Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 1 december 1945 - Framsteg inom forskning och teknik, av Edy Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 november 1945
1305
temperatur övergår från en seg vätska till en
mycket hård fast kropp, och därför lämpar sig
särskilt bra som impregneringsmedel, bl.a. för
keramik. En annan produkt, släkt med bakeliten,
ger vid katalytisk behandling ett utomordentligt
voluminöst skum med 30 gånger större volym,
som stelnar till ett högeffektivt
värmeisoleringsmedel med en vikt av blott 33 g/dm3.
Utom såsom värmeisolering anses detta material
ha stor framtid i "stressed skin"-konstruktioner:
en porös kärna omgiven av ett tunt ytskikt med
stor draghållfasthet, ungefär som en balsaskiva
med konsthartslimmad hårdfaner utanpå.
Stort intresse har ägnats ett syntetiskt, vattenfast
lim med fantastiska egenskaper, som börjar
ersätta pligg och becktråd vid hopfogning och
halv-sulning av skodon, spik och skruv vid möbelbygge.
Inom flygplanidustrin användes för limning av
tyg och trä preparat av resorcinol eller
meta-hydroxy-fenol och formaldehyd, som binder vid
låg temperatur och anses ge nya möjligheter för
strömlin jeformning.
Märkligast av alla dessa nya material äro dock
silikonerna eller kiselhartserna, en säregen familj
av organiska ämnen, där vissa kolmolekyler
ersatts med kiselmolekyler. Man kan gå lit ifrån
kiseltetraklorid, som är helt analog med
koltetra-kloriden, och bygga upp tre olika serier av
kisel-haltiga derivat med olika organiska radikaler. En
serie är vätskeformig, en annan påminner om
termoplasterna, en tredje ger tredimensionala
gitter och är analog med de härdbara
konsthart-serna.
Det är särskilt elektrikerna, som vänta mycket
av silikonerna. Om klorsilaner få kondensera på
en keramisk isolator, bildas en beläggning av
sili-kon, som verkar starkt hydrofobt, så att isolatorn
blir nästan okänslig för fukt. Det märkligaste är
emellertid, att vissa silikoner tåla ca 100° högre
temperatur än de bästa hittills kända
impregne-ringsmedlen. Enär den högsta tillåtna
drifttemperaturen sätter en gräns för de elektriska
maskinernas belastningsförmåga per viktenhet räknat,
ser det ut som om glastextil med
silikonimpreg-nering skulle komma att helt revolutionera vår
uppfattning om vad, som är normal vikt per
kilowatt.
Vissa högmolekylära silikoner uppges kunna
användas som smörjmedel vid höga temperaturer.
De första kiselhartserna framställdes för 80 år
sedan av Kipping, som ägnat ett helt liv åt deras
studium. Han beklagade ännu så sent som 1937,
att de ej kunde få någon praktisk användning.
Under kriget har läget radikalt förändrats och
man söker nu ivrigt efter fredsekonomiskt
acceptabla tillverkningsmetoder.
Polyetylenglykolerna bilda en intressant grupp
av vattenlösliga oljeliknande ämnen med
mol-vikt från 200 till 7 000 och stelningspunkt på
0° till 60°C. De användas som uppblandnings- och
mjukgörningsmedel i en mängd olika
sammanhang inom kosmetik, farmaci och färgindustri,
som tvättbara smörjmedel, för impregnering av
läder och papper samt gjutformar och för
fixering av emalj- och glasyrpulver före bränningen
osv. Etylenglykol tillverkas som bekant av Mo &
Domsjö.
Textilteknik
Mycket skulle vara att säga om den snabba
utvecklingen av de regenererade och syntetiska
textilfibrerna. Polyvinylidenklorid, även kallad
sa-ran eller velon, tycks vinna allt större
utbredning bl.a. genom sin beständighet mot kemisk
inverkan.
De kemiska analogierna mellan textilfibrer och
stormolekylära konsthartser ha givit många helt
nya uppslag till förbättringar. Sålunda kan ull
efter melaminbehandling tvättas i tvållösning
utan risk för krympning samtidigt som
draghållfastheten stiger. Såväl naturliga som konstgjorda
fibrer impregneras för att bli eldsäkra,
vatten-säkra och mögelsäkra. Eldsäkra tyger ha i USA
konsumerats i väldiga mängder av militären,
varvid polyvinylklorid och etylcellulosa användes i
stället för klorerat gummi, som det rådde brist
på. Förmågan att avvisa vatten, ungefär som
fårets ull gör på grund av den naturliga
lanolin-halten, erhålla vanliga tyger genom ett
impreg-neringsämne, som består av en polär grupp i ena
ändan av molekylen, vilken liksom en klo sätter
sig fast i fibern, under det att den andra ändan
utgöres av en hydrofob fettsyra, som icke vätes
av vatten. Rötskydd åstadkommes genom
impregnering med kopparföreningar av fettsyror, t.ex.
oljesyra och naftensyra. Ett egendomligt
impregneringsmedel bildas av kiselsyra i polymeriserad
dispersion. Denna verkar alldeles motsatt mot
smörjolja. Den torkar upp ytan och gör den sträv,
så att den inre friktionen stiger, varigenom
hållfasthet och slitstyrka stegras.
Garveriteknik
Från garveritekniken kan nämnas, att man i ett
amerikanskt forskningslaboratorium funnit på en
ny metod att lösa högvärdiga garvmedel, t.ex.
quebrachoextrakt, i aceton eller alkohol och
därmed indränka huden. Sedan garvämnet väl
inträngt, behandlas huden med vatten, varvid
garv-verkan inträder. Härigenom sparas mycken tid,
ty garvämnet har i acetonlösning ganska små
molekyler, som lätt genomtränga huden men i
vattenlösning klibba samman till stora
svårrörliga aggregat. Med den nya metoden lära tjocka
hudar för sulläder kunna garvas på ett par dagar
i stället för lika många månader på hittills gängse
sätt. Lädret rustar sig för konkurrensen från
konstmassorna.
En svensk forskare, K H Gustavson, har nyligen
utfört ett intressant forskningsarbete, som torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
