Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 13 oktober 1945 - Reflexioner kring Stora malmboken, av Fredrik Mogensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 oktober 1945
1125
a — 300, i m2—1 ■ djupet i m
h ,= 20, i %
k = 2- 104
för en lättanrikad magnetitmalm med ej alltför ogynnsamt
läge*. Detta samband återges av fig. 1.
Förf:s val av fyndigheter som medtagits synes i stort sett
falla inom de principiella gränser som ovan framkastats,
men i vissa fall, t.ex. Älgsjöbacken, kan man ej frita sig
från att även magnetiska indikationer fått inverka på
valet. Utan att vilja uttala mig i nämnda speciella fall vill
jag dock ej anse detta helt förkastligt. Det är visserligen
sant att de beräkningar, som man för några decennier
sedan ansåg sig kunna göra av malmareor och halter
enbart med stöd av magnetiska kartor, visat sig vara
fullkomligt odugliga och till sina konsekvenser mycket
farliga. Dylika kalkyler sakna för övrigt teoretisk grund.
Men däremot kan en magnetisk störning i anslutning till
en känd fyndighet göra att man kan räkna med ett större
djupgående än vad som eljest vore berättigat.
Malmbrytningens framtida utveckling
Man måste räkna med att malmbrytningen kommer att
huvudsakligen förläggas till allt djupare delar av
leptit-formationen, även om vi inom rätt lång tid framåt
fortfarande huvudsakligen få hålla oss inom måttliga djup.
Så småningom bli de små isolerade fyndigheterna ej något
att räkna med. Som jag i annat sammanhang framhållit0
går utvecklingen därhän att de större (även rätt fattiga)
fyndigheterna få allt större betydelse på de mindres
bekostnad. Allt flera malmer malas och anrikas, därför att de
på detta sätt erhållna produkterna efter sintring erfordra
betydligt mindre reduktionsmedel än styckemalmerna,
uppvisa en jämnhet i kvalitet som styckemalmerna sällan
kunna prestera samt inom vida gränser kunna bibringas
olika sammansättning med hänsyn till föreliggande
metallurgiska önskemål. Anrikningens utvecklingsmöjligheter
(eventuellt i kombination med andra processer) äro i
själva verket sådana, att den uppdelning som förf.
gjort i olika fosforhaltsklasser kan förmodas få allt
mindre betydelse och deras synpunkter på att några
fyndigheter med viss fosforhalt skulle vara nödsakade att
leverera åtminstone avsevärda delar av sina produkter
med samma fosforhalt som råmalmen ej kan delas. Man
får även räkna med, att järntillverkningen kommer att
koncentreras till ett mindre antal enheter med större
produktion. Samma blir fallet med gruvorna, och desto
större vikt ligger det på att i god tid veta hur många ton
som kunna tas ut från en fyndighet.
Mellansveriges järnmalmstillgångar
Om man skall söka få en uppfattning av våra
malmtillgångar torde man alltså kunna utgå från att de säkert
kända, brytvärda fyndigheterna ha en malmarea av ca
500 000 m2. Härtill komma, i samband med dessa liggande,
hittills ej frampreparerade, fyndigheter, som kanske
representera ytterligare något 100 000-tal m2, samt slutligen
alla ödeliggande gruvor eller sådana fyndigheter, som äro
täckta av mäktiga jordlager, sjöar eller bergpartier. Man
har föga aning om vad de representera och jag tror ej
att förf. kunnat få en "ganska tillfredsställande"
föreställning om dessa malmtillgångars art och storleksordning.
Det är mycket väl tänkbart att ytterligare kanske
100 000 nr skulle kunna finnas i dylika fyndigheter. Dessa
fyndigheter ge svaga, men vidsträckta magnetiska drag,
som förr icke väckte någon uppmärksamhet men numera
tillåta en ofta överraskande god lokalisering.
* Ett närmare studium av de faktorer, som inverka på
brytvärd-heten, visar ett mera komplicerat samband, där bl.a. A inkommer
både med exponenten 1 och lVs ocli för övrigt a även har mera
komplicerad form och utgör en funktion av såväl A som H. Man
erhåller dock uttryck, vilka till sin karaktär väl kunna ersättas
med det givna.
