Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 13 april 1946 - Magnetkisens kristallstruktur i svenska järnmalms- och sulfidförekomster, av Gustaf T Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Kristallstruktur hos nickelin
(rödnickelkis-)grup-pens (B8-typens-)mineral; i magnetkis är Nii—Fe; As — S.
FeS-formelns fordran) endast var skenbart. I
stället uppträdde i gittret vissa "tomma", ej av
atomer besatta punkter, vilka kunde intas av
svavelatomer. Lawes hypotes bekräftades också
genom G Häggs undersökning11 år 1933 på
syntetiskt framställda magnetkisen Hägg visade, att
syntetisk magnetkis inom gränserna 50—ca 51,6
atom-% svavel visar en överstruktur med
hexa-(jonal eller ev. trigonal symmetri. Basdiagonalen
(110) hos magnetkis blir därvid a-axel och
c-axeln fördubblas i överstrukturen, som har 12
järn- och 12 svavelatomer och sex gånger större
cellvolym (358,9 Å) än magnetkisen med 59,81 Å
och 2 järn- samt 2 svavelatomer.
Specifika vikten i "magnetkisserien" varierar
kontinuerligt med stigande atom-% svavel.
Maximum föreligger i ena "ändpunkten", troilit (ca
4.74), och sjunker sedan för att uppnå ett
minimum (ca 4.5) i seriens andra ändpunkt, som antas
ligga vid 54,5—55,5 atom-% svavel. Vid denna
övre gräns anses 20 % av gittrets "tomma"
punkter vara obesatta av svavelatomer. Med
stigande atom-% svavel ökar, enligt Hägg,
ferro-magnetismen. Senare undersökningar12 ha
bekräftat resultaten på de syntetiska magnetkiserna.
Huru kristallstrukturförhållandena gestalta sig
hos den under geologiska förhållanden
bildade magnetkisen syntes av intresse att undersöka,
Tabell 1. Nickelin-(röd nickelkis-)gruppens mineral
kristallgrupp: dihexagonal-bipyramidal; D4eh—C/mmc;
2 molekyler per cellvolym.
Mineral Formel Cellvolym, Å
Nickelin NiAs do = 3,77; Co = 5,10; c0/«0 = 1,430
Troilit FeS a0 = 3,43; c0 = 5,68; c0/a0 = 1,656
(magnet kisgruppen)
.laipurit CoS a0 = 3,73; Co — 5,14; c0/a0 = 1,525
Syntetisk ßms (lo = 3,42; Co = 5,30; c0’a0 = 1,550
Arit Ni(AsSb) a0 = 3,80; Co = 5,20; c0\a0 = 1,368
Breithanptit NiSb Oo = 3,94; Co = 5,14; c0/a0 = 1,305
då, som inledningsvis framhållits, sådan
magnetkis visar vissa från andra sulfider, t.ex. pyrit,
avvikande egenskaper vid flotations- och
vittringsprocesser. Någon kristallstrukturundersökning på
i svenska järnmalms- och sulfidförekomster
uppträdande magnetkis synes förut ej företagits.
Pul-verfotogram på troilit och syntetisk magnetkis
ha publicerats av N Alsén1.
Kemiska och kristallstrukturundersökningar
på magnetkis från svenska järnmalms- och
sulfidförekomster
För kemisk analys och
röntgenkristallstruktur-undersökning isolerades magnetkis från följande
slag av förekomster:
1. "kisiga" järnmalmer i den mellansvenska
lep-titformationen, "sulfiderade" genom
urgra-niter;
2. "kisiga" järnmalmer i den mellansvenska
lep-titformationen, "sulfiderade" genom yngre
("sensvioniska") graniter;
3. metasomatiska sulfidförekomster inom den
mellansvenska leptitformationen, genetiskt
samhöriga med urgraniter;
4. metasomatiska sulfidförekomster, genetiskt
samhöriga med Jörn- (och Reosunds2) granit
inom Skelleftefältet;
5. sulfidförekomster av magmatisk natur,
genetiskt knutna till grönstenar. Magnetkisen är
mer eller mindre peutlanditförande;
6. metasomatiska sulfidförekomster i den
kale-doniska (postsiluriska) bergskedjan, knutna
till fjälleruptiv (delvis graniter).
Under 1. ha prov undersökts från:
Herrängs-fältet; Smältarmossgruvan; Ryllshyttan
("Silvergruvan") och Intrångsfältet, de tre sistnämnda i
Garpenberg, samt från Bäckegruvan i
Riddarhyttan och Ösjöbergsgruvan i Hjulsjö sn; under
2. från: Bodåsfältet, Torsåkers sn, Gästrikland;
under 3. från: Saxberget (Rävåla), Ljusnarsbergs
gruvor (vid Kopparberg), Yxsjö gruvor,
Gås-tjärngruvan (Silvbergs sn), Tomtebogruvan (St.
Skedvi sn), Falu gruva, Garpenbergs Odalfält
(Rödgruvan); under 4. från: Boliden, Laver,
Adaksfältet, Bjurforsgruvan och Rävliden; under
5. från: Lainijaure (Västerbotten), Kuså,
Slätt-berg och Uvbergsgruvan (Söderbärke sn) i
Dalarna samt Kleva i Småland; under 6. från:
Nasafjäll i Västerbotten och Västsjön i Jämtland.
Genom ovannämnda utval har jag avsett erhålla
prov på magnetkis bildad under så olika
geologiska betingelser som möjligt; dels i urberget,
dels i fjällkedjans, relativt urberget, "nya
bildningar" (postsiluriska).
Kendska analysresultat
I det föregående framhölls, att atom-% svavel i
"magnetkisserien" genom att svavelatomer i sti
gande antal besätta "tomma ställen" i gittret, kan
variera mellan 50 och 54,5 à 55,5. I ett så relativt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
