Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 9 mars 1946 - Principer vid produktionsplanering inom den mekaniska verkstadsindustrin, av Harald Ager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 mars 1946
235
inställning till problemen. Om en
befattningshavare är konservativ och djupt rotad i slentrian,
måste för husfridens skull många gånger göras
kompromisser, som måste bibehållas tills
vederbörande så småningom själv inser att han
handlat felaktigt. Här, liksom alltid vid
rationaliseringsarbeten, bör största hänsyn tas till den
mänskliga faktorn. Det bör ej skys någon möda,
när det gäller att klarlägga problemställningar
och lösningar. En god lösning kan ofta äventyras
genom missförstånd på grund av uteblivna
förklaringar. Ävenledes bidra icke sällan de olika
fabriksavdelningarnas belägenhet i förhållande till
varandra samt möjligheterna att få
kontorsutrymmen för den centrala planeringsavdelningen till
en annan avvägning av proportionen mellan de
centraliserade och decentraliserade
planeringsfunktionerna.
Vi komma så över till den del av planeringen,
som direkt berör verkstadsorganisationen —
tillverkningsplaneringen. Förslagsvis kunna vi
formulera definitionen för tillverkningsplaneringen
på följande sätt: Tillverkningsplanering är en
sammanfattning av de medel och åtgärder, som
möjliggöra att tillverkningen bedrives efter en på
förhand uppgjord plan, vilken tar sikte på att
produkten levereras i viss kvantitet, av viss
kvalitet och vid en viss tidpunkt med ett minimum
av uppoffringar.
Ett av de viktigaste målen för
tillverkningsplaneringen är att kapitalomsättningen kommer att ske
så snabbt som möjligt. Förutsättningen härför är
i sin tur att genomloppstiden i verkstaden blir så
kort som möjligt, så att de fasta kostnaderna
utnyttjas på bästa sätt. Detta medför också att
omsättningen i förråd och lager sker snabbare samt
att posten "material under arbete" minskas,
vilket allt medför, att mindre kapital behöver bindas
i rörelsen. Finansieringen av företaget blir
härigenom lättare samtidigt som räntekostnaderna
minska.
En förutsättning för att detta mål skall kunna
nås är att arbetsfördelningen sker efter en på
förhand uppgjord plan, som tar hänsyn till
verkstadens kapacitet i olika sektioner och den
förhandenvarande belastningen, så att tillförlitliga
leveranstider kunna uppgöras. Genom en syste-
matisk och noggrann arbetsfördelning kunna
tids-och tomgångsförlusterna i produktionen minskas,
samtidigt sam klagomål från kunderna på grund
av försenade leveranser undvikas. Som bekant
äro säkra leveransbesked ett betydande
goodwillvärde för ett företag. Det är därför av största vikt
att företagsledningen verkligen är angelägen om
att införa de lämpligaste metoderna vid
tillverkningsplaneringen och att anställa dugligt folk för
att beräkna och övervaka leveranstiderna. Man
får i detta avseende icke endast lita till rutinerna,
hur väl de än äro upplagda. En
tillverknings-planering kan och får icke skötas robotmässigt,
som tyvärr ibland sker, utan det fordras även
folk med gott förutseende och omdöme. Det är
därför av största vikt att personalen för de olika
funktionerna väljes med hänsyn till de
erforderliga kvalifikationerna.
I fig. 2 har tillverkningsplaneringen uppdelats i
tre olika faser, nämligen behandling av
kundorder m.m., anskaffning av det konstruktiva
underlaget, arbetsplanering.
Det kanske i detta sammanhang skall påpekas,
att terminologin på planeringsområdet är
synnerligen oenhetlig, vilket ofta gör det svårt för
folk från olika företag att diskutera
planeringsfrågor. Emellertid finns sedan en tid en
kommitté inom Svenska Teknologföreningen, som fått
till uppgift att utarbeta ett förslag till enhetlig
terminologi, en uppgift som är både stor och svår
på grund av den stora förbistringen inom
industrin på detta område. Detta arbete är av stor
betydelse, då det ju visat sig att, så snart en
enhetlig terminologi utarbetats, intresset för saken
alltid i mycket hög grad stimuleras, vilket t.ex. har
varit fallet med arbetsstudierna och
självkostnadsberäkningarna. Tills vidare få vi dock var
och en röra oss med de uttryck vi äro vana vid
och i de tveksamma fallen söka klarlägga för
varandra, vad vi mena med de olika uttrycken. I
detta fall har jag benämnt hela denna grupp
tillverkningsplanering, emedan den berör
tillverkningssidan i motsats till försäljningssidan. Ordet
arbetsplanering har valts som benämning för den
del av planeringen, som omfattar själva arbetet
i verkstaden i motsats till verksamheten
exempelvis på konstruktions- och ritkontor.
Fig. 2. Tillverkningsplanering.
Fig. 3. Relation mellan olika ordertyper (RKW 70).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
