Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 1 december 1945 - Navigationsmetoder inom militärflyget, av Gustav Norén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 december 194-5
1313
Navigationsmetoder inom militärflyget
Flygdirektör Gustav Norén, Stockholm
Redan då flyget började komma till användning
inom försvaret och som trafikmedel uppstod
behovet av hjälpmedel för navigering. Allt efter som
flygningen utvecklades, stego fordringarna på
dessa hjälpmedel. Radio kom mycket tidigt att
ingå i flygplanets ordinarie utrustning och
användes då för kommunikation mellan flygplan
och markstation närmast för att rapportera
spaningsresultaten vid militära flygningar eller för
att lämna flygplanets besättning uppgift om
eventuella kursförändringar för att flygplanet skulle
kunna undvika dåliga lokala väderleksområden.
Markstationerna utrustades med
radiopejlanlägg-ningar för inpejling av flygplanen, varigenom
dessa fingo möjlighet att korrigera kursen. Om
pejling erhölls från minst två markpejlstationer,
kunde även det geografiska läget bestämmas.
Snart började flygplanen utrustas med
radiopejl-anläggningar. Flygplanbesättningen fick
därigenom ett hjälpmedel att själv kontrollera kurs och
ort, vanligen genom pejling mot
rundradiostationer. En förenkling av pejlingen utgör
anflyg-ningen, varvid antennramen ställes vinkelrätt mot
färdriktningen. Man måste dock i detta fall
korrigera inställningen med hänsyn till deviationen
i denna riktning. Från början gjordes
ramantennerna med de diameter av ca 50 cm men allt
efter som flyghastigheten ökades, måste man
minska dessa och utforma dem så att mindre
luftmotstånd erhölls. Detta kunde även ske utan
olägenhet genom att pejlmottagarna hade blivit
så mycket känsligare att räckvidderna t.o.m. hade
ökats trots minskade ramdimensioner. Allt efter
som hastigheten ökade än mera, uppstod krav på
att antennramen skulle monteras så att den
aerodynamiska flygplanutformningen ej stördes.
Ramantennen utformades då som en spole lindad på
en högfrekvensjärnkärna och nedsänktes i en
trågformad del av flygplanet, som sedan täcktes
med ett lock av plastiskt material, fig. 1. Locket
utformades så att en jämn yta bildades i direkt
anslutning till flygplankonstruktionen. Den för
sidobestämningen och minimiskärpan
erforderliga hjälpantennen anordnas genom att på ett
eller annat sätt fästa metallband på täcklockets
innersida.
DK 621.396.933 : 623.74
En utveckling av flygradiopejlapparaten är
radiokompassen. Den består av en roterande
ramantenn, mottagare och visarinstrument. Ramen
roterar med konstant hastighet och genom att
inställa mottagarens frekvens på den önskade
radiostationens frekvens, erhålles ett värde på
instrumentet, som änger bäringen. Genom att inställa
mottagaren på ytterligare en radiostations
frekvens erhålles en krysspejling och orten är
bestämd.
När flygningarna även började utföras på natten,
framkom besväret med natteffekten vid
rampej-ling. Denna är förorsakad av den mot
Heaviside-skikten reflekterade rymdvågen, som vid långvåg
gör sig gällande vid skymning och gryning samt
även i viss utsträckning under natten. Detta fel
kan uppgå till 90°. Vid kortvåg uppträder detta
fenomen under hela dygnet på avstånd över ca
5 mil för frekvensområdet 3—5 Mp/s. Flera
metoder, som avsett att eliminera natteffekten, ha
framkommit. De mest kända äro
impulspejlmeto-den och Adcock-pejlmetoden.
Vid impulspejlmetoden var flygplanets sändare
utrustad med en impulsgivare, som
sönderhackade tecknen. På markstationen var pejlmottagaren
försedd med ett katodstrålar, på vilket man
kunde avläsa såväl den rätta bäringen, "markvågen",
som den falska bäringen, "rymdvågen". Numera
synes denna metod ej längre användas, beroende
Sammanställning av uppgifter, som kunnat införskaffas under kriget,
dels från öppna källor (tidskrifter), dels vid samtal med utländsk
flygande personal.
Fig. 1.
Pejl-ram för
montering pd
flygplan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
