Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 5 januari 1946 - Radiostation i en granatspets, av O Norell - Detektorkristaller för ultrakortvåg, av O N - Amerikanskt förslag till frekvensfördelning inom området 25—30 000 Mp/s, av Nils Lundqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
\ TEKNISK TIDSKRIFT
hastigheten. För mottagaren i granaten har den
därigenom en i motsvarande grad ökad frekvens jämfört med
sändarfrekvensen. Den så erhållna interferenstonen
förstärkes, och då den nått viss styrka briserar granaten. Vid
ett mål av given storlek eller given reflexionsförmåga
uppnås denna signalstyrka på givet avstånd från målet.
Beteckna vi granatens hastighet i förhållande till målet
med h, våghastigheten med c och sändarefrekvensen med
fs, så blir ekovågens frekvens i mottagaren
och interferenstonen
fr.
h
-(
c
Fig. 1. Den radioutrustacle granatspetsen isärtagen. Toppen
längst t.h. tjänstgör som antenn; t.v. om det lilla
radio-röret synes spolsystemet.
Radiostation i en granatspets. I augusti 1944 började
man i stor skala använda en ny luftvärnsgranat mot de
flygande bomberna. Denna nya granat skilde sig på en
väsentlig punkt från de tidigare använda, den saknade
nämligen den sedvanliga temperingsanordningen. Denna
hade ersatts med en ytterst liten radioanläggning, som
skötte om att granaten — utan några på förhand gjorda
inställningar — briserade på lämpligt avstånd från målet.
Det är en häpnadsväckande prestation att kunna bygga
in en komplett radiosändare och mottagare med batterier
och utlösningsmekanism i en granatspets. Att
komponenternas dimensioner äro små framgår också tydligt av fig. 1.
Fig. 2 visar anordningen hopmonterad; tändsticksasken
ger en uppfattning om storleken. Det gällde för
konstruktörerna inte endast att behärska utrymmesproblemet.
Hållfastheten på de enskilda detaljerna och på helheten måste
vara synnerligen god för att kunna utstå den acceleration
av storleksordningen 20 000 g som en luftvärnsgranat
utsättes för. Man kan utgå från att det krävdes mycket
arbete och många experiment efter det engelsmännen
Butement och Shire år 1940 skisserade principen för denna
granat innan den 1944 kunde massproduceras i USA.
Anordningens funktion bygger på Doppler-effekten. Den
lilla sändaren strålar ut energi via den yttersta toppen av
granatspetsen, som fungerar såsom antenn (t.h. på fig. 1).
Ekovågen från målet har då den möter granaten i
förhållande till denna en något högre hastighet än den normala
Fig. 2. Granatspetsen
hopmonterad.
Anta vi t.ex. att A >=300 m/s, blir interferenstonen 600 p/s
vid en sändarfrekvens på 600 Mp/s.
Fördelarna med den nya granaten äro avsevärda. Del
är inte bara så att luftvärnsartilleristen slipper ifrån
tem-peringen, arbetet övertas av en anordning som sköter om
att brisaden ofelbart äger rum i rätt ögonblick, förutsatt
att granaten passerar den zon omkring målet inom vilken
brisaden gör verkan. Skulle han bomma åstadkommer en
särskild säkerhetsanordning brisad innan granaten når
marken (Wireless World nov. 1945). O Norell
Detektorkristaller för ultrakortvåg. Vid sidan om
dioderna ha utvecklats speciella, mycket små kristaller för
ultrahögfrekvens, att användas som instrumentlikriktare,
som detektorer i mottagare etc. De tillverkas i USA i
stor skala och finna mycket stor användning, speciellt
på grund av sina små dimensioner, sin
användbarhet även vid cm-vågor och på grund av att man slipper
ifrån glödströmskretsar. Man kan med lätthet bygga in
dem i koaxialledare, hålrumsresonatorer etc. De bestå av
en planslipad kiselkristall med anliggande nål eller bygel
av platina. Anordningen är inbakad i en seg massa för att
öka stötsäkerheten och omges av ett litet keramikrör.
Priset är ca 6 kr. O N
Amerikanskt förslag till frekvensfördelning inom
området 25—30 OOO Mp/s. US Federal Communication
Commission har efter förhandlingar med olika
myndigheter framlagt ett förslag till fördelning av frekvenserna
inom området 25—30 000 Mp/s, vilket numera godkänts.
Förslaget vittnar om ett mycket stort förutseende hos de
amerikanska myndigheterna. Avsikten är att senare
framlägga förslag till fördelning av frekvenserna under 25 Mp/s.
Flera nya användningsområden ha beretts plats i
förslaget. Så t.ex. ha särskilda band avdelats för
radioförbindelser till och mellan tåg. Vidare har plats beretts för
förbindelser till bussar, droskbilar, fartyg i kusttrafik och
för annan liknande trafik. Särskilt intressant är bandet
460—470 Mp/s, som reserverats för "Citizens’ Radio
Communications Service". FCC föreslår att ett förenklat
licensförfarande skall tillämpas för trafik på detta band.
Stort utrymme har reserverats för flygets behov av
radioförbindelser dels till flygplan, dels mellan olika platser
på ett flygfält samt för blindlandningsanläggningar och
liknande säkerhetsanordningar. Särskilda band finnas även
för polis, brandkår och andra allmänna inrättningar.
Radioamatörerna ha tilldelats 10 band, av vilka del
lägsta ligger mellan 28 och 30 Mp/s och det högsta mellan
21 000 och 22 000 Mp/s. Det reserverade utrymmet synes
väl tilltaget och den amerikanska sammanslutningen av
radioamatörer har också beslutat godkänna förslaget.
Den fråga, som har väckt livligast diskussion, är
flyttandet av bandet för frekvensmodulerad rundradio
(FM). Hittills har denna varit tilldelad bandet 42—52 Mp/s.
FCC har nu i stället fastställt 88—106 Mp/s, under
motivering av att radiovågorna på det nuvarande
frekvensbandet reflekteras i jonosfären och åstadkomma störande
interferens med stationer belägna på över 30 mils av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
