Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 1 september 1945 - Svensk tillverkning av optiska instrument, av Evert Aulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 september 19 A5
949
Fig. 13.
Enklare
prismor
ingjutas i
gips och
slipas på
en
medelstor back.
Fig. 14. [-Prismornas kanter fasetteras-]
{+Prismor-
nas kan-
ter faset-
teras+} av [-hållfasthetsskäl.-]
{+hållfast-
hetsskäl.+}
Fig. 15. [-Framställning-]
{+Fram-
ställning+}
av
prov-glas.
Fig. 16.
I
sfärometern kontrolleras att [-provglasets-]
{+provgla-
sets+} radie
är riktig.
att några som helst ringar få synas; färgen skall
vara konstant utan minsta skiftningar.
Vid ovarsam polering kan det uppstå repor i
glaset. I många fall äro repor att anse som rena
skönhetsfel, liksom blåsor i glaset, men frånvaron
av repor pekar på ett gott arbete. Vissa glas måste
dock vara absolut fria från repor, särskilt
sådana som ligga i okularets fokalplan, eller nära
detta. De komma då att framträda i bilden, och
särskilt sådana instrument som ha belyst
hår-kors äro mycket känsliga för repor: dessa lysa
som kometer. Under poleringens gång synas
ytorna i lämplig belysning genom en god lup för
kontroll av repfrihet.
När linserna blivit färdigpolerade till rätt radie
och utan repor eller prickar tas de loss, rengöras
och den färdiga ytan lackeras för att under
kommande operationer skyddas för åverkan. De
sättas upp på nytt för slipning och polering av
den andra ytan, varefter linsen är färdig att
centreras.
Centreringen, fig. 9, har till uppgift att forma
linsen så, att de båda sfäriska ytorna erhålla en
gemensam rotationsaxel. I alla linser med sfäriska
ytor finns en dylik, och det gäller bara att hitta
den. Vid slipningen måste man därför göra
linsämnena något större än deras slutgiltiga
dimension för att tillräckligt material skall finnas till
övers vid linsens kant för alt den riktiga
dimensionen skall kunna fås, trots att optiska axeln
genom felaktigheter vid linsens uppsättning vid
slipningen kommit att sitta något excentriskt.
Linsens ena yta fastkittas vid en väl svarvad
ring, som sättes i rotation, och innan kittet kallnat
förskjuter man linsen så att även dess andra yta
bildar en perfekt rotationsyta. Detta sker då
reflexerna i den andra ytan stå stilla vid rotationen.
Härefter slipas kanten med en hastigt roterande
slipskiva med vattenspolning. Skarpkanter
avlägsnas nu samtidigt och så är linsen färdig att
överlämnas till avsyningen, fig. 11, som obönhörligt
bortsorterar felaktiga exemplar.
Ibland sammankittas linser två eller flera efter
varandra, fig. 10. Som kittningsmedel använder
man kanadabalsam som indunstats till
karamell-artad konsistens.
Hittills har huvudsakligen rundoptik behandlats,
och det som gäller för denna, gäller även för
planoptiken, men med vissa undantag. Med planoptik
förstår man planparallella plattor, prismor och
plana speglar. De viktigaste produkterna inom
denna grupp äro prismorna, vilkas morfologi kan
variera i det oändliga från det enkla
45°/90°-prismat till mera komplicerade pentagonal- och
takåsprismor. Det som kännetecknar en
förstklassig prismafabrikation är den yttersta
noggrannhet, med vilken även större antal prismor
kunna tillverkas. Särskilt gäller detta
vinkelnoggrannheten och ytornas absoluta planhet. I de
flesta prismor kommer ljuset att reflekteras mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
