Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 1 december 1945 - Navigationsmetoder inom militärflyget, av Gustav Norén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1316
TEKNISK TIDSKRIFT
erlig signal höres. Ur tidsavläsningen kan vinkeln
bestämmas med stor noggrannhet (läget måste
från början vara känt på 30° när, så att man kan
avgöra i vilken E- eller T-sektor man befinner sig
vid E + T-signaleringens början). Genom
kryss-pejling mot två stationer erhålles läget.
Frekvensen är omkring 300 kp/s (enligt en uppgift mellan
272 och 375 kp/s), sändareeffekten 1—5 kW.
Räckvidden uppges till minst 1 000 km och
noggrannheten lär på dagen vara mycket stor
(siffror ej kända) men påverkas starkt av
natteffekten särskilt i skymningen.
Till den andra gruppen höra system i vilka
ekoradiotekniken tillämpas.
För att kunna bestämma sin höjd över mark
oberoende av barometerståndet har
"ekoradio-höjd mät ar en" blivit ett bekvämt och driftsäkert
instrument. Höjdmätaren arbetar enligt
FM-prin-cipen och bestar av sändare, mottagare med
dipolantenner, omformare samt instrument, fig. 7.
I vanliga fall har anläggningen två mätområden.
det ena 0—150 m, det andra 0—750 m.
Områdesändringen sker genom att förändra
modu-leringsfrekvensen. Denna omkoppling av
mätområde utföres med ett enkelt handgrepp
genom att omställa en ratt på själva instrumentet.
Fig. 7.
Ekoradio-höjdmätare enligt interferens-metoden.
-—— utgående
signal.
––ekosignal.
Fig. 8. Princip för Rebecca-systemet.
För att förhindra kollision mellan flygplan vid
dålig sikt, förses dessa med ekoradioanläggningar
med framåtriktade relativt bredstrålande
antenn-anläggningar. Dessa anläggningar bestå av en
impulssändare, mottagare samt katodstrålar. Om
ett annat flygplan eller ett annat hinder finns i
flygplanets kurs, indikeras detta på
katodstrålrö-rets skärm och varnar föraren. Räckvidden är
vanligen ca 4 km. I krigsflygplan användas ofta
liknande apparater men med strålningen riktad
bakåt. Denna anläggning avses varna föraren för
angrepp bakifrån så att han i god tid hinner göra
undanmanöver.
I krigsflygplan har den framåtriktade
ekoradioanläggningen ofta använts som siktmedel,
varigenom föraren har möjlighet att bestämma såväl
avstånd som riktning mot målet.
I England har utarbetats ett navigeringssystem,
som går under täckordet Rebecca och som använts
för underlättande av hemnavigeringen. Vid detta
system, fig. 8, är flygplanet försett med en
impulssändare med en framåt relativt bredstrålande
antenn, en mottagare med två framåt
smalstrålande dipolantenner samt ett katodstrålrör försett
med avståndsskala. På marken finns en
mottagareanläggning samt en sändareanläggning. När
flygplanet startar sin Rebecca-sändare, utsändas
impulserade signaler på ultrakortvåg. Dessa tas
emot av markmottagareanläggningen. Signalerna
överföras till marksändaren, som återutsänder
signalerna på en annan frekvens, vilken sedan i
sin tur tas emot i flygplanet. Genom mottagarnas
riktningsverkan kan riktningen bestämmas och
genom att avläsa tidsskillnaden mellan den
direkta och den via markstationen återkommande
strålningens ankomst, erhålles ett mått på
avståndet. Mätnoggrannheten anges till 1 km på
100 km avstånd.
Ekoradio användes även för underlättande av
landningen i dåligt väder. Vid dåligt väder
anmodas flygplanen, då de anmäla sig till en
flygplats, att inta en viss höjd och kretsa över ett
bestämt område i avvaktan på tur att få landa.
Allt efter som turen nalkas, beordras flygplanen
att inta lägre höjder och ledas så, att, när det är
ett flygplans tur, kommer det att befinna sig i
landningsbanans kurs. Själva landningsförloppet
skötes sedan från en ekoradioanläggning place-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
