Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 25 augusti 1945 - Arne Zetterström †, av A Lindén och A L - TVA — ett socialiseringsexperiment, av I Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
924
TEKNISK TIDSKRIFT
säkerhet för ubåtspersonalens liv som Zetterström
själv kom att offra sitt liv.
En ingenjörsbana, som redan tedde sig lysande,
har alltför fort ändats. Svensk teknik har
åsamkats en stor förlust.
Som kamrat vann Zetterström allas tillgivenhet
genom sin nobla karaktär parad med en äkta
teknologisk humor, ett försynt väsen förenat med
en orubblig fasthet i tron på en sak. Vi, som hade
förmånen få samarbeta med Arne Zetterström,
komma att i ljust minne bevara en genial tekniker
och en rik människa. A Lindén
Zetterström hann aldrig fullborda sina studier vid KTH
då han ej ansåg det möjligt att inom den av studieplanen
angivna ramen kunna utbilda sig till en duglig praktisk
ingenjör. De synpunkter, som han på sin tid, efter tre års
studier vid högskolan, framlade i ett brev till sin far,
marindirektör B T Zetterström, kunna ha vidare intresse:
"Det sätt att studera, som allmänt användes vid Teknis
tilltalar mig inte, då jag anser att detta system är totalt
felaktigt för att frambringa goda ingenjörer. Att kort före
en tentamen inhämta kunskaper i ämnet för att kort
därefter lägga det helt åsido är i de flesta fall fullkomligt
värdelöst. Redan efter ett par år är det så pass glömt,
att en god del av de studerande få utföra samma
arbetsprestation när det gäller att ånyo inhämta kunskaperna,
som om de aldrig tenterat i ämnet. I det senare fallet
blir det dock inte att tentera för någon snäll professor,
där ett misslyckande kan repareras, utan nu gäller det att
snabbt bedöma en uppkommande situation i tekniken, där
en felberäkning kan få oanade konsekvenser för
framtiden. Säkert får mången nyutexaminerad ingenjör då
plugga hårdare än han någonsin gjort under
högskoletiden för att växa sig in i sin uppgift, och ägna mycken
tid åt vad som annars kunde ha blivit produktivt arbete.
Psykiskt känsliga personer bli lätt nedbrutna av det
nederlag som känslan av oansvarighet medför, och de få svårt
att åter resa sig.
Nu vet jag att en omläggning av studieplanen vid en
högskola fortskrider ytterst långsamt och således har jag
att inrätta mig efter det som är. I första hand har jag
då satt mig att lära in de för ingenjören behövliga ämnena
på ett sådant sätt, att jag utan efterarbete kan använda
dem på ett senare stadium. Jämsides härmed har jag
upptagit några ämnen, dels sådana som intressera mig,
dels sådana som jag senare skall ägna mig åt. I samband
därmed har jag utarbetat en del nya konstruktioner och
detta för mig i direkt kontakt med industrins män och
deras krav.
Större delen av min fritid använder jag till praktiskt
arbete, mest rörande experiment och nykonstruktioner;
som jag ämnar bli praktisk ingenjör (i motsats till
teoretiker), torde detta ha ett visst värde.
Att lägga om studierna på så vis, att all tid skulle ägnas
åt de rena ’skolämnena’ framstår för mig tyvärr både
som orealiserbart och oklokt. Orealiserbart därför att jag
faktiskt inte kan låta det övriga falla och enbart läsa,
oklokt därigenom att en viktig gren av min utbilding då
ginge förlorad. Det är en vanlig åsikt, att rikligt tillfälle
ges till sådana specialstudier efter den ordinarie
studietiden. Så är emellertid vanligen ej fallet. Vid slutet av
studietiden dirigeras nämligen den blivande ingenjören in
på sin framtida bana av befintliga kunskaper. Om han
tidigare har haft tillfälle att specialstudera och fått upp
ögonen för någon viss del av vetenskapen, hade hans val
kanske blivit ett helt annat. Just häri ligger det
fundamentala: ett krävande förvärvsarbete avtrubbar förmågan
till nya betraktelsesätt — intresset finnes ej emedan det
aldrig eller för sent blivit väckt!" A L
TVA -
ett socialiseringsexperiment
DK 338.984.3(73)
Då Roosevelt i mars 1933 tillträdde sitt ämbete som USA:s
president hade den ekonomiska depressionen sedan snart
fyra år legat tung över landets näringsliv. Arbetslösheten
omfattade nära 11 miljoner människor, banker och
affärsföretag störtade och verksamhetslusten syntes förlamad.
