Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 6 oktober 1945 - Elektrotekniken vid Statens Järnvägar, av Th. Thelander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 oktober 1945
1081
risken för minskat netto kan anses stå i rimlig
proportion till en genom elektrifieringen
sannolikt stärkt good will.
I större omfattning än det enskilda företaget
kan staten låta den bärkraftiga trafiken främja
den svagas utveckling. Detta beror på stordriftens
resurser men också och inte minst därpå, att
staten, i motsats till det enskilda trafikföretaget, får
inkomst icke blott av trafiken som sådan utan
också av det näringsliv den tjänar.
Eftersom en banelektrifiering medför betydande
kapitalinvesteringar men kommer till sin rätt
först, när den låter sig väl utnyttjas, kan man
befara, att den under perioder med liten trafik
kommer att verka betungande på ekonomin.
Denna risk är dock icke större, än att den ofta både
kan och bör tas. Vi se detta bäst, om vi klargöra
för oss statsbaneelektrifieringens betydelse under
de senaste fem åren. Det är nu uppenbart, att
den under dessa år icke blott lämnat en
avkastning, tillräcklig för förräntning och avskrivning
av hela elektrifieringskapitalet, utan att den
därjämte räddat oss ifrån en transportkris med de
allvarligaste verkningar.
För staten med dess förpliktelse att säkerställa
samhällsfunktionerna också under vådliga
förhållanden är detta resultat särskilt beaktansvärt.
Man måste nu betrakta det som en stor lycka,
att elektrifieringsarbetena under mellankrigsåren
bedrevos med sådan fart att vi vid tiden för det
andra världskrigets utbrott i stort sett hade gjort
oss oberoende av importerade drivmedel på våra
huvudlinjer.
Eldriftens stora företräden framför ångdriften
utesluta icke helt den senare. Det finns banor med
så liten trafik, så små utvecklingsmöjligheter och
sådant läge i förhållande till det elektrifierade
nätet, att det knappast är tänkbart att införliva
dem med detta. Huruvida sådana banor allt
framgent skola förbli ångdrivna, kan möjligen
diskuteras. Dieseldriften har på senare tid låtit tala
om sig och kan måhända komma att utvecklas
på ett fördelaktigt sätt. Även om så sker, torde
den emellertid, i jämförelse med ångdriften, alltid
förbli behäftad med en allvarlig svaghet. Medan
ångdriften åtminstone på linjer av sekundär
betydelse kan nödtorftigt upprätthållas med
inhemskt bränsle, är dieseldriften ohjälpligt
beroende av en import, till vilken vi nu borde ha lärt
oss att icke sätta alltför stor lit.
Bandriftens fasta anläggningar
De av SJ hitintills utförda, beslutade och
närmast planerade banelektrifieringarna framgå av
fig. 13. Elektrifieringsarbeten pågå nu på linjen
Järpen—Storlien och Västeråsbanan, där de
beräknas bli avslutade omkring uen 1 oktober 1945
respektive 1 oktober 1946. Arbetsstyrkorna
komma därefter omedelbart att överflyttas till
linjerna Uddevalla—Herrljunga—Varberg och Lund
—Landskrona—Billeberga, vilka av årets riksdag
beslutats skola komma närmast i tur. Närliggande
te sig också elektrifieringarna av Bohusbanan
norr om Uddevalla, av Ostkustbanan och av
sträckan Borås—Alvesta—Karlskrona med
anknytningen Emmaboda—Kalmar.
Den elektriska bandriften konsumerar
betydande energikvantiteter, fig. 14. Kraften tas emot i
transformator- eller omformarstationer. Den i
stationerna installerade maskineffekten uppgår i dag
till ca 330 000 kVA men skall redan inom ett år
planenligt ökas med ytterligare 44 000 kVA.
Denna ökning betingas dels av nya elektrifieringar,
dels av den växande belastningen, som tagit i
anspråk snart sagt alla reserver. Situationen har
i detta avseende tidvis varit ytterligt ansträngd.
Trefas—enfasomformarna utföras sedan år 1934
transportabla. De ha hittills varit av en och
samma standardtyp med 2 400 kVA märkeffekt på
enfassidan, men en serie omformare av större typ,
nominellt 4 000 kVA, är under leverans. Båda
typerna förses med vidhängande
transformator-och manövervagn, såsom fig. 15 utvisar.
Själva omformarstationerna ha utförts i ett
flertal varianter. Sedan omformarna börjat göras
Fig. 13. Karta över Sveriges elektrifierade järnvägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
