Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 21 juli 1945 - Värmespänningar i ett rör, av Emil Palmblad - Ny kylvagnstyp för de tyska riksbanorna, av G L - Insänt: »Skena» eller »räl», »sylle» eller »sliper», av Oscar Werner, Richard Smedberg och Sven A Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(77
TEKNISK TIDSKRIFT
horisontala sprickor knappast föreligga, emedan
de genomgående horisontala fogarna var för sig
ge efter något för den större utvidgningen av
skorstensrörets inre, varmare del.
Fig. 4 visar grafiskt spänningarna ox, or och op i
ett tvärsnitt i skorstens nedre del, utan
förstärkningsringar.
Ny kylvagnstyp för de tyska riksbanorna. I Tyskland
har utarbetats en enhetstyp för järnvägskylvagnar,
användbar både för iskylda, färska matvaror och för djupfrusna
varor. De tidigare endast för iskylning avsedda
vagntyperna hade en väggtjocklek av 150 mm och gav en
temperatur av + 4°. Den nu utförda har en väggtjocklek av
300 mm och den kan hålla djupfrusna varor vid en
temperatur mellan —15 och —20°.
Ursprungligen var det meningen att denna typ skulle
användas för alla kylvagnar. Det visade sig emellertid att
transport av färsk fisk ställde alldeles särskilda krav.
Dessutom vållar det svårigheter att fisklukten endast med
särskilda åtgärder kan avlägsnas. En särskild vagntyp,
uteslutande avsedd för färsk fisk, har därför utarbetats.
I universalkylvagnen kan all annan transport av kylda
varor ske och den kan användas endera för torris eller
vanlig is, alltefter som man avser transport för djupfrusna
eller färska varor. Den för färskvaror erforderliga isen
inlägges innanför en innervägg vid vagnens båda
kortändar till en maximal vikt av 2 400 kg. För djupfrusna
varor inlägges upp till 350 kg torris i takluckor. I senare
fallet kunna innerväggarna skjutas intill ytterväggarna.
Vagnunderredet är utfört av svetsade normalprofiler.
Sidoväggarna på vagnen äro utförda som bärande
fackverk. Vagnen är i övrigt utförd av trä med golvet belagt
med svetsad 2 mm zinkplåt. Väggtjockleken är som nämnts
300 mm och isoleringsmaterialet är isoflex och
isoleringsplattor (Iporka). Värmegenomgångstalet är ca 0,3.
Om yttertemperaturen är 20° fås med is en
innertempera-tur av 2,5° och en isförbrukning av 150 kg per dag. För
torris bli motsvarande siffror —16° och 180 kg per dag.
Vissa av vagnarna äro försedda med värmeslingor för
transport vintertid av frostkänsliga varor. De äro utrustade
med utifrån avläsbara termometrar.
Vagnarna för färsk fisk äro utförda med något tunnare
väggar, invändigt släta för att underlätta rengöring och
utan isrum, enär fisken sändes blandad med is.
För universalkylvagnen gälla följande huvuddata: vikt
12 000 kg, lastförmåga 15 000 kg, nyttig golvyta 26,5 m2,
nyttig volym 51,0 m3. Vagnen kan utrustas med 180
köttkrokar.
Försök pågå nu med en större, fyraxlig vagn av liknande
typ, avsedd för 36 t last (Progressus 1944 h. 4). G L
Insänt
"Skena" eller "räl", "sylle" eller "sliper"
I Tekn. T. 1945 s. 606 har Statens Järnvägars
banavdel-nings berättelse för år 1943 anmälts av civilingenjör Nils
Lundström. Då i denna anmälan oriktiga benämningar
på viktiga detaljer vid en järnväg förekomma, har jåg
velat i det följande belysa och rätta dem.
Redan för mer än 15 år sedan hade jag i egenskap av
lärare och föreståndare vid Statens Järnvägars
undervisningskurser tillfälle att i stället för de föråldrade
benämningarna "skena" och "sylle" införa de från
järnvägarnas ursprungsland England härstammande benämningarna
"räl" och "sliper" — en räl, flera räler, en sliper flera
sliprar. Så småningom blevo också dessa senare
benämningar antagna som namn på motsvarande detaljer, och
i såväl statens som enskilda järnvägars publikationer
användes de — så även givetvis i ovannämnda publikation.
