Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 1 september 1945 - De nya svenska isolationsnormerna SEN 30, av Åke T Vrethem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 september 19 A5
959
het vore ekonomiskt motiverad. Å andra sidan
har det ansetts lämpligt att ej normenligt
rekommendera val av högre isolationsstandard än enligt
den ovan angivna regeln, då det i allmänhet torde
betala sig bättre att med bibehållen normenlig
isolationsstandard försäkra sig om en hög
överspänningshållfasthet hos anläggningen genom att
använda fullständigt överspänningsskydd än att
utan eller med ofullständigt överspänningsskydd
öka isolationen utöver den normenliga.
Rekommendationerna för val av isolationsklass
vid given driftspänning ha därför fått följande
formulering:
Isolationsstandard väljes normalt enligt tabell 1.
Svagare isolation bör komma i fråga endast för
mindre distributionsanläggningar för högst 20 kV
nominell systemspänning samt för sådana
inom-husanläggningar för högst 20 kV nominell
systemspänning, där full isolation skulle medföra alltför
höga kostnader för apparater och utrymmen.
Under inga förhållanden bör isolationsklassen väljas
mer än ett steg lägre än vad som anges i tabell 1.
Dessa rekommendationer kompletteras i viss
mån av den passus i normerna, som talar om
"isolationsbestämmelser vid olika klimatiska
förhållanden":
"Beträffande anläggningsdelar för speciella
klimatiska förhållanden, t.ex. områden där
saltstormar förekomma eller där kraftig smuts- och
sotbeläggning kan väntas, böra i allmänhet speciella
provnings- eller dimensioneringsföreskrifter
till-lämpas, som direkt ta sikte på ifrågavarande
förhållanden. Det är i regel ej tillfyllest att endast
välja en högre isolationsklass än den normala.
Detaljbestämmelser böra lämnas i särskilda
normer för olika anläggningsdelar."
Normernas tillämplighet på olika kategorier av
anläggningar och anläggningsdelar i utsatt läge
Isolcitionsklassbegreppet och standardvärdena på
isolationsklass böra kunna tillämpas i normer för
praktiskt taget all slags högspänningsmateriel, och
det är normkommitténs förhoppning, att så också
blir fallet. De spänningsprov, som skola definiera
den för en viss isolationsklass karakteristiska
iso-lationsnivån, kunna givetvis variera med
materielens natur. Likaså kunna
provningsbestämmelserna variera; exempelvis torde det för
frilednings-isolatorer och andra anläggningsdelar som normalt
användas i utsatt läge utan överspänningsskydd
vara av värde att genom överslagsprov
kontrollera, att hållfastheten mot genomslag eller inre
överslag överstiger hållfastheten mot yttre
överslag (vid 50 p/s eller vid stöt eller vid båda).
Regler för dylika överslagsprov böra i så fall
anges i de särskilda normerna för dessa
anläggningsdelar.
Rekommendationerna om val av isolationsklass
vid given driftspänning äro grundade på data för
ventilavledare, dvs. typiska till enbart
stationsanläggningar begränsade överspänningsskydd,
och anknyta samtidigt till nutida god praxis för
stationsanläggningar. De ha därför i normerna
uttryckligen avgränsats till att gälla endast för
stationsanläggningar och materiel för sådana. I
fråga om friledningsisolation måste andra
bedömningsgrunder tillämpas; normerna gå ej in pä
detta problem.
När föreligger skyddat läge?
Spänningsprov för skyddat läge
Inledningsvis har berörts skillnaden mellan
anläggningar i skyddat läge, där man har att räkna
endast med de överspänningar, som systemet
självt kan alstra, och anläggningar i utsatt läge,
där även atmosfäriska överspänningar kunna
uppträda. I det föregående har talats praktiskt
taget endast om utsatt läge, då detta otvivelaktigt
är den viktigaste kategorin.
Skyddat läge kan anses föreligga om
anläggningen ej står i förbindelse med friledningar eller
om den är skild från friledningarna genom
upprepad transformering. Även ett till friledningar
anslutet stort kabelnät, t.ex. fördelningsnätet i en
stad, kan i vissa fall reducera överspänningarna
tillräckligt för att skyddat läge skall anses
föreligga för till friledningen ej direkt anslutna
anläggningsdelar. Det är att observera, att skyddat
läge ej kan anses föreligga om anläggningen är
skild från friledningar endast genom enkel
transformering (se nedan). Skyddat läge föreligger
ej heller om anläggningen är försedd med
överspänningsskydd av normal omfattning (t.ex.
ventilavledare och/eller skyddskondensatorer av
sedvanlig storlek).
Isolationsbestämmelserna för skyddat läge
innehålla i stort sett följande:
roterande maskiner: för dessa hänvisas till
maskinnormerna (SEN 22);
transformatorer: för större transformatorer gälla
samma regler som i utsatt läge. Särbestämmelser
finnas endast för mindre transformatorer,
nämligen med högst 20 kV nominell systemspänning
och högst 100 kVA märkeffekt. För dessa gäller
tabell 2;
övriga anläggningsdelar: en särskild
isolations-klasserie Kx har införts, motsvarande systemspän
ningsserien 0,8—10 kV. För dessa isolationsklasser
föreskrivas vissa 50 p/s enminutsprov och
därjämte bestämmelser om krypväg och luftavstånd.
Tabell 2. Isolationsklasser för transformatorer i skyddat
låge vid högst 20 kV nominell systemspänning och högst
100 kVA märkeffekt
Systemspänning En kV effektivvärde Isolationsklass Ks (provspänningar se tabell 1)
3 30
6 40
10 55
15 75
20 100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
