Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 20 oktober 1945 - Insänt: Mekanistsynpunkter på kraftenheten, av Mats Bäckström, Mårten Blomqvist, Torsten Widell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 oktober 1945
1159
Om nu emellertid införandet av en ny enhet för kraften
är ofrånkomligt bör ett önskemål uttalas, att den framtida
skadegörelsen blir så liten som möjligt och detta sker
bäst om den nya enheten så radikalt skiljer sig från den
nu brukliga såväl i storlek som i beteckning, att redan
häri ligger ett observandum för den, som begagnar de
tabeller, formler o.d., vilka hänföra sig till dessa områden.
Beteckningarna kilogramkraft (kgf) och kilopond (kp)
böra därför ej ifrågakomma.
Däremot kan enheten newton (n), d.v.s. den kraft, som
ger massan 1 kg en acceleration av 1 m/s2, kunna
accepteras.
Vid bedömandet av denna rätt långt bärande fråga böra
det praktiska livets synpunkter beaktas vid sidan om de
pedagogiska, som måhända i ett fall som detta lätt komma
att överskattas.
För övrigt hänvisas till Professor Mats Bäckströms mycket
klarläggande P.M. i denna fråga." Mats Bäckström
Från praktikens synpunkt är det nog olyckligt att man
nu "upptäckt" att kilogrammet bör anses som enhet för
vikt (massa). Sedan kilogrammet infördes 1799 torde det
ha gått ganska bra att göra tekniska beräkningar,
åtminstone utan att behöva tveka om vilka enheter man skulle
välja. Och skulle vi fortsätta ännu en tid att göra
beräkningarna som hittills, kan man nog anta att resultaten
skulle bli lika bra eller lika dåliga som hittills. Tekniker
i allmänhet ha ej behövt bry sig närmare om vad vare
sig kilogram eller massa i själva verket äro för begrepp.
Inom tekniken användes kilogrammet övervägande som
enhet för kraft (numera användes ju även beteckningen
kgf i betydelsen "kilogramkraft"). Om man skulle försöka
statistiskt uppskatta i huru många procent av
förekommande tekniska beräkningar massbegreppet ingår, skulle
det sannolikt bli ett ensiffrigt tal. Det är ju blott då det
är fråga om rörelse som "massan" kommer in och har
någon betydelse i en ekvation.
Inom stora delar av tekniken behöver man sällan eller
aldrig använda rörelseekvationer även om man
naturligtvis talar om rörelse i olika sammanhang, t.ex. inom
byggnadstekniken, hållfasthetsläran, väg- och
vattenbyggnadstekniken, elektricitetsläran samt stora speciella grupper
inom vad som anses tillhöra den "mekaniska gruppen".
I varje fall är behovet att använda "massan" vid tekniska
beräkningar väsentligt mindre än behovet att använda
kraftbegreppet.
När man i allmänhet vill göra en ändring gör man så
att man ändrar på det eller den del, som förorsakar minsta
besvär och förändringar och först sedan i lan riktigt
övertygat sig om att ändringen är berättigad och absolut
nödvändig.
Att i detta fall den föreslagna ändringen är logiskt sett
teoretiskt riktig torde vara odiskutabelt, men att den är
nödvändig att införa torde vara mycket diskutabelt,
särskilt just nu "när allting flyter" och man ej vet huru
världen även i övrigt kommer att organiseras. Tar man
häusyn till att ändringen skulle förorsaka minsta möjliga
besvär är det onekligen enklast och mest praktiskt att ej
ändra på gängse tekniska begrepp och enheter utan
eventuellt justera lagen så att kilogrammet blir kraftenhet eller
kanske bättre fortsätta såsom hittills att "glömma bort"
denna vad massan beträffar helt vetenskapliga lag.
Om sedan efter en eventuell lagändring alltjämt speceri-,
torg- och grosshandeln i fortsättningen (någon
representant för denna del av "det praktiska livet" har ej heller
varit med i kommittén som rekommenderat "kilopond")
skulle använda kraftenheten kilogram vid sina
mätför-faranden såsom viktenhet har mycket mindre betydelse
än att tekniken använder massenheten kilogram såsom
kraftenhet.
