Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 16 mars 1946 - Överhettare till ångpannor, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
\ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Schema för reglering av ångtemperatur med
dng-kylare, system MeLeSco.
För sådana olika ändamål erfordras olika typer av
överhettare, men för alla gäller vissa fundamentala principer.
Experiment ha visat att när en tub av mjukt kolstål
uppvärmes över 540°C tilltar hastigheten för dess
oxidation snabbt: Vid en ga$temperatur på 650°C och en normal
ångtemperatur på 370°C skulle en reduktion av ångflödet
med 75 % göra att tubmaterialets temperatur stiger till
540°C; konstruktören måste se till att sådana fall inte
kunna inträffa i praktiken. På ångsidan måste hastigheten
vid alla belastningar vara så hög, att en effektiv kylning
erhålles. Detta medför ett tryckfall i överhettaren, som
enligt engelsk praxis ligger mellan 2 och 5 % av
panntrycket. På gassidan måste man undvika lokal
överhettning.
För ångtemperaturer över 470°C användes i England
vanligen molybdenlegerat stål. Den vanligen använda
ångtemperaturen vid anläggningar där man strävar efter hög
verkningsgrad är i England ca 450°C, men det finns även
anläggningar som arbeta med 510°C ångtemperatur. I
sådana överhettare användes mjukt kolstål för
lågtem-peraturdelen och legerat stål för högtemperaturdelen. Vid
temperaturer över 450°C svetsas ofta tuberna vid lådorna.
Restriktionerna under kriget ha emellertid hämmat
utvecklingen av användningen av höga ångtemperaturer.
överhettare för allmän industriell användning ha
praktiskt taget varit standardiserade under flera år.
Eldrörs-pannor äro här förhärskande och vanligen överstiger
ångtemperaturen med högst 80°G ångbildningstemperaturen,
och ångtrycket ligger i allmänhet under 18 at. Mjukt
kolstål är här tillräckligt och tuberna ha ofta 38 mm
utvändig diameter. Samlingslådorna äro antingen gjutna
eller av stålrör. Fig. 1 visar en överhettare av detta slag,
som så gott som alltid utföres för ren konvektion.
En olägenhet med konvektionsöverhettaren är att
ångtemperaturen efter överhettaren kraftigt stiger med
pannbelastningen. En strålningsöverhettare däremot har
motsatt karakteriska, i det att ångtemperaturen här faller
vid stigande belastning. Dessa faktorer jämte önskan att
reducera överhettareytan ha gjort att man placerat
överhettaren allt närmare eldstaden. Vanligen har man
numera endast ett par rader med tuber mellan eldstaden och
överhettaren, såsom visas på fig. 2.
I många fall är det exempelvis med hänsyn till
turbinverkningsgraden önskvärt att hålla ungefärligen konstant
ångtemperatur över ett större belastningsområde. För att
Fig. 1. överhettare till eldrörspanna.
överhettare till ångpannor. För att få hög termisk
verkningsgrad på en ångturbinanläggning är det önskvärt med
en hög ångtemperatur. I England använde man för 40 år
sedan ångtemperaturer upp till 260°C och för närvarande
ligger gränsen vid ungefär 470°C vid vanliga ståltuber. Vid
vissa industriella anläggningar användes en överhettning
på endast 50—80°C, men i ångkraftverk söker man inom
en ekonomisk ram uppnå högsta möjliga ångtemperatur.
Fig. 2. Placering av överhettare i vattenrörpanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