Man synes tydligen ganska tryggt kunna räkna med de
500 000 m2, som anförts för den nära jordytan belägna
brytvärda malmarean. Om de i denna area ingående
fyndigheterna studeras med hänsyn till de förut framförda
synpunkterna på beräkning av malmareor kommer man
till det resultatet att ca s/4 av den nyssnämnda arean skulle
kvarstå som brytvärd även om fyndigheterna låge på
1 000 m djup. Det ökade djupet spelar för större
fyndigheter ingen avgörande roll. Om man nu räknar med en
specifik vikt av de brytvärda malmerna på 3,5 kommer
man till att den nuvarande kända tillgången av
järnmalmer i Mellansverige utgör ca 1—2 Mt/m avsänkning.
Om samma frekvens av malmkroppar skulle finnas inom
varje horisontalsnitt av en till t.ex. 1 000 m djup i stort
sett oförminskad leptitformation, kommer man till
imponerande tal för våra järnmalmstillgångar. Under
tidsperioden 1920—1939 varierade i Mellansverige årsbrytningen
mellan 1,6 och 6,8 Mt brutet berg, med 3,8 Mt såsom
medeltal. Någon överhängande malmbrist kan det
tydligen ej vara tal 0111.
Konjunkturväxlingar och undersökningsarbeten
Enligt min uppfattning ligger faran för våra
mellansvenska järnmalmstillgångar på ett annat plan:
järnmalmen är mer än många andra handelsvaror
underkastad kraftiga konjunkturväxlingar. Under vissa perioder
är det ett allmänt rop efter malm, som betalas med höga
priser, under andra perioder vill ingen ha malm,
järnverken basera sin tillverkning på övervägande mängder
skrot och gruvorna läggas ned, med åtföljande svårigheter
för arbetare och tjänstemän. De helt eller delvis nedlagda
gruvorna stå sedan oförberedda och komma kanske aldrig
i gång när det blir bättre malmkonjunkturer och den
brytvärda malmarean sväller ut, med åtföljande fordran på
ökad malmleverans från dem.
Det vore givetvis önskvärt, att gruvdriften finge pågå
helt kontinuerligt och depressionstiderna utnyttjades för
undersöknings- och tillredningsarbeten — finansierade
genom t.ex. skattefria avsättningar under goda tider —
medan själva malmbrytningen forcerades under de
sistnämnda perioderna. Restriktionerna i malmförsäljningen under
goda tider måste ur gruvornas synpunkt livligt beklagas.
Geijer och Magnusson sluta sin översikt över
malmtillgångarna med att kraftigt framhålla vikten av att
undersökningsarbetena vid gruvorna drivas mera intensivt än
hittills i allmänhet varit fallet, även när detta kommer att
medföra en ringa ökning av malmpriset. Häri måste man
livligt instämma ehuru med den reservationen att
undersökningsarbetena i större skala i stort sett ej kunna
beräknas öka malmpriset. Det är ägnat att förvåna att de
flesta gruvor och bruk haft så litet förståelse för vikten
av att känna malmtillgångarna för längre tid framåt än
de 5—10 år, som tidigare varit vanliga.
De anmärkningar, som jag i ovanstående reflexioner
riktat mot "Malmboken", avse helt oväsentliga detaljer.
Kvar står att den är ett enastående verk, av stort värde
för alla som ha med våra mellansvenska järngruvor att
göra. Såväl förf. som hela Sveriges bergshantering äro att
lyckönska. Fredrik Mogensen
Litteratur
1. Tegengren, F R: Järnmalmstillgångarna i mellersta och södra
Sverige. SGU ser. Ca nr 8, Stockholm 1912.
2. Mossberg, E: Om Sveriges järnmalmstillgångar och
järnmalmsexport med hänsun till föreslagen lagstiftning. Tekn. T. 46 (1916)
h. KB 46.
3. Rutberg, K: Malmbaser för Sveriges järnhantering och den
svenska malmexporten. Ing.-kl. Falun Förhandl. 1943, Falun 1944.
4. Geijer, P & Magnusson, N H: Synpunkter på de mellansvenska
järnmalmslillgångarna. Jernkont. Ann. (1944) s. 379.
5. Häyrynen, M: Maailman rautateollisuuden tärkeimmät
malmiesi-intymät. Kem. keskusliiton eripainoksia 1944, nr 21.
6. Mogensen, F: Den moderna anrikningstekniken ocli dess
betydelse för industriernas råvaruförsörjning. Tekn. T. 71 (1941) h. B 1,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