Situationen fordrade nya grepp på uppgifterna, och i en
serie nu historiska åtgärder gav sig den nyblivne
presidenten i kast med problemen. En av de huvudlinjer, som
härvid följdes, var att genom förbundsstatens eller
delstaternas försorg sätta i gång offentliga arbeten i en dittills i
fredstid oanad utsträckning. Ett sådant
planhushållningsprojekt av stor räckvidd, som då togs upp till
förverkligande, var TVA (Tennessee Valley Authority), till vilket
presidenten redan efter en månad i ett budskap till
kongressen begärde erforderliga lagliga fullmakter.
Tennessee Valley, dvs. dalgången kring Ohios och
Mississippis biflod Tennessee, ger plats åt en befolkning av
ca 3 miljoner och sträcker sig genom sju av delstaterna.
En uppryckning av detta stora område, över 1 500 km
långt och 250 km brett, till ytinnehållet 80 % av England,
som i många avseenden var högst efterblivet, hade redan
tidigare vid mångfaldiga tillfällen diskuterats, och under
första världskriget hade statliga kvävefabriker, baserade
på vatten- och ångkraft och avsedda att producera först
ammoniumnitratsprängämnen, senare konstgödsel, anlagts
vid Muscle Shoal. Det mesta var dock ogjort. Områdets
ursprungligen rika naturtillgångar hade delvis förslösats
genom hänsynslös exploatering, först av skogarna, sedan
av åkerjorden, som dels sugits ut genom felaktig odling,
dels på stora områden utsatts för erodering och sköljts ut
i floden och gjort denna allt mindre lämpad för trafik.
Den kraftiga nederbörden, i medeltal ca 1 300 mm per år
för hela området, gav okontrollerad ofta upphov till svåra
härjningar på jordbruket och i samhällena utefter
flodvägarna ned till havet.
Det var fem samverkande orsaker, som i huvudsak drevo
fram beslutet om inrättandet av TVA-organisationen, som
på många sätt måste framstå som en hittills okänd form
för mänsklig samverkan, även om den i vårt land med
lång erfarenhet av statlig och halvstatlig företagsamhet
måste förefalla långt mindre revolutionerande än i
"individualismens" USA.
Den första av dessa tendenser var intresset för sjöfarten
förbi fallsträckorna i floden samt skyddet mot
översvämningar. Åtgärder härför hade vidtagits med statligt stöd
sedan mer än 100 år tillbaka, och på senare tid hade stora
dammanläggningar utförts, den största, Wilson Dam,
färdigställd 1925.
Den andra var det nationella intresset att bygga ut
vattenkraften, som med en sammanlagd fallhöjd av ca 1 000 m
är högst betydande. Här hade en långvarig och högst
intressant dragkamp utspelats mellan enskilda
investeringsintressen och de federala myndigheterna, som med stöd
av den allmänna opinionen voro högst obenägna att
villkorslöst överlåta naturtillgångar på privata händer. Under
dessa strider hade emellertid stämningen småningom
mognat för den uppfattningen, att staten borde ikläda sig
ansvaret för lösandet av dylika problem, en uppfattning
som bl.a. möjliggjorde tillkomsten av de statliga
ammunitionsfabrikerna 1917, och i detta nyvaknade medvetande
låg en tredje pådrivande kraft.
Den fjärde drivfjädern kom att utgöras just av dessa
luftkvävefabriker jämte hithörande kraftverk, för vilka
man efter krigets slut hade svårt att finna en lämplig an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
