Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 15 december 1945 - Senaste rön från Statens Skeppsprovningsanstalt, av Evert Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 december 1945
1375
Fig. 6. Kurvorna över amiralitet sko ej ficienten C (reducerad
till 400’ fartyg) på bas av Froudes tal v\\’g • (ur
anstaltens statistikmaterial).
ma för nr 19, dvs. den längre och smalare båten,
men de andra två måste absolut anses
likvärdiga i det avseendet.
Skillnaden mellan modellerna blev rätt
avsevärd, som vi ser av fig. 7. Om man bortser från
den allra bästa såsom kanske varande alltför
extrem, åtminstone tills vidare, ser vi att den
obetydliga skillnaden i form mellan nr 17 och
18 ger inte mindre än ca 20 % förbättring i
släpeffekt vid ungefär 9 knop.
Även försöken med självdrivna modeller ger
samma inbördes placering.
Maskinförutsättningen var i det här fallet 125 hk vid 325 r/m, och
modellerna kördes med modell av samma
ordinarie fiskebåtspropeller med vridbara blad. När
man tog ut full effekt blev farten för modell nr 17,
dvs. den ursprungliga båten, 8.4 knop. Modell
nr 18 kom upp i 9,1 knop och modell 19 i 9,8 knop.
Vid 8,5 knop och 325 r/m på motorn behövdes för
den bästa, dvs. nr 19, 86 hk; mellanbåten krävde
98 hk, medan den gamla vedertagna båttypen
behövde inte mindre än 126 hk, dvs. jämnt 50 %
mer än den bästa.
Något som blivit allt vanligare är att vi får göra
strömlinjeförsök, och för det mesta är det då
frågan om alt bestämma slingerkölarnas eller
andra bihangs placering, t.ex. axelhylsan. På
fig. 8 ser vi en modell med strömlinjer i slaget.
Försöket tillgår så att rätt breda band målas med
svart färg av lämplig konsistens på spanten inom
det aktuella området. Sedan sjösättes modellen
och körs en gång med en fart motsvarande
normal hastighet för båten. Om allt går efter
beräkning får vi då färgen utdragen i tunna strålar
i vattenströmningens riktning, och de ger då
mycket god ledning vid placeringen av t.ex.
slingerkölar. Många gånger avviker strömlinjen
knappast från slagdiagonalen, men det kan
också hända att den gör så våldsamma krökar, att
man helt enkelt inte kan följa dem. Slingerkölar-
Fig. 7. Släpeffektkurvor för tre fiskebåtstyper med samma
deplacement; - modell nr 17,–-modell nr 18,
......modell nr 19.
na skulle då sticka utanför både bottnen och
sidorna och i dylika fall får man förstås
modifiera och följa strömlinjen så mycket som det är
möjligt av praktiska skäl.
För någon tid sedan blev det aktuellt att
undersöka de krafter, som ström och vind kan orsaka
på ett förankrat fartyg, och i det sammanhanget
fick vi göra en del systematiska försök.
Vindkraften ansåg man sig kunna beräkna tillräckligt
noga med gällande formler, och vår del av
undersökningen omfattade därför motstàndsmätning på
ett par modeller, som släpades under olika vinklar
från 0 till 90° mot körriktningen. Det var
naturligtvis här fråga om rätt små farter, ungefär
0,25 m/s för modellen.
Resurserna i fart på vagnen är ju emellertid
Fig. 8. Modell efter strömlinjeprov för placering av
slingerkölar; detaljbilden visar liur vattnet har dragit ut den
svarta färgen i tunna strålar, som ånge
vallenströmningens riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
