Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 10 november 1945 - De nyaste framstegen inom den elektrostatiska anrikningen, av A A Linari-Linholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1230
TEKNISK TIDSKRIFT
i blandningen, som skall separeras, måste på sin
yta bära elektriska laddningar, vilka skilja sig
från varandra antingen i tecken eller styrka,
resulterande i att deras av gravitationen och
trögheten orsakade rörelser påverkas av de
elektro-kinetiska krafterna i en sådan utsträckning, att
en avböjning av partikelbanorna allt efter
partiklarnas elektrofysikaliska egenskaper sker, och
det i sådan grad att blandningen separeras i sina
beståndsdelar.
I denna process gäller den inom
elektricitetsläran grundläggande regeln, som säger, att olika
laddningar attrahera och lika laddningar
bortstöta varandra. I enlighet härmed skall en positivt
laddad elektrod attrahera partiklar, som bära
negativa laddningar och bortstöta partiklar med
positiva laddningar. Men om partiklarna endast
ha olika stora laddningar av samma tecken
avböjas partiklarna med den större laddningen mer
från den normala vägen än partiklarna med den
mindre laddningen. De verkande krafterna äro
alltid riktade så att de resulterande rörelserna
inom ett system av fria partiklar sträva att
reducera den totala energin till ett minimum. Med
andra ord, de laddade partiklarna i ett elektriskt
fält vandra till elektroden med motsatt tecken,
varvid partiklarna söka att följa de linjer, som
gå parallellt med fältriktningen3.
Vid sidan härav kunna också andra krafter vara
i verksamhet, som härröra från en elektrisk
laddning på partikeln. Dessa andra krafter äro
beroende av skillnaden i dielektricitetskonstanter
mellan en partikel och det omgivande mediet, som
vid elektrostatisk separation vanligen är luft. De
på grund av olikhet i dielektricitetskonstanter
verksamma krafterna uppträda i samma riktning
som den elektrostatiska fältstyrkans maximala
variation. I ett likformigt fält måste dessa krafter
naturligtvis vara noll, emedan variationen i fältets
intensitet också är noll3.
Det finns olika metoder att åstadkomma
elektriska laddningar på partiklar, och allt efter deras
ursprung talar man om genom ledning överförda
laddningar, gnidnings- eller kontaktpotentiella
laddningar samt pyroelektriska och fotoelektriska
laddningar.
Genom ledning överförda laddningar erfordra
en yttre källa för elektriciteten. I detta fall få
partiklarna i blandningen sin elektriska laddning
genom kontakt med den laddade
separatorelektroden. Partiklar, som bestå av elektriskt ledande
material, tillåta elektriciteten att flyta från
elektroden och sprida sig över de ledande
partikelytorna, varvid partikelladdningen blir av samma
tecken som den vidrörda elektroden och motsatt
till den andra elektroden. En sådan utspridning
av den elektriska laddningen hos ledande
partiklar sker ögonblickligt och resulterar i en snabb
avstötning. Dåligt ledande partiklar däremot
behöva mer tid för att erhålla elektriska ladd-
ningar genom ledning och förbli praktiskt taget
opåverkade.
Allt efter partikelns olika elektriska egenskaper
sker nu denna fördelning av laddningen inom
olika tider, beroende på partikelns förmåga att
leda den elektriska strömmen och av partikelns
kapacitet.
Partiklarnas egenskaper att leda elektricitet äro
huvudsakligen beroende av beskaffenheten hos
deras yta, och kapaciteten är beroende av deras
storlek och form, ävensom av antal och form av
andra partiklar, som befinna sig i närheten.
Härvid har det sitt intresse att nämna, att
ledningsförmågan på ytan av några "oledare" kan
ökas genom bestrålning med ultraviolett ljus,
såsom exempelvis är fallet med zinkblände3’14.
Ett annat sätt att ladda partiklar genom
överföring utifrån är med hjälp av joniserad luft.
Joniseringen av luften kan ske medelst
nålpunkt-elektroder eller andra jonalstrande medel. Vid
elektrostatisk separation kan joniseringen av
luften delvis också ske genom inverkan av fasta
partiklar, som befinna sig i separatorns
elektrostatiska fält och förorsaka spraklösa och tysta
urladdningar. Partiklar i luften, vilka innehålla
joner, övervägande av ett visst tecken, erhålla
elektriska laddningar av samma tecken som
jonerna.
Laddning av partiklar med "gnidnings"- eller
kontaktpotentiell elektricitet sker utan
användning av yttre elektricitetskälla. Det är en
själv-genererande metod. Den elektriska laddningen är
en grundläggande egenskap hos alla ämnens
beståndsdelar, och vi kunna särskilja ämnenas inne
boende positiva och negativa laddningar helt
enkelt genom att låta två ämnen komma i intim
kontakt med varandra och därefter separera
dem7. När två olika ämnen komma i kontakt med
varandra, avger det ena ämnet vid kontakten
elektroner till det andra och de bli på något sätt
adsorberade på ytan av det andra ämnet.
Därigenom uppstår i kontaktområdet ett elektriskt fält
med mycket korta fältlinjer. När sedan de
varandra vidrörande ämnena skiljas åt, bibehålla
båda lika elektriska laddningar av motsatt tecken.
Själva gnidningen spelar härvid en underordnad
roll, med undantag av att härigenom de båda
ytorna komma i en mycket intimare kontakt14.
De kontaktpotentiella laddningarnas natur beror
på de två ämnenas dielektricitetskonstanter. Det
är tydligt att denna faktor är av stor betydelse
för den elektrostatiska separationen, ty
uppkomsten av laddningarna följer Cohen’s regel, som
säger, att ämnet med den större
dielektricitetskonstanten erhåller en positiv laddning, under
det att ämnet med den mindre
dielektricitetskonstanten erhåller en negativ laddning0.
Under det att materialet transporteras mot
separatorns elektrostatiska fält, kunna vi tänka oss
kontaktpotentiella laddningar uppkomma på två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
