Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 16 mars 1946 - Maskin för dynamisk balansering, av Gunnar Svensson och Börje Langefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
\ TEKNISK TIDSKRIFT
för kalibreringshjälpmedel, vilka onödiggöra
detta, äro önskvärda. Sådana kunde erhållas av
hjälpgeneratorer med vilka växelspänningar av
rätt amplitud, frekvens och fas inmatades mot
pick-upgeneratorerna så att dessa, när en icke
balanserad rotor kördes, avgåve spänningen noll.
Rotorn kunde nu för kalibreringen betraktas
såsom balanserad. En dylik kalibreringsanordning
blir emellertid ganska dyr, varför vi gått en
annan väg, vilken också bekvämare leder till målet.
På grund av att balanseringsmaskinen endast
tillåter rotorn att svänga i ett plan försvinner
inverkan av gyralmomenten på
svängningsformen, varför denna blir densamma för
stillastående och roterande rotor. Man kan således med
tillhjälp av en periodisk störkraft applicerad på
rotorn i endera korrektionsplanet erhålla samma
svängningsfigur, som skulle erhållas med en
roterande rotor, som hade en obalans i ena
korrektionsplanet, men var balanserad i det andra.
Detta har utnyttjats på så sätt, att
balanserings-maskinerna utrustats med en magnet 9, vilken
kan matas med växelström från nätet. Magneten
är apterad på en flyttbar bock och kan
anbringas vid endera korrektionsplanet.
Kalibreringen av potentiometrarna tillgår så att
magneten först placeras vid ena korrektionsplanet och
växelspänningen släppes på. Med en särskild
"kalibreringsomkopplare" kopplas generatorerna
förbi kommutatorn och sättes via en likriktare
i förbindelse med instrumentet. Sidomkopplaren
lägges i sådant läge att det ostörda
korrektionsplanet mätes. Kvotpotentiometern för den ostörda
sidan vrides tills instrumentutslaget blir noll.
Sedan flyttas magneten till det andra
korrektionsplanet och samma procedur genomgås. När nu
kvotpotentiometrarna inställts på rätta värden så
kan vinkelläget av förefintliga obalanser hos
rotorn uppmätas när rotorn på vanligt sätt roteras
och störmagneten frånkopplas. Det återstår att
bestämma i vilken skala instrumentutslaget
återger obalansens storlek och att med hjälp av de
båda andra potentiometrarna,
"skalpotentiomet-rarna", 6 a och 6 b, inställa denna skala till önskat
värde. Detta tillgår så att sedan vinkelläget av
obalanserna hos rotorn på vanligt sätt bestämts
så placeras i vardera korrektionsplanet en
korrektionsvikt av känd storlek i rätt vinkelläge så att
obalanserna komma att ökas eller minskas.
Ändringarna i instrumentutslag noteras och ge
tillsammans med korrektionsviktens storlek ett mått
på skalan. Sedan stannas rotorn,
kalibreringsom-kopplaren ställes i kalibreringsläge och magneten
bringas att störa i ena korrektionsplanet.
Växelströmmen genom magneten regleras med ett
motstånd till sådan storlek, att instrumentutslaget
blir lika med den tidigare noterade ändringen i
instrumentutslag. Då påverkar alltså
störmagneten instrumentet lika mycket som den påsatta
korrektionsvikten gjorde vid rotorns rotation.
Skalratten för det korrektionsplan i vilket
magneten stör, vrides nu tills instrumentet ger ett
utslag som står i lämplig proportion till den
motsvarande korrektionsvikten. För det andra
ba-lanseringsplanet förfares därefter på liknande sätt.
Gäller det balansering av en enda rotor kan man
avstå från inställning av skalpotentiometrarna.
Man kan i stället direkt beräkna erforderliga
korrektionsvikter. Dessa skola ju helt enkelt stå
i samma proportion till de på försök påsatta
vikterna, som hela instrumentutslaget utan vikter
står till ändringen av instrumentutslag på grund
av dessa vikter. På detta sätt erhållas ju också
mått på de i rotorn förefintliga obalanserna
varför skalpotentiometrarnas inställning lätt kan
bestämmas också på detta sätt. Man slipper då att
åter inkoppla störmagneten.
Sedan för en viss rotortyp erforderlig
kalibrering utförts, låta sig rotorer av denna typ snabbt
balanseras. En balanseringsoperation, omfattande
bestämning av storlek och läge för båda
korrektionsplanen, tar ungefär 20 s i anspråk. Härtill
kommer sedan tid för uppdrivande av
rotationshastighet och för inbromsning samt för
anbringande av korrektionsvikter. Det är tydligt att
automatiseringen av själva
obalansbestämningsproce-duren nu nedpressat den härför erforderliga tiden
så långt att ytterligare tidsminskning knappast
Fig. 3. Standardmaskin med
störmagnet för rotoruikter från
0,5 till 15 kg vid 500—10 000
rim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
