Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 10 november 1945 - De nyaste framstegen inom den elektrostatiska anrikningen, av A A Linari-Linholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 november 1945
1231
sätt, dels genom kontakt mellan olika partiklar,
som befinna sig i rörelse i förhållande till
varandra, dels genom kontakt mellan partiklarna
och en frammatande eller transporterande yta hos
separatorn. Idealiska förhållanden för
kontakt-potentiell uppladdning av produkten på en
transporterande yta uppnås, när materialet i den
transporterande ytan kan väljas så, att dess
förmåga att erhålla kontaktpotentiella laddningar
har ett värde som ligger mellan motsvarande
värden för de partiklar, som skola separeras. I detta
fall erhålla blandningens olika partiklar motsatta
laddningar av högsta styrka1’3.
Några mineral erhålla pyroelektriska laddningar
genom uppvärmning eller avkylning.
Temperaturändring åstadkommer lika stora laddningar
av motsatt tecken på mineralens motsatta ytor.
När en av dessa laddningar neutraliseras genom
kontakten med en elektrod i separatorn, behåller
partikeln en laddning med lika tecken som
elektroden och bortstötes i riktning mot den andra
elektroden.
Mineral med fotoelektriska egenskaper äro av
underordnad betydelse i samband med
elektrostatisk separation. Dylika mineral erhålla
elektriska laddningar när de utsättas för bestrålning
av passande frekvens, på så sätt, att elektroner
utsändas, varigenom mineralen erhålla positiva
laddningar.
Statiska laddningar, som kunna påverka den
elektrostatiska separationen, kunna även erhållas
på andra sätt. Som exempel kunna kemiska
reaktioner alstra joner och därigenom förorsaka
statiska laddningar på fasta partiklar5.
I den elektrostatiska separationsprocessen för
finkorniga, fasta ämnen uppträda vanligen mer
Fig.l. Blake—Morschers
elektrostatiska separator (efter
Richards), a malmficka, b
fördelare med ställbar
matningsanordning, c laddad
metallvals, d skrapa, e rörlig
mellanvägg, A ledande
material, B oledande material.
Fig. 2. Huffs elektrostatiska
separator (efter Richards),
a malmficka, b laddad
elektrod, c jordad elektrod,
d skrapa, e elektrostatiskt
fält, A ledande material,
B mindre ledande material,
C dåligt ledande material.
än en av de ovan beskrivna faktorerna. Övervikt
av det ena eller andra slaget beror till stor del
på använd separatortyp och materialets
beskaffenhet. Såsom vid många andra
anrikningsmetoder måste därför varje fall studeras för sig och
avgörandena träffas med sikt på bästa tekniska
och ekonomiska resultat.
Separatortyper
Varje elektrostatisk separator av modern typ har
som grundelement ett eller flera par av motsatt
laddade elektroder. Den enskilda elektroden
utformas vanligen såsom en platta, en stång, en
tråd eller en vals.
Den äldsta separatortypen är Blake och
Mor-cher’s separator, fig. I6. Från huvudfickan a
matas den’finkrossade och torra malmen genom
en fördelningsficka b fram på den laddade och
roterande metallvalsen c. Ledande partiklar
repelleras och falla i fickan A. Dåliga ledare förbli
opåverkade eller klibba fast på valsen, varifrån
de avskrapas med en skrapa (/, så att de hamna
i fickan B. Oledarnas adhesion beror på, att när
en oledande partikel av någon anledning fått en
laddning som är av motsatt tecken mot valsen,
blir den attraherad och klibbar fast på valsen en
stund, eftersom dess ytledningsförmåga är så
dålig att den icke snabbt nog kan erhålla en
laddning med samma tecken från valsen som är stor
nog för att åstadkomma en repulsion.
Emedan matningen av godset till
Blake—Morschers separator sker omedelbart på den laddade
elektroden, är den riskfylld att arbeta med.
En mycket bättre konstruktion är känd som
Huff-separatorn6, vilken hade vidsträckt
användning särskilt i Amerika från tiden före förra
världskriget, fig. 2. Här är den roterande
valsformiga elektroden c jordad. Den laddade
elektroden b är isolerad från de andra maskindelarna.
Separatorn har en skarp egg, vilken orsakar
jonisering av luften, varigenom alla partiklar genom
ledning erhålla laddningar av motsatt tecken mot
valsen c. Ledande partiklar erhålla momentant
en liknande laddning från valsen c och attraheras
därför av den motsatt laddade elektroden b och
falla sålunda i samlingsfickan A. Mindre ledande
partiklar falla utan påverkan i fickan B, och
dåliga ledare klibba fast på valsen c, varifrån de
med skrapan d överföras till fickan C.
Båda de ovan beskrivna metoderna arbetade
med låg selektivitet och det var endast under
utomordentligt gynnsamma förhållanden möjligt
att använda elektrostatisk separation för
malmanrikning. Malmen måste dessutom vara
fullkomligt torr, finkrossad och noggrant klasserad
samt hålla sig inom kornstorleksområdet 20 till
200 mesh.
År 1938 lämnade H B Johnson i en serie artiklar
meddelanden om metodens vidare utveckling och
om de stora förbättringar av separationsförmå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
