Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 1 september 1945 - Svensk tillverkning av optiska instrument, av Evert Aulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
950
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 17. Schematisk bild au enkel
interferometer.
Fig. 19. Schematisk bild
av interferometer enligt
Michelson.
en yta, som står snett mot det infallande ljuset,
och för att en perfekt avbildning skall komma
till stånd föredras en synnerligen plan yta. En
aldrig så svag krökning av denna yta framkallar
ofelbart astigmatism med därav följande dålig
upplösningsförmåga. En pentagonalprisma
fordrar exempelvis en ytnoggrannhet av omkring
0,01 ju.
Särskilt känsliga för vinkelnoggrannhet äro
takåsprismorna, som äro att anse som två
sammanbyggda prismor som komplettera varandra.
Avvikelser i takvinkel ge upphov till dubbelbild
och anspråken i vinkelnoggrannhet gå mot en
bågsekund. De flesta ha kanske ingen klar
uppfattning om huru liten en bågsekund är: det är
en vinkel med 1 000 m långa ben och med en
tredje sida av 5 mm.
För att en dylik vinkelnoggrannhet skall kunna
ernås måste först och främst uppsättningen vara
sådan, att ett kittskikt icke får förstöra
noggrannheten. Man måste arbeta utan kitt eller annat
bindemedel, fig. 12. Prismorna och de plana
glasdetaljer, som skola slipas till denna yttersta
noggrannhet fästas vid underlaget endast genom
molekylär adhesion.
För att noggrannheten skall kunna hållas måste
den optiska verkstaden vara utrustad med en del
kontroll- och mätinstrument. Till dessa räknas
väl först och främst provglaset. De framställas
alltid parvis, fig. 15, av två orsaker. Dels måste
man vara säker på att de äro sfäriska, och detta
kan lättast fastställas, om man provar ett
plusglas mot ett minusglas med samma radie. Radien
mätes i en sfärometer, fig. 16. I denna mätes
kalottens höjd, och då anläggningsringens
dimensioner äro kända kan linsens krökningsradie
uträknas.
För att en tillräckligt god kvalitet skall kunna
erhållas på fabrikatet för noggrann mätning
måste man tillgripa interferometrar av olika slag,
och interferensmetoder, fig. 17 och 19, äro i detta
fall de noggrannaste som finnas. Den enklaste
användes för mätning av plana ytor. Det tidigare
omnämnda provglaset med plan yta har en viss
begränsning i sin användning, då det har vissa
risker att lägga ett dylikt av tillräcklig storlek mot
de ytor, som skola provas. Det tar ganska lång
tid, innan temperaturerna hos planglasen, som
skola slipas, och hos provglasen hunnit utjämnas.
Förefinnes en temperaturgradient i provglaset och
i de föremål som skola mätas, deformeras dessa,
så att mätresultatet kan bli tvivelaktigt.
Interferometern tillåter att mätning sker utan att dessa
nackdelar förekomma.
Färdig optik, såsom objektiv, prismor m.m.
kunna provas i sin helhet på avvikelser i
vågplanet med en interferometer av annan typ, vilken
är känd under namnet Michelson-interferometer.
Fig. 18.
Provning
av
prismaytor i
enkel
interferometer.
Fig. 20.
Provning
av prisma
i
interferometer
enligt [-Michelson.-]
{+Michel-
son.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
