Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 9 februari 1946 - Arbetsstudier i gruvor, av Harald Huss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.9 februari 1946
131
över till nästa skift. Detta förstör rytmen i
ortdrivningen och förrycker även arbetet för
lastarna. Nästa dag måste skjutningen ske under första
halvskiftet. Arbetaren måste vänta på att röken
går bort och kanske delta i lastningen, innan han
åter kan få borra i orten. Hela ortdrivningsarbetet
har kommit på sned, kanske för flera skift framåt.
Detta har ofta hänt vid arbetsstudierna. Det stöter
därför på svårigheter att rationalisera
borrningsarbetet, om inte lufttillförseln är rationaliserad
förut. Införandet av större och effektivare
borrmaskiner, som tar 50—150 % mer luft än de
gamla typerna, och lastmaskiner, som förbrukar stora
luftmängder, har på senare år gått så fort, att
luftledningarnas kapacitet kommit på efterkälken.
Arbetsstudierna har visat, att varken borr- eller
lastmaskinerna kan prestera sitt bästa arbete, om
inte lufttillförseln i alla avseenden är säkrad.
Höjning av trycket hjälper inte alltid. De bästa medlen
är grövre ledningar och större kompressorer eller
luftmagasin. Ett exempel på möjligheten att öka
borreffekten kan nämnas från en gruva, där
arbetsstudierna pågår. Vid denna gruva har
ort-borrarna enligt statistiken i åratal endast borrat
8—9 borrmeter per skift i leptitorterna. Följande
ändringar vidtogs: i stället föl 1" luftledning
indrogs 2", varigenom lufttrycket blev högre och
jämnare. Påhuggarnas skärdiameter minskades
från 42 till 39 mm och intervallet mellan
borrlängderna minskades så att borrarna ej skulle
kunna "borra ut sig" och nöta borrskären för
mycket. Härigenom ökade borreffekten per skift
till 16—20 borrmeter eller 100—150 %.
I fråga om borrmaskinerna har arbetsstudierna
visat, att det vid drivning av 2 m orter vore
önskvärt med en kortare maskin för att man skall
kunna placera kilhålen på det bästa sättet. De
vanliga maskinerna är med påhuggare drygt 2 m
långa och fordrar egentligen 2,5 m orter. För 2
m orter skulle maskinen med påhuggare vara
ungefär 1,5 m. Jag har träffat gamla ortdrivare,
som i det avseendet med saknad minns den gamla
Rex-maskinen. Vi har ju de korta
handmaskinerna, men det skulle helst vara en maskin med
teleskopmatning och för pelare.
Det kan emellertid ännu göras mycket för att öka
effekten med de maskiner, som finns. Främst
instruktioner och övningar i att utnyttja tiden samt
differentiering av priserna, så att dessa blir
avvägda efter svårigheterna på varje arbetsplats
samt val av rätt arbetare. Detta är uppgifter för
arbetsstudierna och psykotekniken. Skulle de prov
med hårdmetallskär, som nu pågår, lyckas både
tekniskt och ekonomiskt, så skulle därmed ännu
ett stort steg tas till borreffektens höjande.
Maskinlastning
Vid studiet av lastning med skoplastmaskiner
finner man vanligen, som jag förut nämnt, att
lufttillförseln är otillräcklig, och att maskinen
därför ej arbetar med full effekt. Lika viktigt som
lufttillförseln är att maskinen underhålles väl. När
studiet börjar, finner man ofta snart av tiderna,
att maskinen ej arbetar som den skall och ej
kommer upp i normal effekt. Vanligen är det då något
fel med lamellerna i åk- eller kastmotorn eller
i bådadera. Sådant skall kontrolleras innan
studien påkallas. Att banor, vagnar och vagnsväxling
skall vara tillfredsställande är självklart men ej
alltid fallet. När skoplastmaskinerna först
infördes, trodde man, att man skulle kunna använda
äldre eller sekunda arbetare till deras betjänande,
men det visade sig snart, att det måste vara extra
prima folk, om maskinen skall komma till sin rätt.
Vid jämförelse mellan två lastare på samma
arbetsplats, varav den ene var klen och den andre
en prima karl, lastade den senare över 40 % mer
per skift än den förre. Arbetsstudierna kan
således lämna svar på frågorna om luften,
maskinen, lastaren, anordningarna på arbetsplatsen och
organisationen av arbetet är bra eller inte, så att
rättelser kan vidtas.
Tappning
Vid studium av tappning ur magasin eller fickor
finner man ofta, att stängningsanordningarna är
så bristfälliga, att arbetarna måste handlasta en
stor procent av berget. Gluggarna kan vara för
breda i förhållande till vagnarna, så att berg varje
gång rasar ned i spåret, eller för höga och branta
så att berget kommer med för stor fart och rasar
över vagnen eller t.o.m. stjälper denna. Det
händer också att slasen har för liten lutning så att
berget med spett måste baxas eller med
fyllhammare dras ur gluggen. Det är sådant, som
fördröjer arbetet och gör detta mer mödosamt, än
det behöver vara. Detsamma gäller naturligtvis om
dåliga vagnar, banor, växlar och trånga kurvor,
eftersom transporter och vagnflyttning vanligen
ingår i tappningsackorden. Om själva tappningen
går bra, så kan det vara väntetider på vagnar och
transporthastigheten, som nedsätter effekten.
Detta inträffar ofta vid lagarbete, där vissa
arbetare sköter tappningen och andra transporterna.
Vid studier har dålig effekt även visat sig bero
på olämplig fördelning av arbetarnas funktioner
i samband med bristande vagntillgång och dåliga
transportmedel. Vid en gruva kunde effekten med
mycket små medel såsom ändring av arbetets
organisation, justering av vagnar, banor och lok
m.m. ökas med 15 %. Vid en annan gruva kunde
effekten ökas 60 % genom att banorna och
anordningarna vid tappgluggarna ändrades.
Härigenom kunde en man sköta utfrakten, medan det
förut behövdes två man.
Vid tappning liksom vid andra arbeten måste
arbetsstudiemannen även se till, att anordningarna
är sådana, att risken för olycksfall blir den minsta
möjliga. Redskapen vid tappning är ofta
bristfällig. Slöa eller helt ovässade spett bestående av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
