Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 13 oktober 1945 - Den svenska trädestillationsindustrins utveckling och framtidsutsikter, av Carl W Jacobsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 oktober 1945
1113
Den svenska trädestillationsindustrins
utveckling och framtidsutsikter
Försäljningschef Carl W lacobsson, Kilafors
Den svenska fabrikationen av
trädestillationsprodukter är relativt ung. Visserligen har
tillverkningen av den viktigaste av dessa, trätjäran,
gamla anor, ty redan under Gustaf Vasas tid
kände man till konsten att bränna tjära. Den
trätjära som då producerades var dock vad man
fortfarande kallar dalbränd tjära, dvs. töretjära
framställd i tjärdalar, egentligen en
hemmaindustri, som alltjämt upprätthålles i Norrland. Det
torde även vara välbekant, att dalbränningen var
en betydande näring på 1600- och 1700-talet och
att dalbränd tjära då var en av vårt lands
viktigaste exportprodukter, som gick på
världsmarknaden under namnet Stockholmstjära
(Stockholm tar).
Att trätjäran var en viktig exportvara kan man
förstå, då under statens medverkan oktroj år
1648 lämnades ett bolag — Norrländska
Tjär-handelskompaniet — som ficik monopol på all
exporthandel med dalbränd tjära från Sverige och
Finland. Detta bolag upplöstes dock år 1715 och
sedan dess har trätjärehandeln i Sverige varit fri,
om vi bortse från statliga regleringar i krigstider.
Produktionen av våra andra
trädestillationsprodukter, till vilka kunna hänföras ugnsträtjäror,
trätjäroljor, rå och renad terpentin, rå och renad
metanol, ättiksyrad kalk och ättiksyra från såväl
stubbveds-, barrveds- och biandveds- som
löv-vedskolning är däremot jämförelsevis ny.
Jag måste förutskicka, att vid min behandling
av trädestillationsindustrins utveckling blir denna
lagd mera med tyngdpunkten på industrins stora
uppsving under senaste krig och mera med sikte
på den stora betydelse trätjäran fått i vårt
nuvarande försörjningsprogram samt att träkolssidan
är lämnad helt utanför. Det är egentligen först
från 1900-talets början, som man kan tala om en
svensk trädestillationsindustri. Beträffande
utbyggandet kan man särskilja tre utvecklingsskeden.
Historik
Som den första byggnadsperioden kan man
räkna åren 1900—1914. Under denna tid anlades
nämligen ett flertal större och mindre kolugns-
Föredrag i avd. Kemi- och Bergsvetenskap den 24 maj 1945.
DK 668.72
anläggningar för utvinning av förutom träkol
även trätjära, men även i flera fall för
tillvaratagandet av andra trädestillationsprodukter. I
allmänhet var det järnhanteringen närstående
företag som engagerade sig i dessa byg*gnadsobjekt,
såsom varande lämplig kombination för deras
träkolsförsörjning. Under samma skede tillkom
dessutom en del stubbugnsanläggningar.
En viss måttstock på utvecklingen av
trädestilla-tionsindustrin under denna första period kan man
få genom att avläsa produktionsstatistiken för
ugnsträtjäror. Kvantiteten hade från år 1909
(3 124 t) till år 1914 (6 800 t) mer än
fördubblats. Sveriges export av trätjära sistnämnda år
uppgick till 7 314 t, men därvid är att märka
att i denna kvantitet även ingår dalbränd tjära,
vilket även blir fallet med de uppgifter om
exportmängder trätjära, som jag senare kommer
att lämna. Någon produktionsstatistik för
dalbränd tjära finns däremot icke att tillgå.
Trädestillationsindustrins såväl huvudprodukt
— träkolet — som biprodukter visade sig även
under förra världskriget år 1914—1918 vara
verkliga tillgångar i krigstider. Under denna -—
som vi kunna kalla — andra
nybyggnadsperioden fick därför industrin en märkbart ökad
livaktighet, varunder ett betydande antal större och
mindre ugnsanläggningar såväl för barrveds- som
för stubbvedskolning tillkom. Alla dessa
anläggningar byggdes dock utan några som helst
garantier för anläggningskostnader eller för
produkternas avsättning. Många av de nybyggda
anläggningarna kommo dock först i gång i krigets
slutskede och några icke alls, varigenom stora
kapitalinvesteringar gingo förlorade.
Vad som då stimulerade folk till mer eller
mindre spekulativa utbyggnader var säkerligen den
stora efterfrågan på träkol för järnbruken och
på alla trädestillationsprodukter som rådde för
såväl inhemsk förbrukning som för export samt
de lockande höga priserna. Exporten kunde
nämligen under större delen av detta krig
upprätthållas på flertalet av de större exportmarknaderna,
men så blev vårt försörjningsläge med avseende
på flytande motorbränslen icke heller den gången
så ansträngt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
