Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 8 september 1945 - Kronoandelen i den svenska gruvlagstiftningen, av Oscar Fåhré
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1945
977
den vidare utredningen åt en kommitté. Enligt åt
kommittén givna direktiv skulle denna icke uppta
frågan angående en omläggning av det inom
gruvlagstiftningen gällande systemet i dess helhet
och således icke heller spörsmålet om
upphävande av inmutningsrätten å enskild jord. Kommittén
skulle däremot företa en förnyad allsidig
granskning av 1910 års förslag om gruvdrift å kronojord,
särskilt med hänsyn till vissa spörsmål, som
berörts vid frågans behandling i riksdagen och vilka
påpekats i riksdagens skrivelse i ämnet. I
samband därmed skulle kommittén också företa den
revision av gruvstadgan, som vore erforderlig för
att utan rubbande av grunderna för stadgan,
bringa den i närmast möjliga överensstämmelse
med de bestämmelser, som kommittén kunde
komma att föreslå beträffande kronojord. Kommittén
skulle härjämte äga att i övrigt föreslå de
förändringar i gruvstadgans bestämmelser, som
kunde befinnas av behovet påkallade.
1916 års gruvlagstiftningskommitté avgav sitt
betänkande den 20 juni 1919. I den allmänna
motiveringen påpekade kommittén, att den fattat sitt
uppdrag så, att den i sitt arbete på en allmän
revision av gruvstadgan vore bunden av
inmutningsrättens bibehållande i dess nuvarande gestaltning,
under det att kommittén vid utarbetande av
särskilda bestämmelser för tillgodogörande av
fyndigheter å kronojord vore obunden av system
men i första hand hade att ta hänsyn till
önskvärdheten av att de fördelar bibehölles, som
kunde vinnas genom 1910 års förslag. Kommittén
påpekade, att detta system visserligen vore byggt på
koncessionssystemet, men ett koncessionssystem
av så modifierad typ, att det i väsentliga
avseenden, närmade sig inmutningssystemet. Kommittén
hade i denna omständighet funnit anledning
undersöka, huruvida icke möjlighet kunde förefinnas
att gå den motsatta vägen och genom ett
modifierat inmutningssystem söka vinna samma
fördelar som med 1910 års förslag. Kommittén, som
uttalade sig för inmutningsrättens bibehållande,
enär endast därigenom kunde vinnas garanti för
att intresset för efterforskande och undersökning
av mineralfyndigheter icke minskades, stannade
i sitt förslag vid att föreslå inmutningsrättens
bibehållande i princip även å kronojord, dock med
väsentliga modifikationer i den genom
inmutningen uppkomna rätten, såvitt anginge fyndigheter
å odisponerad kronojord.
I fråga om kronans jordägareandel innebar
förslaget, att denna skulle tillfalla inmutaren med
skyldighet för honom att till kronan betala årlig
avgäld, motsvarande 25 % av den å gruvförslaget
uppkomna nettovinsten.
Mot kommitténs förslag anfördes reservationer
av, bland andra, ledamoten av riksdagens första
kammare, bergmästaren C I Asplund, och
ledamoten av riksdagens andra kammare, sedermera
landshövdingen Bernh. Eriksson.
Asplund anslöt sig till det i kommittéförslaget
innefattade systemet men ville överföra de av
majoriteten i kommittén med avseende å kronojord
föreslagna inskränkningarna i inmutningsrätten
att gälla all jord, enskild likaväl som kronojord.
Vidare gick Asplund i vissa avseenden längre än
majoriteten i fråga om inskränkningar i
inmutarens befogenheter. Han ville således icke medge
inmutaren rätt till brytning av en viss i lagen
föreskriven kvantitet, utan ansåg, att det borde
läggas i bergmästarens hand att vid
utmålsförrätt-ningen fastställa brytningsrätten till den lägre
kvantitet, som kunde anses motiverad av den
påvisade malmtillgången. Asplund ville desutom
bibehålla kronan vid rätten till jordägareandel i
fyndigheter på odisponerad krono jord samt
tillerkänna kronan vissa andra förmåner, såsom att
gruvan vid förverkande av rätten därtill skulle
tillfalla kronan samt att kronan vid ommutning
skulle erhålla andel i den inmutade fyndigheten.
Eriksson uttalade sig för införande av ett rent
koncessionssystem, gällande för fyndigheter å
såväl kronojord som enskild jord.
Då 1919 års gruvlagförslag den 6 februari 1920
anmäldes för K.M:t av dåvarande
justitieministern, uttalade denne i sitt yttrande till
statsrådsprotokollet i huvudsak följande:
Inmutningsrätten, sådan den utformats i
gällande gruvlagstiftning, tillgodosåge icke tillbörligen
det allmännas berättigade krav och medförde lätt
mindre önskvärda resultat. Själva
utgångspunkten för nuvarande gruvlagstiftning, nämligen att
tillgodogörandet av landets mineralfyndigheter
främjades genom utsikten till ekonomisk vinst
för upptäckaren, vore visserligen i och för sig
beaktansvärd och hade tidigare ägt än större
berättigande. Men det kunde icke anses vara
rationellt, att upptäckarintresset allt fortfarande
till-godosåges i den obegränsade utsträckning, som
fallet vore enligt nu gällande, på fri
inmutnings-och brytningsrätt grundade system. Särskilt i ett
land med så rika mineralfyndigheter som vårt
och där det personliga initiativet och
företagarintresset ända hitintills haft fullständigt fria
händer att så gott som okontrollerat disponera dessa
landets naturliga tillgångar, måste det framstå
såsom ett berättigat krav, att nyupptäckta
fyndigheter i högre grad och mera direkt bragtes
under det allmännas inflytande. Härigenom
bereddes ock större möjlighet att förebygga ett ur
samhällelig synpunkt oekonomiskt förslösande
av landets mineralskatter samt att främja
uppkomsten och utvecklingen av en inhemsk
förädlingsindustri. Vidare borde beaktas, att för ett
gruvföretag, åtminstone om det vore av större
omfattning, krävdes sammandragande av
arbetskraft från olika håll, ofta nog till oländiga
trakter, samt att detta i regel medförde nog så
betydelsefulla sociala problem, vilkas lösning ej
lätteligen läte sig genomföras med nuvarande inmut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
