Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 1 december 1945 - Fjärrkontroll inom krafttekniken, av Ulrich Hecht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1322
TEKNISK TIDSKRIFT
huvudsakligen potentiometer- och
impedansmetoderna. Vid potentiometermetoden kopplas en
spänningsdelare till det primära
givarinstrumentet, exempelvis en nivåvakt. Den på
potentiometern uttagna spänningen föres över ledningen till
ett vridspoleinstrument. Då mottagarinstrumentets
utslag även är proportionellt mot
matarspän-ningen, hålles denna konstant genom användning
av ett konstantspänningsdon. För överföring av
mätvärdet behövas då två trådar.
Impedansmetoderna tjänstgöra för mätning av sådana storheter,
exempelvis temperatur eller tryck, som direkt eller
indirekt kunna ändra motstånd eller reaktans i
en mätkrets. Mätkretsen har i regel formen av
en brygga. Vid användning av växelström
likriktas ofta strömmen i diagonalkretsen för att den
lättare skall kunna fjärröverföras.
Hjälpspän-ningen hålles konstant med
konstantspänningsdon. Om korsspoleinstrument användas, får
hjälp-spänningen såväl vid potentiometer- som vid
impedansmetoderna variera inom vissa gränser utan
att instrumentutslaget förfalskas. Härvid
erfordras i regel tre överföringstrådar. Utslaget av
mot-tagarinstrumenten vid de behandlade systemen
varierar med motståndsändringar på
överföringsledningarna, så att systemens räckvidd är
förhållandevis begränsad. Vid överföring på längre
avstånd kombineras dessa system därför med ett av
de i det följande behandlade för fjärrmätning av
elektriska storheter lämpliga kompensations-,
impuls- eller frekvenssystemen.
Kompensationsmetoderna ha utvecklats för
ledningar, lämpade för likströmsöverföring, för att
göra den fjärröverförda hjälpströmmen oberoende
av variationer i ledningsmotstånd och hjälpspän
ning. Detta uppnås därigenom att det av det
primära mätsystemet avgivna vridmomentet måste
balanseras av det av hjälpströmmen alstrade
momentet.
Kompensationssystem tillverkas av många
europeiska och amerikanska firmor. De metoder, vid
vilka de båda storheterna påverka ett nollrelä,
som sedan över en motor förställer en
potentiometer, ha numera trängts tillbaka av mera
direkt-verkande kompensationssystem, som äro snabbare
och noggrannare. Det finns två grundtyper för
kompensation på sändarsidan, den ena arbetande
Fig. 3. Fjärrmätning enligt kompensationsmetoden med
kapacitiv koppling till rörförstärkare; F förstärkare,
M mätanordning, 1 mottagarinstrument.
med elektronrör, den andra med tickande
regulator, av vilka här endast en utföringsform av
den förstnämnda typen skall behandlas.
Jämförelsen mellan primärmomentet och
kompensationsmomentet utföres av en till vänster på
fig. 3 visad riktkraftlös mätanordning M, vars axel
förställer kapacitansen på en liten kondensator.
Kondensatorns kapacitans bestämmer storleken
av den från en oscillator till ett förstärkarrör
avgivna spänningen. Den av detta rör lämnade
strömmen föres till mätanordningens
kompensationssystem och över ledningen till
mottagarin-strumentet /. I jämviktstillståndet är denna ström
så stor, att den kan balansera primärmomentet.
Ökar exempelvis ledningsmotståndet, tenderar
kompensationsströmmen att avta. Härigenom
vrider sig emellertid mätaxeln,
kopplingskapacitan-sen ökar och hjälpströmmen återfår sitt rätta
mot primärstorheten proportionella värde. Av
denna anledning är hjälpströmmen även
oberoende av variationer hos hjälpspänning och
rör-karakteristikor.
De hittills behandlade fjärrmätmetoderna
använda likström som överföringsmedel och lämpa sig
därför endast för metalliskt kopplade
överföringskanaler. De som använda ën spänning som
hjälp-storhet äro beroende av överföringsledningarnas
motståndsändring, de med en mot
primärstorheten proportionell ström arbetande metoderna åter
av ledningarnas avledning. På längre avstånd och
särskilt vid överföring på bärfrekvens använder
man därför fjärrmätningsmetoder, där
ledningsdämpningen icke kan förfalska hjälpstorheten.
Man låter i stället primärstorheten representeras
av en frekvens eller en impulsfrekvens.
Vid frekvenssystemen utsändes en tonfrekvens,
som ändras proportionellt med mätstorheten, och
på mottagarsidan omvandlas frekvensen i en
proportionell likström. Frekvenssystem ha utvecklats
i Amerika, Schweiz och Frankrike och även i
Sverige har efter förslag av professor Edy
Velander en utrustning av detta slag för många år sedan
utprovats hos Vattenfallsstyrelsen. Vid
frekvenssystemen bestämmes frekvensen på sändarsidan
antingen av en roterande mätare eller av ett
instrument, som förställer avstämningselement i en
svängningskrets. På mottagarsidan omvandlas
vanligen frekvensen med hjälp av en liten
motorgenerator eller medelst diskriminator eller genom
laddning och urladdning av reaktorer eller
kondensatorer i en proportionell likström.
Frekvensmetodens fördel är korta inställningstider på
motta-garinstrumentet. Dess sändar- och
mottagarappa-rater äro dock tämligen omfattande och innehålla
ett förhållandevis stort antal delar, nämligen rör,
med begränsad livslängd. Framför allt kräver den
emellertid i regel ett brett överföringsband på
många hundra p/s, så att i genomsnitt endast sex
mätvärden samtidigt kunna överföras på samma
ledningspar eller samma högfrekvens. En felfri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
