Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 8 september 1945 - Inhibitorer för skydd av järn vid rengöring med syror, av Björn Israelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
986
TEKNISK TIDSKRIFT
motståndet, visar det sig att samtliga medelvärden
komma att ligga på en kurva, som i början stiger
kraftigt för att omkring 2 ohm/cm" bli mindre
brant och vid 3 ohm/cm" nästan horisontell
(fig. 2). I fig. 3 är kurvan inlagd i ett
dubbel-logaritmiskt koordinatsystem. Här framgår klart
av kurvans rätlinjiga förlopp, att skyddsskiktet
bildas genom adsorption (Freundlich^
adsorp-tionsisoterm). Genom dessa försök har Machu
klarlagt sambandet mellan skiktmotstånd och
skyddsverkan. Härigenom får man även ett
användbart mått på en inhibitors skyddande
egenskaper. Oberoende av kemisk konstitution,
koncentration. överspänning, ytspänning m.m. gäller
att ett ämne, som kan adsorberas på en metallyta,
ger god skyddsverkan, om skiktets motstånd
uppgår till 3 ohm/cnr eller däröver.
Järnets korrosion i syror är en heterogen
reaktion. Reaktionshastighetens ökning för 1°
temperaturhöjning är för heterogena reaktioner i
allmänhet 2—3 %, för homogena reaktioner
däremot 10—20 %. Machu20 fann emellertid för
järnets upplösning i svavelsyra
temperaturkoefficienter av samma storleksordning som för ho
mogena reaktioner. Han anser denna ovanligt
höga ökning av reaktionshastigheten beror på den
starka omröring vid gränsytan, som
åstadkommes av vätgasutvecklingen. Vid tillsats av
inhibi-torer sjunker temperaturkoefficienten starkt, för
goda inhibitorer t.o.m. under det för heterogena
reaktioner karakteristiska värdet. Machu anser
detta som ytterligare ett bevis för sin teori. Del
på järnets vta adsorberade skiktet försvårar
nämligen i utomordentligt hög grad diffusionen. Tem-
Fig. 2. Skyddsverkan som funktion au skiktmotståndet;
medeltal för elva inhibitorer (enl. Machu18).
10
C
Fig. 3. Skyddsverkun som funktion av skiktmotståndet;
medeltal för elva inhibitorer. Av kurvans rätlinjiga förlopp
framgår att skyddsskiktet bildas genom adsorption (enl.
Machu19).
peraturkoefficienten för järnoxidens löslighet i
syran påverkas däremot ej av inhibitorerna,
beroende på att järnoxiden endast obetydligt
adsor-berar inhibitorerna.
Förutom Machu ha givetvis även andra forskare
undersökt inhibitorer. Sauer och Loh35
undersökte hydrofila kolloiders skyddsverkan. De funno
därvid att järnbitar, som behandlats med en
vattenlösning av kolloiderna före nedsättning i
ren syra, visade minskad korrosion. Inhibitorerna
adsorberas alltså på metallytan även i en ren
vattenlösning. De undersökta hydrofila kolloiderna
voro samtliga skyddskolloider. Den
korrosions-hämmande förmågan steg med den
skyddskol-loidala förmågan. Författarna funno vidare, att
även finfördelade, indifferenta, i syra
suspenderade ämnen ge en viss skyddsverkan, som stiger
med dispersionsgraden.
Pirak och Wentzel3" ha i ett försök att
systematisera inhibitorer med avseende på
skydds-verkan och kemisk konstitution framlagt teorin
att skyddsverkan är beroende av vissa bestämda
atomgrupper. Dock kunna även högmolekylära
kolloider oberoende av dylika atomgrupper ge en
viss skyddsverkan. Molekylstorlek och även den
aktiva gruppens placering är av viss betydelse för
.skyddsverkan.
Mann, Lauer och Hultin26’27 undersökte
alifatiska och aromatiska aminers skyddsverkan. På
grundval av försöksresultaten antogo de att
inhibitorerna adsorberades på järnytan genom
kväveatomen. Inhibitormolekylernas
genomskärningsarea (parallellt med järnytan) skulle vara
utslagsgivande för skyddsverkan, så att en större area
motsvarade en större skyddsverkan. Även om
flertalet inhibitorer äro kväve- eller svavelhaltiga
och skyddsverkan i en del fall kan hänföras till
vissa ämnesgrupper eller radikaler, kan man för
närvarande av en förenings formel ej dra några
säkra slutsatser beträffande dess skyddsverkan.
Endast genom direkt bestämning av den
korro-siönshämmande förmågan eller genom
undersökning av skiktmotstånd och temperaturkoefficient
kan man avgöra detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