Att man i det särskilda fall, som förekommer ungefär
vart tionde år, då den svenska riksprototypen
kontrolleras, blir erinrad om att ej full teoretisk önskvärd
överensstämmelse finnes mellan använda måttenheter för
vetenskapligt och praktiskt bruk får väl tas med ro.
I varje fall kan man utan att vara alltför konservativ
säga att en förändring av de tekniska enheterna bör anstä
tills vi veta huru de större länderna komma att förfara
med detta problem, eljest är ju risken ganska stor att vi
om någon tid åter få införa justeringar eller ev. återgå
till de hittills använda tekniska enheterna.
Q
Ett sådant begrepp som specifik vikt y — — kg/m® är inte
blott svårt att utrota och ev. ersätta med t.ex. "specifik
tyngd" utan är behövligt, ehuru det måhända successivt
kunde ersättas av begreppet täthet = specifik massa om kg
är massenhet. I det hittills använda tekniska systemet har
G kg s2
lu som kant massan uttryckts såsom m =–.
gm
Då blir denna "fysikaliska täthet" Q uttryckt i
di-kg
mensionen —-■ till skillnad ifrån tekniska systemets
m3
m G y , . . kg s2 .„ ,
Q — -■- = —— = — som uttryckes i dimensionen-—, vilket
V gV g J m» _
begrepp är oskiljaktigt exempelvis i förekommande
beräkningar med vätskor och gaser.
Skall man ändra enheterna är det givetvis bättre att de
ändras så tydligt att inga misstag kunna uppstå enbart av
likhet i benämningar mellan olika systems enheter,
exempelvis såsom ovan nämnts begreppet täthet i tekniska
systemet och i det därmed motsvarande begreppet i det
nya föreslagna vetenskapliga systemet.
Att 1 kp i det nya föreslagna vetenskapliga systemet är
9,80655 newton (i= g newton) är ej heller så lyckligt vid
jämförelse med CGS-systemet, enär 1 ni= 105 dyn.
Införandet av enheten newton kan kanske ändock vara att
föredra, enär den helt skiljer sig ifrån de hittills
använda.
Enär ännu använd teknisk litteratur inom "meterblocket"
använder de tekniska enheterna erfordrar införandet av
ett nytt system omräkningar av en del tabellvärden med
följande risk för felräkningar.
Det beror kanske ursprungligen på att vare sig
metersystemet eller "kilopondsystemet" förefalla ha använts vid
dimensioneringen av jordens omkrets och dess
dragningskraft på omgivningen. Då borde man kanske ha väntat sig
att g skulle valts t.ex. = 10 m/s21= konstant över hela
jordytan. Detta för att få ett matematiskt enklare
förhållande mellan de ovannämnda enheterna kp och newton
samt i ekvationer där jordaccelerationen ingår.
Mårten Blomqvist
I ovanstående båda inlägg framhålles att man för att
undgå förväxlingar mellan kilogram (massa) och
kilopond (kraft) lämpligen bör övergå till att använda enheten
newton för kraft och då grunda det tekniska måttsystemet
på de tre enheterna, newton, meter, sekund. En övergång
till detta måttsystem förutsätter emellertid en omfattande
omarbetning av den nuvarande tekniska litteraturen,
tabellverk m.m., vilket ju måste dra med sig stora kostnader.
Man kan då fråga sig, om det inte kan vara möjligt att
realiter bibehålla det nu gängse tekniska måttsystemet,
eventuellt med utbyte av beteckningen kg mot kp. En
förutsättning härför är emellertid att kg som beteckning för
massa icke kommer till användning inom tekniken, då
ett införande härav med säkerhet kommer att vålla många
anledningar till förväxlingar. Denna utväg att komma ifrån
svårigheterna är kanske för många inte särskilt tilltalande
men kan möjligen diskuteras. Det allra enklaste vore ju
att ändra lagen, så att kg fick beteckna enheten för vikt
vid normalaccelerationen och icke massa.
Torsten Widell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
