Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 25 augusti 1945 - En nyberäkningsmetod för armerad betong, av Gunnar Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 augusti 19A5
935
pz r
/B
Fig. 2. Spänningsfördelning i en armerad betongbalk i
brottstadiet.
Eb från 175 000 till 475 000 kg/cm2. Förf. har därför sökt
komma ifrån den ofta missvisande n-metoden genom en
n-fri sådan. Han utgår då ifrån brottmomentet för en
betongkonstruktion, varefter säkerheten anges i förhållande
till detta. Att konstruktionen därjämte måste kontrolleras
för nedböjning, sprickbildning, erforderlig
skjuvhållfast-het m.m. är självfallet.
Därefter behandlas de fysikaliska förutsättningarna. Av
redovisade undersökningsresultat framgår giltigheten av
Bernoullis sats att plana tvärsnitt bibehålla sin planhet.
Spänningsfördelningen i en armerad betongbalk i
brott-stadiet framgår av fig. 2 (fig. 6 i avhandlingen). Den
klassiska teorins triangulära tryckdiagram har fått
vika för en kurva, som är likformig med betongens
o—e-linje. De storheter, som äro av intresse, äro Obmecl och
x. Dessa ha empiriskt bestämts till
obmed = a . akub = 0,55 à 0,65 • ökub
X = ß ■ emax = 0,40 à 0.45 • emax
För att komma fram till dimensioneringsformler, som
basera sig på spänningsfördelningen i brottstadiet, har
förf. infört definitionerna
effektiva medeltryckspänningen
i 01
och relativa armeringstätheten
n = Ai
P b h o b
H
o i
Ob
Med hjälp av dessa kan den nya teorins
fundamentalekvationer skrivas
M
bh2 <V
M
M 1 /, p\
h* ’ Ob’ =ZP\ 21
= Oj.Aj.h( 1-f)
p = 2ß
(6 a)
(7 a)
(8 a)
Av ekv. (6 a) framgår att så snart Ob’ är fixerad är
storleken av brottmomentet M helt beroende av p. Förf:s
behandling av den relativa armeringstäthetens gränsvärden
klarlägger åtskilliga problem.
Vad som speciellt intresserar praktikern är det fall då
armeringstätheten har ett sådant värde, att brottstadiet för
betong inträffar samtidigt som sträckgränsen nås för järnet.
Förf. kallar detta att armeringen är balanserad. Vid balan-
serad armering utnyttjas betongens hållfasthet till fullo.
Armeringsprocenten blir dock relativt hög för sådana
konstruktioner. Med (fy’ æ 185 kg/cms blir ja. för balanserad
armering
för St 37.............. 5,66 %
44.............. 4,62
52.............. 3,29
kamjärn 40............ 2,66
Med samma förutsättningar ger /i-metoden
för St 37 ............../*.= 1,75 %
44.............. 1,38
52.............. 0,94
kamjärn 40............ 0,79
Man kan följaktligen aldrig helt utnyttja betongen genom
/t-förfarandet. En intressant konsekvens blir "att
tryck-armeringen i balkar praktiskt taget alltid blir överflödig".
1 fortsättningen diskuteras vidare svagt armerade och
överarmerade balkar. Om de förstnämnda framhåller förf.
att vid brott anledningen till att järnpåkänningarna
komma att ligga ovan sträckgränsen ej är den, att
betongen medverkar i dragzonen. Man har i stället
passerat järnets sträckgränsområde och kommit över på den
uppåtstigande grenen av järnets a — £-kurva mellan
sträck-och brottgräns. Järnets sträckgräns bör således vara
utgångspunkt vid bestämning av brottmomentet. Överskrides
denna riskerar man att på grund av järnets töjning få tör
stora deformationer med åtföljande sprickbildningar i
betongen.
Den teori, som förf. kommit fram till vid undersökning
av överarmerade balkar, överensstämmer i stort sett med
n-metodens. Resultaten ha påtagligt bekräftat det
oekonomiska i att förbättra en balks bärighet genom att öka
armeringen utöver gränsvärdet lör
normalarmering-balan-serad armering, överarmering kan endast motiveras, då
betongkonstruktionen av utrymmesskäl måste begränsas.
Den nya teorins vederhäftighet belyses i fortsättningen
med återgivande av några utländska forskares
provningsresultat.
Därefter presenteras det allra senaste vad högvärdigt
armeringsstål beträffar, nämligen SAS 60. Detta stål har
fått samma yttre utformning som SAS 40. Sträckgräns
respektive brottgräns ligga vid 6 000 och 8 400 kg/cm2.
Överensstämmelsen mellan försöksresultaten och den
/i-fria metoden är god. Vad som frapperar är den intima
samverkan, som råder mellan kamjärn och betong. Fig 3
(fig. 21 i avhandlingen] visar en del av en balk som
utsatts för brott och där järnet losstagits. Någon som helst
glidningstendens kan ej konstateras, och om den
förefunnits är den så svag att den saknar betydelse.
För betongkonstruktioner i bostadshus är detta
armeringsstål, SAS 60, åtminstone för närvarande svårt att
ekonomiskt utnyttja, genom att man är låst vid vissa minimi-
Fig. 3. Del uv balk som utsatts för brott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
