Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 4 augusti 1945 - Hur astronomins jätteavstånd bestämmas, av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 augusti 1945
859
kan man företa en statistisk utjämningsprocess
så att man fördelar avvikelserna både mellan de
olika grupperna och mellan de olika vintergatorna
på ett enligt sannolikhetskalkylens fordringar
rättvist sätt.
Vintergatornas utforskande
När de första avstånden blevo bestämda till
andra vintergator menade man att dessa
genomgående voro spiralformade. Fortsatta
undersökningar visade emellertid att det finns två stora
grupper av stjärnsystem som sakna
spiralstruktur, nämligen de klotformiga, ellipsformiga eller
linsformiga systemen å den ena sidan, och de
oregelbundna eller kaotiskt formade å den andra.
Den förra gruppen ansågs länge bestå av verkliga
nebulosamassor. De teorier som den tiden voro
gängse för att "förklara stjärnornas uppkomst
förutsatte att dessa formades genom utbredda
gasformiga nebulosors kontraktion. Materialet för
stjärnorna ansågs vara för handen i stor
utsträckning just bland de med spiralnebulosorna
närbesläktade avlånga eller elliptiska nebulosorna.
Eftersom stjärnorna enligt dåtidens uppfattning
tänktes komma till i spiralarmarna antog man
att i de nebulosor där sådana armar ej hade
formats kunde heller inga stjärnor finnas. Emellertid
blev det senare tydligt, att även dessa nebulosor
inte äro någonting annat än vintergator.
Förekomsten har även påvisats av en grupp av
vintergator med högst oregelbunden, man kunde
säga kaotisk form. Medlemmarna av denna grupp
kallades först nebulosor av de Magalhaeska
Molnens typ men senare övergick man till det
bekvämare namnet Magalhaeska vintergator.
I nyare’tid företagna morfologiska, fotometriska
och spektralanalytiska undersökningar över
nebulosorna, främst med användning av fotografiska
metoder, ha resulterat i följande indelning:
A. Egentliga (gasformiga) nebulosor
a) Oregelbundna nebulosor (ljusa och mörka)
b) Planetariska nebulosor
B. Vintergator eller stjärnsystem (anagalaktiska
nebulosor eller -objekt)
I. Elliptiska, runda eller linsformiga vintergator
a) Vintergator utan absorptionsområden
b) Vintergator med absorptionsområden
II. Spiralformade vintergator
a) Tvåarmade 1. Kontinuerliga spiraler
2. Knottriga spiraler
3. Tvärstreckade spiraler
b) Enarmade
c) Saturnusformade
III. Magalhaeska vintergator
a) Starkt koncentrerade, gyttriga system
b) Svagt koncentrerade, mer eller mindre
likformiga system
IV. Anomala stjärnsystem
a) Gyttringar av stjärnhopar
b) Gyttringar av distinkta, väl avgränsade
stjärnmoln.
De egentliga nebulosorna äro bildningar, av vilka
de flesta befinna sig inom vintergatans system
men även blivit iakttagna i några utanför detta
belägna stjärnsystem. Vintergatorna eller
stjärnsystemen äro genomgående ofantligt stora system
eller samlingar av stjärnor som stundom äga
samma storlek som vår egen vintergata och liksom
denna ofta innehålla bl.a. både gasformiga
nebulosor och stjärnhopar av skilda slag.
Den mest kända representanten för de stora
oregelbundna nebulosorna är den för blotta ögat
nätt och jämnt skönjbara Orionnebulosan, som
består av vitt utbredda tiinna lysande gas- eller
stoftmassor. Det förhållandet att vissa stjärnor
synas vara invävda i de oregelbundna nebulosorna
och nästan alltid ha en hög absolut ljusstyrka,
ha orsakat teorin att nebulosorna i själva verket
uppstå till följd av ifrågavarande stjärnors belys-
Fig. 5. NGC 5194—95 enligt foto med Mount
Wilsonobser-vatoriets 60" reflektor, taget av G W Ritchey med en
sammanlagd exponeringstid av 10 h 45 m. Denna närbelägna
vintergata var den första upptäckta spiralnebulosan. Lörd
Rosse fann nämligen år 1845 genom visuella observationer
med sin jättereflektor med 1,67 m öppning, benämnd
Le-viathan, att vissa av nebulosorna hade spiralform. Den
skenbart med spiralen fasthängande "klumpen" nedtill
torde vara en särskild vintergata, som formar ett
dubbelsystem med spiralen. Avståndet till denna dubbla
vintergata har bestämts till 8 miljoner ljusår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
