Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 8 september 1945 - Kronoandelen i den svenska gruvlagstiftningen, av Oscar Fåhré
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
978
TEKNISK TIDSKRIFT
ningssystem, enligt vilket varje kontroll saknades
å vederbörandes förutsättningar för igångsättande
och utövande av gruvdrift. De olägenheter, som
inmutningsrätten sålunda medförde, vore
emellertid desamma, vare sig fråga vore om enskild jord
eller kronojord, varför redan på denna grund den
nya gruvlagstiftningen borde, såvitt möjligt, vara
enhetlig. Då enligt kommitténs förslag
inmutningsrätten skulle bibehållas i princip oförändrad
med avseende på enskild jord, kunde
justitieministern icke förorda, att förslaget upphöjdes
till lag, utan ansåg, att en förnyad allsidig
utredning vore erforderlig för utarbetande av förslag
till en ny enhetlig gruvlagstiftning, som på ett
bättre sätt än den nuvarande tillgodosåge det
allmänna intresset av att landets malmtillgångar på
lämpligaste sätt tillvaratoges och utnyttjades. Det
spörsmål, som vid denna utredning i första
rummet borde tas under omprövning, måste bli’
huruvida den nya lagstiftningen skulle grundas på ett
rent koncessionssystem eller vila på ett blandat
koncessions- och inmutningssystem. Vid val av
system och lagstiftningens utformning i övrigt
borde givetvis erforderlig hänsyn tas till
jordägarens berättigade intressen.
Med stöd av K.M:ts den 6 februari 1920
givna bemyndigande blevo därefter
gruvlagstiftningssakkunniga tillkallade med uppdrag att inom
justitiedepartementet biträda med utarbetande av
förslag till ny gruvlagstiftning.
Såvitt jag kunnat finna, ha
gruvlagstiftningssakkunniga, då de utsågos, icke av K.M:t
erhållit några som helst skriftliga direktiv i fråga
om utformningen av den nya gruvlagen.
Huruvida möjligen muntliga direktiv vid förordnandet
eller senare lämnats av vederbörande
justitieministern undandrar sig min kännedom. I
justitiedepartementet har ingen upplysning härom stått
att vinna.
Gruvlagstiftningssakkunnigas majoritet
förordade i sitt år 1924 avgivna "Betänkande med
förslag till gruvlag" bibehållande av de båda
hörnstenarna i svensk lagstiftning: inmutningssystem
och jordägareandel. De med åren allt mer och mer
i styrka tilltagande kraven på tillgodoseende av
kronans rätt till mineralen tillgodosågos genom
bestämmelserna i kap. 12 om rätt för kronan att
överta gruva.
Kronan skulle alltså enligt lagförslaget få rätt
att, sedan 60 år förflutit från utmålsläggningen,
överta gruvan med tillhörigheter. Om kronan ej
vid denna tidpunkt begagnade sig av denna rätt
skulle rätten därtill stå öppen för kronan vid
utgången av vart tjugonde år därefter.
Det synes mig uppenbart, att 1920 års
gruvlagstiftningssakkunniga här föreslagit rena
socialiseringen av landets gruvor, låt vara att åtgärden
ställdes på framtiden. Socialiseringen avsåg
samtliga gruvor och således även äldre gruvor. Den
nya gruvlagen av 1938 har, som bekant, avseende
på blott nya gruvor, alltså gruvor som inmutats
efter gruvlagens ikraftträdande den 1 januari
1940. Stadgandena i gruvlagen om kronoandel
och rätt för kronan att lösa anläggningar m.m.
te sig således relativt moderata i jämförelse med
bestämmelserna i gruvlagstiftningssakkunnigas
förslag i kapitlet om rätt 1’ör kronan att överta
gruva.
Den 13 mars 1935 uppdrog K.M:t åt
socialiseringsnämnden att inkomma med yttrande
om dels de allmänna principerna för en ny
gruvlagstiftning och dels det förslag till dylik
lagstiftning, som utarbetats och framlagts av
1920 års gruvlagstiftningssakkunniga.
Till fullföljande av detta uppdrag avlämnade
socialiseringsnämnden i augusti 1927 sitt yttrande
angående allmänna principer för en ny
gruvlagstiftning. Direktör Oscar Falkman och fil. dr Axel
Lindblad avgåvo reservation beträffande vissa
delar av nämndens yttrande. Denna reservation
innehåller enligt min mening, trots sin korthet, i
koncentrerad form något av det mest värdefulla
och på erfarenheten grundade, som över huvud
taget någonsin skrivits angående utformningen
av den svenska gruvlagstiftningen.
Tas hänsyn till att nämnden i själva verket hade
i uppdrag att utreda frågan om socialisering av
våra gruvor, måste medges att nämndens
förslag är moderat. Nämnden ville icke alls låta
staten beröva gruvinnehavarna ägande- och
förfoganderätten till landets nu i bruk tagna
mineraltillgångar, utan förstatligandet skulle gälla endast
nyupptäckta fyndigheter.
Inom justitiedepartementet utarbetades med
biträde av sakkunnig, dåvarande hovrättsrådet,
numera häradshövdingen Einar Anderberg, förslag
till ny gruvlag. Förslaget förelåg färdigt i tryck
år 1935. K.M:t förordnade, jämlikt
stadgande i 87 § Regeringsformen, att Lagrådets
utlåtande skulle inhämtas. Protokoll häröver kom
Lagrådet tillhanda den 8 juni 1936. men först den
6 december 1937 var Lagrådet färdigt med sitt
yttrande. Lagrådet bestod då av justitieråden Axel
Afzelius, Hans Forsberg och Emil Sandström samt
regeringsrådet Willand Aschan.
Afzelius, Forsberg och Aschan yttrade sig, bland
annat, sålunda:
"Inmutningsrätten hade under sin nu mer än
tvåhundraåriga tillvaro i vårt land varit föremål
för åtskilliga angrepp. Särskilt under senare
hälften av adertonhundratalet ville det då starkt
hävdade jordägareintresset däri finna ett
obehörigt intrång i den rätt till fastighetens
mineraltillgångar, vilken tillkomme jordägaren. I
lagstiftningen kunde en dylik uppfattning dock icke
göra sig gällande. Liksom tillförne ansågs
alltjämt den fria inmutningsrätten utgöra en
nödvändig betingelse för bergsbrukets utveckling.
Enligt den åskådning, som erhöll avgörandet, skulle
en sådan utveckling äventyras om den bleve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
