Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 13 april 1946 - Magnetkisens kristallstruktur i svenska järnmalms- och sulfidförekomster, av Gustaf T Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Pulverfotogram av magnetkis; uppifrån och ned
grupp 1 (Lainijaure), grupp II (Yxsjö gruvor), grupp III
(Kleva).
-grupp, som identifierats i proven. En detaljerad
redogörelse för resultaten har framlagts av mig16
och Byström17 var för sig. I tabell 2 äro
huvudresultaten från undersökningen sammanförda.
Tre grupper av magnetkis, benämnda I, II och
III, ha utskiljts. I grupp I visar
magnetkismole-kylen i fotogrammet en ospaltad "reflex"
(inter-ferenslinje), karakteriserande en enkel,
hexa-yonal fas. I grupp II uppträder i fotogrammet för
magnetkis en spaltad "reflex". Tydningen av
denna var till en början svår, men Byströms
beräkningar ge vid handen, att här föreligger en
monoklin fas av magnetkis. Som framgår av
tabell 2 avviker dock c0-axelns lutning mot
a0—bo-planet i elementarcellen relativt
obetydligt från 90°.
I grupp III visar fotogrammet för
magnetkis-molekylen en säregen "reflex" bestående av ett
mörkt band med bredvid liggande ljusare band.
Beräkningarna visa, att här föreligga två faser,
dels en hexagonal (grupp I) och dels en monoklin
(grupp II). Grupp II och III äro icke förut
identifierade i vare sig syntetiska eller geologiska
magnetkisen I systemet Fe—Se har däremot13
påvisats en monoklin fas av FeSe med maximal
deformation vid 55—56 atom-% selen.
Förekomstfrekvensen mellan grupp I, II och III
i de undersökta proverna
Det är intressant att ur de undersökta proven
uppställa en jämförelse mellan frekvens i
förekomst mellan magnetkiser tillhörande grupperna
I, II och III. En sådan jämförelse framlägges i
tabell 3.
Påfallande är. att grupp I icke är representerad
i de undersökta magnetkisproven från sulfiderade
järnmalmer i Bergslagen. I magnetkisproven från
Smälta rmossgruvan dominerade till synes en
hexagonal fas (tabell 2) men svaga reflexlinjer
av en monoklin fas kunde även skönjas. I
sulfid-malmerna från Bergslagen visade 25 % av
proven närvaro av grupp I. Säreget nog dominerade
grupp I nästan uteslutande i de undersökta
magnetkisproven från Västerbottens Bergslag. I de
magmatiska, nickelförande magnetkiserna
anträffades grupp I i Lainijaureförekomsten, också
inom Västerbottens Bergslag, under det övriga
undersökta prov av samma genesis visade grupp
II dominera; endast provet från Kleva höll
magnetkis av grupp III.
Intressant är undersökningen av Falu gruvas
magnetkis, där i olika prov såväl grupp I som II
kunnat påvisas. Prov knutna till en rikligt
mag-netitiörande magnetkis visade sig tillhöra grupp
II. Denna magnetkis anträffades i riklig mängd i
avfallet från kisflotationen; under
förhandenvarande förhållanden (pH t= 5,6) går denna
magnetkis tydligen till stor del i avfallet, där grupp I
däremot icke konstaterades i undersökta prov.
Grupp I identifierades däremot i magnetkis från
"vattkis" (pyrit) och i en svagt vittrad stuff av
kopparkis och pyrit. Det är säreget, att grupp II,
den monoklint deformerade magnetkisfasen, i de
undersökta proven avgjort förhärskar.
Stabilitet hos magnetkisgrupperna II och III
För prövning av stabilitetsförhållandena hos
grupp II och III upphettades prov av magnetkis
från Yxsjögruvan (grupp II) och från Kleva gruva
(grupp III) i evakuerade kvartsrör till ca 600°.
Vid röntgenundersökning av de sålunda
behandlade proven befanns, att deformationen
försvunnit; de båda grupperna hade övergått i den enkla,
hexagonala fasen (grupp I). För Yxsjö erhölls:
a0 ’— 3,425; c0 — 5,673; c0\a0 •= 1,656; för Kleva:
a0 i= 3,435; c0 >= 5,702; c0/a0 f= 1,656.
Huruvida högt tryck motverkar omvandlingen
är obekant. Man kan därför för närvarande ej
med någon säkerhet använda omvandlingen som
"geologisk termometer" för bedömande av den
temperatur, varunder magnetkisen erhållit sin
slutliga struktur. Jag är böjd att uppfatta de
konstaterade deformationerna i grupp II och III som
sannolikt tillkomna under den regionala
metamorfosen och mest beroende på högt tryck under
denna period.
I sitt högintressanta arbete14 framhåller J A Hed-
Tabell 3. De funna magnetkisgruppernas fördelning i de undersökta proven
Grupp Sulfiderade Metasomatiska sulfidmalmer Sulfidförekomster Summa
järnmalmer Bergslagen Västerbotten i grönstenar i fjällskiffrar
Bergslagen
antal % antal % antal % antal % antal % antal %
I 0 0 2 25 4 80 1 20 1 50 8 28,6
II 6 75 4 50 0 0 3 60 1 50 14 50,0
III 2 25 2 25 1 20 1 20 0 0 6 21,4
Summa 8 100 8 100 5 100 5 100 2 100 28 100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
