Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 6 april 1946 - Vilken yteffekt ger minsta elementkostnad i elektriska motståndsugnar, av L Beuken och Ivar Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(i april 19i6
355
Vilken yteffekt ger minsta elementkostnad
i elektriska motståndsugnar
Dr-ingenjör L Beuken, Maastricht, och civilingenjör Ivar Weibull, Hallstahammar
Vid beräkningen av en elektrisk motståndsugn
utgör valet av lämplig yteffekt på elementen ett
särskilt problem. Som bekant beror elementens
temperatur dels av ugnstemperaturen, dels av
yteffekten och de förhållanden, under vilka
värmeöverföringen från elementen äger rum. Under
alla omständigheter stiger emellertid
elementtemperaturen med yteffekten, för vilken alltså det
högsta tillåtna värdet på nämnda temperatur
sätter en gräns. Denna gräns ligger tydligen lägre
ju högre ugnstemperaturen är. Under
gränsvärdet kan man emellertid välja yteffekten med
hänsyn även till andra omständigheter, av vilka den
viktigaste är sambandet mellan elementens
temperatur och livslängd och därmed
sammanhängande ekonomiska förhållanden. Ju högre
yteffekten är, desto lägre blir nämligen elementvikten
och därmed engångsförbrukningen av
elementmaterial. Samtidigt sjunker emellertid
livslängden. så att elementbyte oftare måste äga rum.
Materialförbrukningen per tidsenhet (t.ex. per år)
påverkas alltså i två motsatta riktningar av
yt-effektens storlek, och det måste då finnas ett
värde på denna, vid vilket ifrågavarande
förbrukning blir ett minimum. För att kunna beräkna
detta optimalvärde måste man bland annat känna
till sambandet mellan elementtemperatur och
livslängd, och då detta samband icke kan fullt
DK 621.365.4
entydigt fastläggas, blir beräkningen mer eller
mindre approximativ. Vidare måste man veta hur
elementtemperaturen beror av yteffekt och
ugnstemperatur, något som varierar från fall till fall
med ugnens och elementens konstruktion1.
Det är således icke möjligt att göra en entydig
och exakt beräkning av den optimala yteffekten.
Med hänsyn till problemets stora betydelse för
ugnstekniken skall emellertid i det följande ett
försök göras att få åtminstone en approximativ
överblick över förhållandena.
Beräkningarna komma att speciellt hänföra sig
till element av Cr-Al-Fe-legeringar. Sambandet
mellan elementtemperatur och livslängd har
därvid bestämts på grundval av dels
litteraturuppgifter. dels mätningar, utförda vid Nederlandsch
Instituut voor Electrowarmte en Electrochemie,
Maastricht, och vid AB Kanthal i Hallstahammar.
Mätvärdena ha erhållits dels vid livslängdsprov av
Bash och Harshtyp, dels vid kontinuerliga
långtidsprov med elementmaterial av olika
dimensioner. Det visade sig därvid, att även om
livslängdens absolutvärde starkt varierar med
försöksbetingelserna, så är dess relativa beroende av
temperaturen i samtliga fall nästan detsamma, och
därigenom har det varit möjligt att av de
tillgängliga data få fram en relativ livslängdskurva,
fig. 1.
Elementtemperatur
Fig. 1. Samband mellan livslängd och elementtemperatur.
p:n 9 0 17 3-4 sw/cm7
’ "■>■ »effekt
Elementtemperaturen
som funktion av ugnstemperatur och yteffekt för fall 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
