Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 12 januari 1946 - Moderna metoder för framställning av bensin, av Bruno Engel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
\ TEKNISK TIDSKRIFT
vara så högt, att gasfickor bildas i ledningarna.
Slutkokpunkten får icke överskrida en viss gräns,
hos bilbensin 210°C, i undantagsfall 250°C, för
att icke de tyngsta och mindre flyktiga
fraktionerna skola utspäda och försämra smörjoljan.
Dessutom måste bensinen vara stabil, dvs. fri
från vissa hartsbildande ämnen (gum-bildare),
som kunna bilda fasta eller halvfasta
avsättningar i rörledningarna och förgasaren. Vidare
skall bensinen vara fri från svavelföreningar, som
verka korroderande, särskilt i fuktiga klimat.
Vissa fordringar ställas även på bensinens färg
och lukt samt på halten av omättade föreningar.
För att fylla alla dessa krav måste bensinen
raffineras på kemisk eller fysikalisk väg, vilket kan
ske på olika sätt.
En av de viktigaste fordringar, som ställas på
motorbensin, är ett tillfredsställande oktantal.
Oktantalet är ett mått på det högsta
kompressionsförhållande, med vilket en viss
standardiserad provmotor kan arbeta, utan att ett visst
metalliskt ljud, den som knackning betecknade
deto-nationen, uppstår. Knackning förorsakas av att
bensinens förbränning i motorn icke sker som en
enhetlig reaktion utan förlöper i flera steg, som
inledas av ett slags autoxidation. Knackningen
medför att kolv och övriga rörliga motordelar
utsättas för abnorma påkänningar. Dessutom
kunna vissa motordelar bli överhettade, vilket allt
kan föra till katastrofala följder, icke minst vid
flygplanmotorer.
Bensinens oktantal bestämmes genom jämförelse
med oktantalet hos blandningar av två kemiskt
rena substanser, nämligen normalheptan och
2,2,3-trimetylpentan, som också betecknas som
isooktan, n-heptanets oktantal sättes godtyckligt
lika med noll, enär det utan knackning endast
kan användas vid mycket låga
kompressionsförhållanden, och isooktanets oktantal sättes lika
med 100, vilket betyder att det tillåter mycket hög
kompression. Om nu en bensin har oktantalet 70,
betyder detta att den förhåller sig med avseende
på knackningen i en viss standardiserad motor
på samma sätt som en blandning av 70 vol.-%
isooktan ocli 30 vol.-% n-heptan.
Framställningsmetoder
Bensinens oktantal beror icke endast på den
kemiska sammansättningen av den råolja, från
vilken bensinen har framställts, utan även på
framställningsmetoden. För framställning ur
råolja komma två olika metoder i fråga, nämligen
destillationsförfaranden och de under
beteckningen "krackning" kända metoderna. Dessutom
existera några nyare metoder att förbättra
bensinens egenskaper genom "reforming" eller
tillsats av vissa syntetiska ämnen.
Destillation
Destillationen är den äldsta metoden och
utfördes tidigare genom upphettning av råoljan i en
serie slutna pannor, varvid med ökad temperatur
olika fraktioner med stigande kokpunkter erhöllos.
Detta föråldrade förfarande har under de senaste
decennierna, åtminstone i större raffinaderier,
ersatts med kontinuerligt arbetande pipe-stills, i
vilka råoljan efter upphettning i en rörhettare
ledes till ett med ett antal bottnar försett
frak-tioneringstorn, vars mellersta del utgöres av en
förångningskammare. Denna, fig. 1, som endast
är ett tomrum mellan bottnarna, verkar som
expansionskärl för de bensin- och oljeångor, som
under tryck ledas från förvärmaren till det under
atmosfärstryck stående tornet. Genom bottnarna
i tornet åstadkommes en skarp fraktionering tack
vare den upprepade kondensationen och
förångningen av kolvätemolekylerna, och på varje
botten skiljes ånga från kondensat, som strömmar
tillbaka och möter nya, i motström uppstigande
ångpartiklar.
Från kolonnens topp avgå okondenserbara gaser
och de lättaste kolvätefraktionerna, som skiljas i
gas-separatorn, under det att från något lägre
liggande bottnar utledes bensin, fotogen och
gasolja. Från kolonnens nedersta del, som ibland är
försedd med en återkokare, tas en återstod, som
Fig. 1 Tuåsteqsdestillation
enligt Ale o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
