Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 6 april 1946 - Den elektriska döden, av Albert Grönberg och C E Söderbaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 april 1946
343
Fig. 4. Motståndsmätning när strömmen passerar genom
kroppen mellan den blyplåt mot vilken ryggen vilar och
de båda grova elektroder som försöksobjektet omfattar
med händerna.
gående försök erhöll genom att införa
saltelektroderna. Även variationerna i motståndsstorlek
från individ till individ reduceras så, att man får
en total variation av motståndet mellan händerna
av ungefär 1 500—3 000 ohm. Emellertid visa
kurvorna, att man vid mätning mellan
ryggelektrod och de båda händerna får ytterligare en
kraftig reduktion av motståndet. Denna reduktion
kan säkerligen förklaras dels därav, att man så
att säga får de båda armarna parallellkopplade,
i stället för att de förut varit seriekopplade, och
dels därav att kontaktytan på ryggen är stor.
Möjligen kan även rygghudens beskaffenhet
inverka något på försöksresultatet. Med denna
elektrodanordning fick man motståndsvärden, som
varierade mellan 500 och t 000 ohm.
Om man för en viss person har fastställt vissa
motståndsförhållanden, så ändras dessa om
huden skadas. Detta kunde visas genom ett
blodprovsförsök, som tillgick så, att motståndsvärdet
först uppmättes vid användande av torra
elektroder. Därefter punkterades ett finger. Vid
förnyad motståndsmätning, varvid det blodiga
fingret fick ligga an mot elektroden, visade det sig,
att motståndet hade sjunkit från det
ursprungliga värdet 4 400 ohm till 3 900 ohm. En intensivt
stickande känsla kunde förnimmas i det lilla
såret.
En typ av olycksfall vid lågspänning, som inte
är ovanlig, är badkarsolycksfallet. För att komma
underfund med motståndsvärdena under dessa
förhållanden företogos motståndsmätningar på ett
par personer, dels "i torrt tillstånd" och dels med
bela kroppen utom huvud och hand neddoppade
i saltvatten. Såsom man kunde vänta var det i
det senare fallet likgiltigt, om elektroden i vattnet
kom i beröring med kroppen eller inte.
Motstånds-värdet blev i saltvatten så lågt som 820 och 890
ohm på de båda försökspersonerna, när handen
fattade om en med saltlösning indränkt elektrod.
Motsvarande värden blevo vid torr elektrod för
handen 2 050 och 2 920 ohm. Saltvattnet torde
ha haft ett specifikt motstånd av ca 50 ohm cm,
under det att vanligt vattenledningsvatten
uppvisar motstånd av 1 000—15 000 ohm cm. Dessa
senare värden nedsättas dock avsevärt genom
för-smutsning och tvållösning.
Sammanfattningsvis kan sägas, att dessa
mätningar, som utförts med 14 eller 7 V spänning,
visa, att människokroppen vid torra och relativt
små elektroder uppvisar mycket varierande
motstånd, från något över 2 000 ohm upp till mer än
den tiodubbla storleken. Vid fuktiga elektroder,
vare sig fukten uppkommer genom att elektroden
utgöres av saltlösning eller genom att huden
svettas, nedsättes detta motstånd. Nedsättningen blir
minst vid de lägsta motståndsvärdena så att
variationen blir relativt obetydlig mellan de olika
individerna. Man har där att räkna med
motståndsvärden mellan 1 500 och 3 000 ohm. Genom
förstoring av elektrodytorna och minskning av
ström-vägarna kan detta våta motstånd ytterligare
nedsättas så, att man kan bedöma de i praktiken
förekommande lägsta motstånden till ungefär 500
ohm. Vid motståndskraftiga individer kan detta
värde höjas till 1 000 ohm.
De här utförda undersökningarna ha varit
avsedda såsom underlag för bedömning av vilken
klenspänning, som man lämpligen bör välja vid
kraftstationsdrift. Då man där har att välja
mellan klenspänningarna 6 och 12 V, kan man anse.
att mätningarna ge klart besked angående
riskerna inom detta spänningsområde. Däremot är det
naturligtvis omöjligt att utan vidare dra några
slutsatser beträffande motståndsförhållandena
vid högre spänningar. Då det är förenat med vissa
risker att utföra sådana mätningar på levande
personer, får man för dessa områden ta ledning
av de mätningar, som utförts på döda individer,
men vi kunna redan nu säga, att överföringen av
dessa mätresultat till levande objekt måste bli
synnerligen vansklig, då vi sett vilken stor roll
svettningsproceduren spelar. De relaterade försö-
Motstånd
Fig. 5. Motståndsmätning med ca 5 V 50 pjs växelström
före (—) resp. efter (–-) bastubad; 1 mellan händer, 2
mellan rygg och händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
