parsons välkända
experimentbåt "Turbinia", vilken byggdes omkring
sekelskiftet (fig. 3). På "Turbinia"s akterskepp
lägger man märke till de nio små propellrarna, vilkas
egenartade arrangemang tillgreps för att minska
kavitationsrisken. Som synes av den undre
figuren, kvarstår dock nedgrävningen av
akterskeppet och den kraftiga omtrimningen. Sannolikt
skulle detta fartyg med ett ändamålsenligare
akterskepp ha presterat ännu märkligare
fartsiffror än vad som uppnåddes.
Bättre visade sig vara att utforma akterskeppet
med en knäcklinje, där vertikalernas vinkel
ändrades från svagt lutande till nära vertikal.
Härigenom blev släppningspunkten fixerad
oberoende av farten och avloppsriktningen mera
horisontell. Man kom på så sätt fram till
motorbåtsaktern, vilken i karakteristisk form återfinnes på
den amerikanska racern "Chip II" (fig. 4). Av
denna figur får man för övrigt en uppfattning om
hur klumpiga och skrymmande motorerna på den
tiden blevo, så snart det var fråga om högre
effektbelopp. Förskeppet utformades fortfarande
skarpt och smalt och resultatet blev
dubbelkil-formen, som länge ansågs som den idealiska för
snabba båtar. En typisk exponent för denna
skrovform var "Ursula", en mycket framgångsrik
racer från tiden före förra världskriget (fig. 5).
Med dylika båtar nådde man mycket höga farter
på upp till 35—40 knop. Sprutvågen i fören blev
dock av aktningsvärda dimensioner, vilket nog
var ett grant skådespel för åskådaren men
besvärande för föraren och synnerligen effektslukande.
Det blev därför förskeppet, som närmast blev
föremål för konstruktörernas omsorg. Genom att
utforma förskeppet relativt brett och bärigt kunde
man utnyttja den vertikala impulskraft, som
uppkommer vid det anströmmande vattnets
omlänk-ning. Härigenom lyftes förskeppet och båtens
tyngd uppbäres icke blott av deplacementets
lyft-kraft utan även av den dynamiska lyftkraften.
I den mån den senare är övervägande benämnes
Fig. 5. Linjeritning till "Ursula".
Fig. 6. Strömningsriktning under botten av en planande båt.
Fig.7. Sidosläppvid planande rundbottenbåt ochV-bottenbåt.
Fig. 8. V-bottenbåt (våta ytan vid normal fart streckad).
Fig. 9. Enstegsbåt.
Fig. 10. Stegbåt med flera steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
