Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 20 oktober 1945 - Koniska skals användning inom maskintekniken, av Bertil Hagström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1151
Koniska skals användning
inom maskintekniken
Civilingenjör Bertil Hagström, Stockholm
Svetsmetoden användes numera alltemellanåt
vid framställning av sådant allmänt maskingods,
som tidigare alltid utförts av gjutjärn eller
stålgjutgods, nämligen om viktsbesparingen spelar en
betydande roll eller om tillverkningstiden måste
nedbringas. Exempel härpå äro kugghjul,
svänghjul och bärhjul, linskivor och -trummor,
gavlar till ugnar, kvarnar, torktrummor, roterande
filter och liknande maskiner, där inga egentliga
inre eller yttre övertryck förekomma, samt lager
och kopplingar.
Då godset gjutes, utformas de däri ingående
centrumskivorna och gavlarna med tanke på att
gjutspänningarna skola bli måttliga. Detta kan
exempelvis ske genom att göra nämnda delar
koniska eller profilerade på ett eller annat sätt. I
andra fall föredrar man att dela upp gjutet i
element, vilka gjutas var för sig och sedan förenas
med ett förband av något slag. Denna metod
tillgripes bland annat för grövre kugghjul.
Armstjärnan och kuggkransen gjutas därvid var för
sig och hopfogades sedan med bultar.
Vid svetsningen uppstå likartade spänningar i
materialet som vid gjutningen på grund av den
lokala uppvärmningen. Dessa svetsspänningar
kunna vålla allvarliga olägenheter genom att
lokala sprickor uppstå antingen omedelbart i
samband med godsets avsvalning eller vid en senare
tidpunkt under inverkan av de yttre lasterna.
Dessa senare äro vid dylika konstruktioner ofta av
växlande såväl storlek som riktning. Av
kostnadsskäl har man hittills i regel varit hänvisad till att
använda plana plåtar till centrumskivor o.d. Dessa
verka som mycket styva förband, då de svetsas
fast vid ringar eller navkroppar längs kanterna,
vilket ökar risken för att svetsarna skola spricka.
Denna ökas därjämte i samma mån som de delar,
som skola svetsas ihop, ha olika dimensioner, eller
om ett eller annat av de ingående elementen måste
utföras av ett bättre material än det vanliga
byggnadsstålet. Svetsarna bli då lätt hårda och få liten
tänjbarhet.
Kända exempel på den fara, som ligger i att
svetsa i mycket styva förband, utgöra de instörtade
broarna över Albert-kanalen i Belgien. En annan
påminnelse om samma sak får man av det i bygg-
DK 621.9-465
svetsnormerna anförda exemplet med förbockning
av smärre plåtar, som skola svetsas in i ett styvt
förband, exempelvis en större plåt. Det kan även
vara värt att framhålla, att de fjädrar, som ofta
måste svetsas på den plana skivan, för att den
skall bli tillräckligt styv i sidled, utom att de
fördyra konstruktionen, även framkalla
svetsspänningar i materialet. Man kan jämföra dem med
livförstyvningarna på svetsade plåtbalkar, vilka
förstyvningar enligt byggsvetsnormerna väl få
svetsas fast vid den tryckta flänsen men vid den
dragna endast om materialet är av kvaliteten St 37
eller St 44 samt om belastningen är statisk. I alla
andra fall få de endast passas mot nämnda fläns
med hjälp av passplåtar. Om ett sådant
utförande skulle användas vid tillverkningen av sådana
maskindelar, om vilka det här är fråga, skulle
förstyvningarna delvis förlora förmågan att fylla
sin uppgift. I motsats till livförstyvningarna på
plåtbalkarna ha de nämligen ofta att uppta
krafter, som åverka skivan i sidled.
Man skulle enklast komma ifrån de nyssnämnda
olägenheterna om centrumet gjordes koniskt i
stället för plant. Som nedan skall visas bli
kanterna då betydligt mjukare gentemot radiellt
riktade krafter, vilka uppstå på grund av olika
uppvärmning av den tunna plåten och exempelvis en
grov navkropp eller grovt band längs den yttre
omkretsen. Å andra sidan skulle detta centrum bli
åtskilligt styvare i sidled än den plana plåten,
varför livförstyvningar skulle ikunna undvaras. Om
man därjämte hade en serie av dylika koner med
olika toppvinkel att välja emellan, skulle man för
Fig. 1. Kugghjul, t.v. i
gjutet utförande, i
mitten i svetsat utförande
med plan
centrum-skiva och
förstyvningar, t.h. i svetsat
utförande med koniskt
centrum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
