Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 30 mars 1946 - Lokala befolkningsprognoser som ett led i företagens planering, av Per Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
TEKNISK TIDSKRIFT
talet ogifta i åldrarna 20—65 hyr t.ex. 20 % egna
lägenheter, av dem som är över 65 år hyr 60 %
egen lägenhet osv. Bostadsvanorna är trögrörliga
och dessa "hushållsfrekvenstal" förändras endast
obetydligt år från år. Från
befolkningsframskriv-ningarna har man uppgifter över folkmängden
fördelad på ålders- och civilståndsgrupper. Med
ledning av hushållsfrekvenstalen kan man sedan
lätt beräkna antalet hushåll, som kan väntas
motsvara en viss folkmängd. Skillnaden mellan
antalet hushåll mellan två tidpunkter änger det
nettotillskott av bostäder, som erfordras under
perioden för att bostadsmarknaden skall vara i
balans.
Man måste emellertid härutöver ha en analys
över rådande bostadsförhållanden, antalet
undermåliga lägenheter, antalet trångbodda hushåll
osv. Med ledning av resultaten från denna analys
får man sedan fixera de bostadspolitiska mål
man vill uppnå under en bestämd period. Lägger
man till att börja med antalet lägenheter som
skall rivas under perioden till det beräknade
hushållstillskottet erhålles den erforderliga
bruttoproduktionen. Man kan vidare beräkna på vilka
lägenhetstyper bostadsproduktionen skall vara
inriktad för att trångboddheten skall kunna
avvecklas i önskad takt.
Lokaliseringen av nya industriföretag
Härmed är vi över på en annan väsentlig
frågeställning. Kan en eventuellt tilltagande orörlighet
hos arbetskraften motverkas genom att nya eller
expanderande industrier söker sig till platser där
tillgången på arbetskraft är god?
På senare tid har det blivit nödvändigt för
företag, soin skall anlägga en ny fabrik, att vid
lokaliseringen icke bara ta hänsyn till rent
företagsekonomiska faktorer utan även låta
lokaliseringen påverkas av det sannolika arbetsutbudet på
olika orter. Man vill med andra ord i stället för att
låta arbetarna komma till företagen, låta
företagen komma till arbetarna.
Industriförbundet och
Arbetsmarknadskommissionen har ju även sedan en tid tillbaka en byrå,
som fungerar som lokaliseringsråd at företag.
Finns då över huvud taget några möjligheter
att bedöma förutsättningarna för en industri att
erhålla den önskade tillgången på arbetskraft?
På vad sätt kan ett företag orientera sig om det
sannolika utbudet av arbetskraft på olika orter?
Som svar på den frågan skall här först refereras
huvuddragen i en undersökning, som utförts åt
ett företag inom konfektionsindustrin. Företaget
sysselsätter kvinnliga arbetare och hade utsett en
mellansvensk mindre stad som lämplig för en ny
fabrik. Det ställde följande problem: "Hur stor
arbetskraft kan företaget tänkas ’mobilisera’ i
staden omedelbart, och sedan vid en successiv
årlig utbyggnad? Hur stor del måste rekryteras
’utifrån’?"
Utredningen lades upp på följande sätt. Först
gavs en kortfattad översikt av stadens
hittillsvarande befolkningsutveckling och nuvarande
demografiska struktur. Denna klarlade, att någon
"naturlig" folkökning icke var att vänta, att
förutsättningarna för stadens expansion var relativt
begränsade. Den visade befolkningens ålders- och
civilståndsfördelning och yrkesverksamheten
inom olika grupper.
Härefter ställdes frågan: Hur stor är
"arbetskraftsreserven" av kvinnor i åldern 15—40 år för
närvarande? Först eliminerades de kvinnor i
denna åldersgrupp, som hade sådana yrken att
de icke skulle kunna tänkas vara villiga byta yrke
och bli industriarbeterskor. Därefter
uppskattades antalet yrkesverksamma personer med mindre
"trivsamma" och lågbetalda yrken — dvs.
sysselsatta med stor benägenhet för övergång till
annat yrke. Till sist antogs att yrkesverksamheten
bland de gifta kvinnorna skulle kunna
fördubblas och att hälften av den så erhållna
arbetskraften skulle vara villig att bli "industriarbeterskor".
Med ledning av antalet flickor i åldersgrupperna
15—20 år preciserades så en övre gräns för det
tillskott av kvinnlig arbetskraft, som kunde
ny-rekryteras årligen.
Summerades siffrorna över tillskotten genom
ökad yrkesverksamhet och övergång från annan
yrkesverksamhet till industriarbeterskor, fick man
(let totala omedelbara arbetskraftsutbudet i
staden som företaget kunde räkna med skulle söka
anställning. Det var emellertid givet, att även den
omgivande landsbygden måste inräknas i
arbetskraftsreserven. Härvid utgick man ifrån att
endast de som bodde så att de kunde resa fram och
tillbaka till arbetet på dagen inräknades i
kalkylen. På samma satt som för staden redovisades
här totala antalet kvinnor i åldern 15—40 år,
antalet yrkesverksamma i olika åldrar och gjordes
en uppskattning av arbetskraftsreserven. Härefter
var det möjligt att göra följande summering:
ej yrkesverksamma kvinnor, villiga att ta arbete 50
yrkesverksamma på annat håll (hembiträden etc.) 20
arbetssökande från omgivande landsbygd ...... 75—100
ca 150—170
Det årliga tillskottet av arbetskraft från den nu
befintliga befolkningen kunde icke uppskattas till
mer än 20 à 30 arbeterskor.
I den mån företaget planerade en fabrik med
större antal arbetare än 200 måste den således
fylla det resterande arbetskraftsutbudet utifrån.
Som ett kuriosum kan nämnas, att en i
anslutning till undersökningen genom annonsering
företagen inventering av arbetskraften gav till
resultat att nästan exakt samma antal personer
anmälde sig som "arbetssökande", som det antal
beräkningarna angav som sannolikt att
arbetskraftsreserven skulle uppgå till. Även i övrigt har
beräkningarna enligt vad som hittills kan bedömas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
