Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 3 november 1945 - Stål och stålaluminium för trådbussledningar, av B R - Påkänningar i kraftledningslinor studeras genom modellförsök, av B R - Stamlinjebolag i Frankrike, av B R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 november 1945
1209
av en stålhylsa med avplanade rillor. Hylsan skyddar
kärnan mot de mekaniska påkänningarna från
kontaktbygeln. Ledaren uppges ha tillräcklig styvhet för att kunna
användas även i kurvor. Den skall tillverkas i två
dimensioner med 120 och 200 mm2 totalarea, motsvarande 50 och
70 mm2 koppar. Den nya ledartypen har sedan någon tid
varit uppsatt på prov på en av trådbusslinjerna i Paris,
men några driftresultat ha ännu ej meddelats. Närmare
data för Alutroll-ledarna anges i följande tabell (Rev. gén.
Electr. 1944 h. 3). BR
Påkänningar i kraftledningslinor studeras genom
modellförsök. Med hjälp av cylindriska spiralfjädrar kunna
uppspända linor representeras i förminskade mekaniska
modeller, som naturtroget återge kraftledningslinornas
rörelser och framställa de i verkligheten uppträdande
krafterna i viss skala. Med sådana modeller kan undersökas
inverkan av olika yttre krafter, såsom tillsatslaster och
vindtryck, förloppet vid linbrott och isolatorbrott etc.
Genom fotografering och filmning kunna fenomenen studeras
i detalj i modellen. För mätning av de inre påkänningarna
användas små plattkondensatorer (vikt ca 0,15 g), som
inbyggas så, att deras kapacitet ändras i proportion till de
verkande krafterna. Kapacitetsändringarna mätas med
hjälp av förstärkare och katodstråleoscillograf.
Alla dynamiska förlopp utlösas på elektrisk väg.
Tillsatslasten från is och snö efterbildas med små vikter, som
med hjälp av korta smälttrådar hakas fast i krokar i
modellfjädrarna. På motsvarande sätt förberedes ett
isolator- eller linbrott genom iskarvning av en kort smälttråd.
När förloppet skall utlösas släppes ström genom
smält-trådarna, så att dessa brinna av på ca Vioo s.
Mätningar, som utförts i modeller av detta slag, uppges
ha givit många värdefulla upplysningar för
dimensioneringen av isolatorer och stolpar (Elektr-Wirtsch. 1944
h. 9). ß R
Stamlinjebolag i Frankrike. Den franska
kraftproduktionens koncentration dels till ångkraftverk inom
koldistrikten i norr, dels till vattenkraftverk i Massif Central,
Alperna och Pyrenéerna har utgjort en naturlig
förutsättning för utvecklingen av ett omfattande stamlinjenät. Den
första 200 kV ledningen, som går från Massif Central till
Paris-området, togs i drift år 1932. Högspänningsnätet har
utbyggts i rask takt och omfattade 1940 ungefär 22 500 km
ledningar för 30 kV och högre spänningar. Häri ingår bl.a.
världens längsta 200 kV kabel mellan Clichy-sur-Bois och
St Denis invid Paris, en sträcka på ca 15 km.
Ledningsnätet för 200 kV är nu utbyggt i sådan grad, att
en omfattande, värdefull samköming kan äga rum mellan
ångkraftverken och vattenkraftstationerna. Att
ockupationen med åtföljande brist på kol, metaller och arbetskraft
medförde ett allvarligt avbräck är naturligt. För att de
tillgängliga resurserna skulle kunna utnyttjas så mycket som
möjligt ställdes liksom i Tyskland hela elkraftförsörjningen
under ledning av en "elkraftdirektör", vilken samarbetade
med de regionala driftledningsorganen.
Det primära ledningssystemet består av åtta nät för 60,
100 och 150 kV, vilka äro förenade genom stamlinjenätet
för 200 kV. Det senare, "interconnexion générale", hade
vid krigsutbrottet en total längd av 2 150 km. Det skulle
enligt en 1938 antagen femårsplan utbyggas till 4 000 km,
vilket dock på grund av kriget ej kunnat genomföras på
avsedd tid.