Där redogöres i särskilda kapitel för "Räler", "Rälsbrott"
och för "Sliprar". Det måste förvåna att anmälaren av
en publikation som denna är så obekant med den
fastställda nomenklaturen att han frångår benämningarna i
den anmälda publikationen och i stället använder för
länge sedan bortlagda och för den gällande
nomenklaturen helt främmande benämningar. Vad sägs t.ex. om
att anmälaren begagnar ordet "skenbrott", vilket ord ju
innebär att "brottet" icke är något "brott", och att han
icke hejdats i sin "skenyra" att begagna ord som
"sken-brottsfrekvens", "skenmodell", "skenändar" m.fl.
Anmälaren talar vidare om i spåret inlagd "barlast".
Under min långa järnvägsmannabana har jag icke ens
från "glada rallare" hört denna benämning på den
grus-eller makadambädd, vari järnvägsspåret vilar. Namnet är
"ballast" och har under de svenska järnvägarnas snart
100-åriga tillvaro icke hetat annorlunda. I den anmälda
publikationen handlar en avdelning också om "Ballast".
"Barlast" är en fartygsterm — "att gå i barlast" är en
stabilitetsåtgärd för ett fartygs styrning.
I den periodiska tidskriften SJ-Nytt för Statens
Järnvägars personal kan den intresserade i övrigt finna den
nomenklatur som användes vid järnvägarna. Det vore
tacknämligt om författare i järnvägstekniska ämnen
observerade att en viss nomenklatur antagits vid våra
järnvägar, så att de icke "skena" i väg med oriktiga och
oförståeliga benämningar. Det torde i detta sammanhang böra
meddelas, att här nämnda ordformer naturligtvis ha
TNC.s fulla gillande; det skall enligt TNC heta en räl,
flera räler, en sliper, flera sliprar samt ballast. Därmed
kunna dessa ord också anses på ett tillfredsställande sätt
anpassade till vårt språk. Oscar Werner
Beträffande orden "skena" och "sylle" bär jag ansvaret,
för att dessa vackra, svenska ord föredras. Beträffande
"ballast" får jag hänvisa till Hellquist "Etymologisk årsbok"
och östergren "Nusvensk ordbok". Richard Smedberg
Till fackredaktörens ovanstående uttalande må fogas,
att hans ändringar ha skett med redaktionens synnerligen
goda minne. Man kan också undra, varför
benämningarna "skena" och "sylle" skulle ha varit så föråldrade (!),
att nya benämningar måste importeras. Av sammanhanget
i den TNC-spalt, som berör dessa frågor (1943 nr 15),
framgår också att "TNC:s fulla gillande" icke torde gälla
orden "räl" och "sliper" såsom sådana, utan
pluralisfor-merna "räler" och "sliprar" i stället för de tyvärr ännu
vanligare "räls (rälser)" och "slipers (slipersar)". Längre
ned i samma spalt tillägger för övrigt TNG, att "de
engelska lånen måste betraktas som icke önskvärda" (TNC:s
kursivering).
Man kan visserligen tveka om, vilken av formerna
"ballast" och "barlast" som är att föredra, men när nu den
vulgärförsvenskade formen vunnit burskap, är det
riktigast att använda den. Att försöka lägga in en betydelse
i den ena varianten och en annan i den andra torde vara
lönlöst, hur logiskt det än må synas vara för en ingenjör.
Det är för övrigt ingalunda ovanligt, att samma ord kan
ha flera betydelser. Ordet "vad" t.ex. har inte mindre än
fem, utan att man därför har funnit det nödvändigt att
importera främmande ord för att beteckna
flodövergångsställe eller överklagande av dom.
SJ:s nomenklaturer i ovan berörda fall synas icke heller
ha slagit igenom bland de övriga spårbundna
kommunikationsmedlen, och ännu mindre hos allmänheten, som dock
i sista hand bestämmer hur vårt språk skall se ut.
Teknisk Tidskrift kommer därför även i fortsättningen
att föredra "skena" och "sylle" och ämnar liksom hittills
för den rätta uttydningen av sådana ord som "skenskarv",
"skenfärd" och "skendöd" förlita sig på sina läsares
intelligens. Sven A Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
