Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 16 mars 1946 - Serieproduktion av flygplan, av Arne Rydberg - Saab-Safir, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 mars 1946
• 263
Fig. Ii. Slutmonteringens sista
stationer.
nen. Skolan är fyrårig och meddelar allsidig
undervisning, såväl teoretisk som praktisk.
För att stimulera verkstadspersonalens
uppfinningsförmåga och intresse att komma fram med
nya idéer och förslag till förbättrade
konstruktioner, effektivare verktyg, billigare
tillverkningsmetoder osv. belönas inlämnade användbara
förslag med penningpriser. Denna verksamhet
började för fem år sedan och har omfattats med
mycket stort intresse, och flera hundra olika
förslag har tills dato belönats. Förslagsverksamheten
står i intim kontakt med arbetet på vår
drifttekniska avdelning, som bl.a. har till uppgift att
genom litteraturstudier och egna undersökningar
ständigt försöka förbättra gamla
produktionsmetoder och introducera nya.
Saabs ställning som en av landets viktigaste
försvarsindustrier har gjort att vi haft att röra
oss med ganska stora mängder för landet
ovärderliga material, som det gällt att utnyttja till det
yttersta. På ett tidigt stadium tillsattes därför en
speciell organisation med uppgift att ransonera,
finna ersättningsmedel för och tillvarata spill och
avfall från svåråtkomliga varor. För metalliska
material uppgjordes i samråd med
industrikommissionen och materialleverantörerna ett
skrotklassificeringssystem, och skrotfallet vid olika
bearbetningsoperationer i verkstaden underkastades
en minutiös kontroll. Oljor och smörjmedel
ransonerades, ersättningsmaterial provades ut. För
förbrukade kromsyrabad utexperimenterades en
regenereringsmetod, varigenom åtgången av den
synnerligen svåråtkomliga kromsyran kunde
nedskäras osv. De erfarenheter kristiden på detta sätt
givit på olika områden kommer att bli av stort
värde även under fredliga förhållanden.
Saab har trots, eller kanske tack vare sin ung-
dom en synnerligen intressant period av
utveckling bakom sig. Med det uppsving flyget av alla
tecken att döma går till mötes, förefaller
perspektiven framåt inte mindre lockande. Vi på Saab
väntar oss mycket av framtiden. Inte minst är
vi angelägna att få vara med och hävda den
svenska industrins ställning när det gäller fredens flyg.
Saab-Safir. Svenska Aeroplan AB har nu presenterat
sin första fredsprodukt, det tresitsiga privatflygplanet
Saab-91 Safir, fig. 1. Planet, som är konstruerat av
bolagets chefkonstruktör, ingenjör A J Andersson, torde vara
bland de modernaste i sitt slag; det är i varje fall det
första som är byggt i skalkonstruktion samt har infällbart
hjulställ och noshjul. Planet har även fått märkligt goda
flygegenskaper, särskilt i överstegrat tillstånd, där alla
rodren behåller sin styrverkan. Planet viker sig inte ens
vid fullt utbildad stall utan kan hållas "flytande" med
obetydlig höjdförlust med enbart skevrodren. Detta har
uppnåtts utan någon slotkonstruktion, genom användning
av en modifierad vingprofil med variabel tordering, med
minskad anfallsvinkel från vingrot till vingspets, samt
genom stjärtpartiets utformning.
Sittrummet är mycket rymligt och ger på en bredd av
1,22 m plats framtill för två breda, ställbara stolar med
dubbelkommando, och bakom dessa en tredje stol jämte
bagagerum. Det utrymme som upptas av de två högra
stolarna är även användbart som liggplats, t.ex. vid
sjuktransport. Intäckningen sker till största delen med
plexi-glas i kastbara huvar. Sikten, som framåt är fullständig
tack vare noshjulet, blir härigenom god även uppåt och
åt sidorna; siktvinkeln är omkring 300°. Inredningen, som
har utförts av Sixten Sason, är ett mönster av god
industriell formgivning. Instrumenteringen är överskådligt
samlad på en panel, som även har plats för radio.
Flygplanet är ett lågvingat monoplan med skal av
alcladplåt. De fribärande vingarna är fästa vid
flygkroppen med endast två koppelbultar, varjämte självlåsande
kopplingar finnes för alla organ som går ut till vingen.
Vingklaffarna är helt av metall och fälls ut med en spak
mellan de främre stolarna. En andra spak användes för
utfällning av hjulstället, vilket är fjäderbalanserat. Stället
är försett med hydrauliska stötdämpare och hjulbromsar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