Bortser man från de 90 kV ledningar, som byggas för
elektrifieringen av de franska järnvägarna, innebar planen
av 1938 en utvidgning av de franska ledningsnäten för
spänningar över 100 kV med 8 300 km till i runt tal
12 000 km, dvs. med 45 %. Medan det år 1923 på varje
1 000 km2 kom endast 1 km högspänningslednmg, utgjorde
linjetätheten i slutet av 1937 hela 15 km per 1 000 km2,
vilket uppges vara tre gånger mer än i Förenta Staterna.
Efter genomförande av utbyggnadsprogrammet kommer
högspänningsledningarnas längd att motsvara 22 km per
1 000 km2. Sammanlagt 87 % av primärlinjenätet kommer
att utgöras av ledningar för 150 och 200 kV mot endast
47 % år 1929.
Ett betydelsefullt steg mot ytterligare teknisk och
ekonomisk utveckling av energitransporterna togs med
utfärdandet av en lag av den 14 september 1941. Den
förutsätter bildande av tre stora karteller, som skola
överta alla befintliga och blivande sammanbindningslinjer
för 200 och eventuellt 400 kV. I motiveringen till denna
lag heter det bland annat: "Det totala 200 kV nätet inom
franskt territorium har ett investerat kapital på över
2 miljarder francs, omfattar ca 3 300 km ledningar och
har en ansluten transformatoreffekt på över 2 miljoner
kVA. Det har till uppgift att fördela den elektriska energin
till olika landsdelar, under det att ledningarna för lägre
spänning tillgodose lokala behov. Ledningsnätet för 200 kV
är för närvarande fördelat på icke mindre än 17 bolag,
en splittring som i tider då alla resurser måste utnyttjas
och särskilt med hänsyn till den ökade betydelsen av den
hydrauliska och termiska energiförsörjningen, ej
motsvarar landets intressen. Redan 1938 hade man för avsikt att
sammansluta dessa bolag i några få organisationer, men
politiska och ekonomiska intressemotsättningar gjorde, att
dessa planer då ej kunde genomföras. Redan med hänsyn
till beskattningen är det nödvändigt att genomföra denna
koncentration med hjälp av en allmän lag. En privat
fusion av de 17 enskilda bolagen skulle ha blivit utsatt för
en orimligt stor skattebelastning."
Inom den fastställda fristen av ett år från den nya lagens
utfärdande bildades med stöd av lagen tre nya bolag för
elektrisk energitransport:
Société des Transports d’Energie de la Région du Nord
(STERN) för alla 200 kV ledningar inom området för
ångkraftverken i norr och Parisbäckenet,
Société des Transports d’Energie de la Région de l’Ouest
(STERO) för alla 200 kV ledningar väster om en
demarka-tionslinje från Paris över Ruyères (fördelningsstationen
inom Truyère-bäckenet) till Narbonne vid
Medelhavskusten,
Société des Transports d’Energie de la Région de l’Est
(STERE) för alla 200 kV ledningar öster om denna
linje.
Nya 200 och 400 kV ledningar komma i framtiden att
byggas endast i regi av något av dessa tre bolag. Varje
bolag får en regeringskommissarie med uppgift att tillse,
att de befintliga förbindelserna samordnas och rationellt
utnyttjas. Även driftledningen inom de nya bolagen skall
göras enhetlig. Samordningen omfattar inte enbart den
tekniska ledningen utan även den finansiella förvaltningen,
och för denna organisation är en vittgående personalunion
förutsedd.
De 17 befintliga linjebolagen överlämna samtliga sina
byggnader, anläggningar och ledningar till den inom deras
område verkande kartellen. Ersättningarna vid
överlåtelserna äro helt fritagna från statliga skatter. Betalningen
vid överlåtelsen sker i form av aktieposter. Linjenätet för
lägre spänningar än 100 kV förblir i de regionala bolagens
besittning och under deras driftledning.
Till de storföretag, som beröras av den nya ordningen,
hör bland annat SATECO, som handhaft krafttransporten
från Centralfrankrike till de västra landsdelarna, STEDIF,
som handhaft förbindelsen mellan Långres och lie de
France, STEDRAC, vars 200 kV ledningar förbinda
Rhöne-dalen med Massif Central och TEMAC, som tillför
Parisbäckenet ström från Dordogneområdet.
De tre nya bolagen ha framlagt sina första
balansräkningar, av vilka man dock inte kan dra några slutsatser
om den kommande verksamheten. Det första året
användes huvudsakligen för förberedande planering (Elektr.
Verwertg 1944/45 h. 9). BR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
