Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 10 november 1945 - De nyaste framstegen inom den elektrostatiska anrikningen, av A A Linari-Linholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1232
TEKNISK TIDSKRIFT
gån samt om de utökade användningsområden,
som kommit till användning8,9. Johnsons
separator fungerar i princip som en Huff-maskin. De
viktigaste förbättringarna sammanhänga troligen
med användningen av bättre elektrisk utrustning
och en högre kvalitet på isolationsmaterialet.
Härigenom har man kunnat uppnå en bättre
kontroll av processen varjämte det blivit möjligt att
välja lämplig spänning och polaritet allt efter det
föreliggande behovet.
Ytterligare förbättringar av Johnsons metod
jämte en god och ingående redogörelse för den
elektrostatiska separationens grundprinciper äro
publicerade av F Fraas, O C Ralston och H L
Bullock under de närmast följande åren 1940
och 19411’3.
Under det att Johnson arbetade med material,
från vilket gods mindre än 200 mesh (0,074 mm)
måste vara avlägsnat, ha Fraas och Ralston i en
laboratorieseparator även separerat betydligt
fin-kornigare produkter, exempelvis material mindre
än 0,04 mm3. De största korn, som normalt
uppges kunna behandlas, äro vanligen 3 mm, men
för ämnen med låg specifik vikt, såsom
exempelvis stenkol, ha partiklar med över 5 mm
diameter kunnat effektivt separeras21.
Fig. 3 visar principen för elektrostatisk
separation av dammfina material. Partiklarna från
fickan A suspenderas i torr gas och blåsas genom
en sicksackformad kanal. Härvid erhålla
partiklarna elektriska laddningar genom friktion. De
laddade partiklarna föras sedan mellan två
elektroder, som utformats såsom galler eller skärmar,
och separeras i högspänningsfält allt efter
polariteten hos deras laddningar. De separerade
fraktionerna lämna fältet vid B och C, medan
oseparerad mellanprodukt kommer ut vid D.
Genom Fraas och Ralstons försök har en
betydelsefull metod framkommit, med hjälp av
vilken man kan öka selektiviteten genom att på
kontaktpotentiell väg ladda partiklarna i
blandningen på deras väg till separationsfältet. På detta
sätt erhållas de elektriska laddningarna på två
sätt. Kontaktpotentiella laddningar kunna
framkallas om blandningen matas över en vibrerande
platta. Partiklarna i blandningen erhålla då
elektriska laddningar i överensstämmelse med sina
dielektricitetskonstanter och ju kraftigare
vibre-ringen är, desto större bli laddningarna. Såsom
Fig. 3. Kontaktpotentiell elektrostatisk
separator (efter F Fraas och O C
Ralston). A finkornig, torr
blandning, B, C separerade produkter,
D mellanprodukt.
Fig. 4. Elektrostatisk separator (efter H L Bullock).
A ficka för ingående gods, B ställbar matningsanordning,
C metallisk elektrod, E reglerbar mellanvägg, G, F
samlingsfickorna, J oledande (dielektrisk) elektrod, K laddad
ledare, L skrapa.
redan nämnts är materialet i plattan elektriskt
ledande och har en kontaktpotential, som utgör
ett mellanvärde, dvs. plattan är positiv mot den
ena och negativ mot den andra blandningens båda
beståndsdelar3.
Å andra sidan kan den vibrerande plattans
laddning också vara av motsatt tecken till
blandningens båda beståndsdelar och trots detta förorsaka
olika laddningar, som skilja sig från varandra
endast i styrka, varigenom den efterföljande
separationen underlättas.
På en sådan vibrerande platta få partiklar av
ett oledande material en högre total laddning,
eftersom laddningarna från ett flertal
kontaktpunkter på en och samma partikel kvarstanna
var och en inom sitt lilla lokaliserade område.
Från ett ledande mineral har man en stor
läckning i alla kontaktpunkterna med undantag av
den sista. Detta förhållande är av stor betydelse
för elektrostatisk separation av oledande mineral,
som tillhöra gruppen av icke metalliska mineral.
Vid användning av en oledande vibrerande
platta är det möjligt att en oregelbunden
uppladdning av det pulvriserade materialet kan ske
och att också materialet får en tendens att
attrahera vid plattan, emedan plattan själv också
erhåller en hög elektrisk laddning. Denna
ackumulerade laddning måste bortledas för att det
påmatade godset skall få den rätta elektrostatiska
behandlingen. Detta sker med hjälp av en
elektriskt upphettad, jordad skärm, som placeras i
horisontalläge på kort avstånd över plattan, och
vars temperatur måste vara reglerad till ett
passande värde. Skärmen utsänder nu antingen
positiva eller negativa joner i överensstämmelse med
den potentiella gradient, som framkallas genom
plattans laddningar, varigenom partiklarnas
förbehandling sker utan störande inverkan3,16.
Det händer emellertid också, att
separationsresultaten bli bättre utan den genom friktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
