Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 25 augusti 1945 - En nyberäkningsmetod för armerad betong, av Gunnar Bergström - Redogörelse för några utförda provningar av branddörrar, av Gösta Sundin - Normalbestämmelser för leverans och provning av murtegel och arbetsförfarande vid provning, av Lennart Christiansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
936
TEKNISK TIDSKRIFT
tjocklekar på bjälklagsplattor. För brobyggnader,
industrier och liknande byggnadsverk är det dock med säkerhet
framtidens armeringsstål.
De resultat, som återges från försök med betongbalkar
armerade med specialstål, belysa den n-fria metodens
räckvidd.
Den nya teorins praktiska beräkningsformler har förf.
låtit till sin utformning så nära som möjligt ansluta till
n-metodens. För bestämning av h gäller följande ekvation
—V!
där
,•>=_i_
«;.,(,-f]
och p är relativa armeringstätheten, för vilken påkänningen
i armeringsjärnet ligger omedelbart intill sträckgränsen.
Gränsvärdet varierar för olika jäi nkvaliteter från 0,67 för
St 37 till 0,57 för kamjärn 40.
öft’ är betongens effektiva tryckhållfasthet. Denna
bestämmes i förhållande till normalbestämmelsernas O b’ 28, vilket
som bekant varierar med den klass, i vilken betongen
tankes utförd. I nedanstående koefficient har förf. icke
blott tagit hänsyn till betongkubernas hållfasthetsspridning
utan även inlagt en extra säkerhetsgrad. Denna avser
att beakta graden av den noggrannhet i gjutning och
efterbehandling av betongen, som kan förutsättas för de olika
klasserna. Han föreslår
Ob för klass 11= 0,50 • Oß’3S
II t= 0,45 • Ob’-j8
IIIi= 0,40 • öß’28
För bestämning av erforderlig järnmängd ha följande
ekvationer uppställts:
där
_ 1
’"-I
och
Värdet c är ganska omständligt att beräkna och har
därför tabulerats. Man har att bestämma kvantiteten
r’2 • Ob’, varefter p och c fås direkt ur tabell.
Förf. har med ett flertal genomräknade exempel angivit
tillvägagångssättet vid dimensionering. Varje exempel är
dessutom åtföljt av klarläggande tekniska och ekonomiska
kommentarer.
I anslutning till dimensioneringsformlerna diskuteras
lämpligheten av olika säkerhetsgrader för egen vikt och
rörlig last. Att lämna några definitiva regler för ett
problem med så varierande natur låter sig ej göra. De
synpunkter, som framföras, kunna dock tjäna som god
vägledning vid belastningsantaganden för olika
byggnadsverk.
Avhandlingen slutar med att en metod anges för
beräkning av den ekonomiska konstruktionshöjden för en balk
eller platta. De principer, som följas, äro i huvudsak
samma som förf. kommit till för n-metoden (se
"Ekonomisk dimensionering av armerade betongplattor", Betong
1941 h. 1).
För att belysa den nya teorins fördelar framför
n-metodens skall ett exempel anföras från en brokonstruktion,
som jag själv för närvarande är sysselsatt med. Det gäller
att dimensionera en brobaneplatta utförd av betong klass I
och armerad med kamjärn SAS 40.
Med n-metoden erhålles en höjd av 58 cm och en
järnarea av 47 cm8. Med den n-fria metoden och med samma
konstruktionshöjd som förut kräves en järnarea av
38,5 cm2, motsvarande en järnreducering av ca 20 %.
Anledningen till reduceringen är den, att man med
n-metoden tror sig räkna med 2,1 faldig i stället för ca 2,6-faldig
säkerhet, medan man med den n-fria metoden vet, att
man räknar med 2,1-faldig säkerhet. Med säkerhet förstås
i detta fall förhållandet mellan påkänningen vid
sträckgränsen och den tillåtna påkänningen enligt
betongbestämmelserna, som för ifrågavarande stålkvalitet blir
4000 ?1
1 900 ~ 1’
Med tanke på att man med den n-fria metoden dels vet
vad man räknar med för säkerhetsgrader, och dels kan
göra materialbesparingar, får man livligt hoppas, att den
nya teorin kommer att uttränga den gamla n-metoden.
Granholms avhandling bör intressera alla betongtekniker.
Även om hans framförda beräkningsmetoder ännu ej äro
officiellt godkända medför studiet av dem, att blicken
öppnas för n-metodens svagheter, varigenom man mer
omdömesgillt kan handha denna. Gunnar Bergström
Redogörelse för några utförda provningar av
branddörrar, av Paul Johannesson. Statens Provningsanst.
Medd. nr 94. Stockholm 1944. 19 s., 11 fig. 1,25 kr.
Vid Statens Provningsanstalts brandlaboratorium har för
Svenska Brandskyddsföreningens och enskilda
uppdragsgivares räkning 13 olika i handeln förekommande
branddörrar med tillhörande karmar provats. Proven omfattade
ståldörrar med olika fyllning, plåtbeslagna trädörrar samt
betongdörrar och gåvo till resultat, att sju av dörrarna ej
ens godkändes såsom flamskyddande, fyra godkändes
som flamskyddande, en som brandhärdig och endast en,
en sluss bestående av två ståldörrar, godkändes som
brandsäker.
Någon utredning om i vilken utsträckning de olika
dörr-typerna användas inom byggnadsverksamheten meddelas
icke, men förf. påpekar, att den enda dörrtyp som hittills
varit godkänd endast tillverkats på beställning och icke
varit föremål för serietillverkning och lagerhållning hos
fabrikanten.
Trädörrarna avgåvo vid provningen brännbara gaser, som
antändas efter ungefär 15 min prov. I dörren av
granitbetong spjälkades betongen sönder på eldsidan, så att efter
15 min prov ett genomgående hål uppstod. Dörrar av
klin-kerbetong bibehöllos däremot utan nämnvärda
formförändringar men gåvo dålig värmeisolering.
Det största antalet av proven utfördes på ståldörrar,
vilka skilde sig dels i fråga om fyllnadsmaterial, dels i
placeringen av de inre förstyvningsjärnen mellan dörrens
två stålsidor.
Det ojämförligt bästa fyllnadsmaterialet är en gjuten
massa av gips och kiselgur, vilken icke endast har god
isoleringsförmåga utan även, på grund av att gipsen vid
upphettning avger kristallvatten, fordrar stor värmemängd
för temperaturstegring. Andra fyllnadsmaterial voro
lättbetongstavar, krossad lättbetong samt löst utfyllt kiselgur.
Anstalten har erhållit medel att fortsätta provningarna i
avsikt att söka få fram några brandhärdiga normaltyper
av dörrar. För den följande tillverkningen av de sålunda
framkomna dörrtyperna föreslår förf., att anstalten skall
utöva viss kontroll vid fabrikerna och att dörrarna förses
med uppgift därom.
Uppsatsen avslutas med en sammanfattning på engelska.
Men varför den oviga titeln; skulle inte "Några provningar
av branddörrar" ha varit tillfyllest? Gösta Sundin
Normalbestämnielser för leverans och provning av
inurtegel och arbetsförfarande vid provning. 4:e uppl.
Medd. 2 Statens Provningsanstalt, Stockholm 1944. 14 s.,
8 fig. 1,25 kr.
Häftets fem första sidor innehålla normalbestämmelser
för leverans och provning av murtegel och äro en exakt
återgivning av motsvarande kapitel i STF:s Handbok VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
