Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 20 april 1946 - Ändring av ringtrycket under gång, av GVN - Förkromning av aluminiumcylindrar, av GVN - 27 000 traktorer - Nytt handskyddsmedel, av GVN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. T.v. navbeslag med roterande tryckluftkoppling;
t.h. uppskuren bild av luftlåset i den roterande kopplingen.
satsventilen vid riktigt tryck. Ytterligare tidsbesparing fick
man genom en vattenkyld högvarvig pump med dubbelt
så stor kapacitet som den ursprungliga.
I september 1942 började man emellertid studera
problemet att pumpa sex ringar samtidigt, medan vagnen var
i rörelse. Redan samma månad provades den första
roterande kopplingen för detta ändamål. Vid detta system togs
ventilkärnan i slangen bort, och ringtrycket berodde alltså
av mottrycket från pumpsidan; om en slang eller en
koppling skadades, föll ringen ihop. De första kopplingarna
lämnade åtskilligt övrigt att önska, och därför provade
man en ny konstruktion, där ventilkärnan bibehölls och
tryckregleringen i varje ring sker med hjälp av två slangar,
anslutna till navet. Den grövre av dessa användes för
pumpning. Den tunnare slangen är via en förarmanövrerad
avstängningsventil förbunden med motorns inloppsrör, och
slangen mynnar i navkopplingen ut i en
membrankammare, vars membran påverkar ventilkärnan. När föraren
släpper fram inloppsrörets undertryck till
membrankammaren, öppnas ringventilen för utblåsning. En mera robust
koppling konstruerades, men systemet övergavs ändå; det
var för ömtåligt, fungerade ej tillräckligt snabbt och gav
lätt olika tryck i ringarna. Man återgick därför till ett
enkelslangsystem; en rad konstruktioner provades, tills
man kom fram till det system, fig. 1, som använts på alla
sedan februari 1943 levererade Ankor.
Den viktigaste delen i detta system är tryckluftleden vid
hjulnavet, fig. 2. Den innehåller en roterande koppling,
som är fäst vid hjulnavet med pinnbultar och låsskruvar.
Dess inre, roterande del följer med hjulet i rotationen, och
dess yttre, stationära del hindras från att vrida sig av en
vid karosseriet fäst, fjädrande stödarm. Luftslangen, som
förenar luftledningen ined navkopplingen, ligger i
stödarmen och skyddas av denna.
I den roterande kopplingen finns ett på fig. 2 visat luftlås,
placerat på det ställe, där en härdad stålnäsa i den
roterande delen berör en plastisk skiva i den yttre delen.
Lufttäthet erhålles på detta ställe genom exakt slipning av
stålnäsan och noggrann inställning av skivan. Ett
specialkullager sörjer för, att den riktiga inställningen av de två
kontaktdelarna bibehålles, och ger både kopplingen och
luftlåset stor livslängd. Särskilda åtgärder ha vidtagits för att
skydda anordningen mot damm och saltvatten. Det senare
utestänges genom en stor, fjäderbelastad kåpa av
syntetiskt gummi, som visat sig fullt effektiv. Den är så
beskaffad, att den tillåter tryckutjämning inifrån vid snabb
utvidgning av den uppvärmda luften eller vid smörjning
av kopplingen. En yttre hjälpkåpa hindrar inträngandet
av damm eller med vatten följande sand.
Huvudventilen för ökning eller minskning av trycket
sitter på instrumentbrädet rakt framför föraren; till höger
om ventilen finnas ringtryckmätaren och över denna en
skylt med de lämpliga ringtrycken för olika slags mark
På vänstra sidan av skyttens säte finns en sats individiuella
ventiler för de sex tryckluftledningarna; de äro lätt
åtkomliga från förarplatsen. Dessa ventiler begagnas för att
stänga av någon kombination av ledningar i ändamål att
bibehålla trycket eller tvinga fram mera luft till en
skadad ring.
Ankan är försedd med en speciell ökenringtyp
11,00X18" med relativt få lager. Däckets konstruktion
medför, att beröringsytan med marken ökas högst
avsevärt med sänkning av ringtrycket. För körning på
landsväg hålles trycket uppe i 2,8 kp/cma; sänker man trycket
till 0,85 kp/cm2, rullar ringen över mjuk mark i stället för
att gräva ned sig. Detta är speciellt nödvändigt, när man
kör upp på sandstränder, men med det låga trycket skulle
ringen vara förstörd efter några få kilometers körning på
hård mark (Automob. Eng. okt. 1945). GVN
Förkromning av aluminiumcylindrar. En engelsk
motorcykelfirma har utexperimenterat en metod att
elektrolytiskt förkroma cylinderlopp av aluminium. Ytan kan
bibringas en hårdhet av 800 brinell, men de bästa
resultaten har hittills erhållits vid 400—450 brinell. För
två-taktcylindrar kan man låta förkromningen sträcka sig ett
stycke in i portkanalerna och därigenom undvika risk för
flagning vid de skarpa kanterna. Vid prov har slitningen
hos förkromade aluminiumcylindrar visat sig uppgå till
endast 25 % av slitningen hos motsvarande
gjutjärnscylindrar. Slitningsprofilen är den vanliga med maximum
vid översta kolvringens vändläge. För en luftkyld 0,098 1
cylinder visade sig vid 4000 r/m slitningsintensiteten på
nämnda ställe vara 0,025 mm per 100 b vid början av
körningen. Under de första 400 h sjönk
slitningsintensiteten och uppnådde till synes ett fortvarighetstillstånd
vid 0,005 mm per 100 h. Experimenten har hittills blott
utförts på luftkylda, encylindriga motorer med under 0,1 1
cylindervolym, men de kommer inom kort att utsträckas
till cylinderblock för större vägfordon (Automob. Eng.
nov. 1945). GVN
27 OOO traktorer finns nu i Sverige. Omkring 1914 kom
de första traktorerna i drift inom det svenska lantbruket
och 1937 hade deras antal stigit till 10 000 och nu är vi
uppe i 27 000 traktorer. Det beräknas att vårt lands
jordbruk kommer att behöva 45 000 traktorer vid fullt
genomförd traktordrift. Tack vare statligt stöd hade man vid
krisens slut övergått till att driva mer än hälften av
traktorerna med gengas. Inhemska flytande bränslen har på
senare tid i mycket stor utsträckning kunnat ersätta
importbränslena. Traktordrift används för närvarande på
en tredjedel av landets totala jordbruksareal (MT 28/12
1945).
Nytt handskyddsmedel. Under kriget har åtskilliga
medel till skydd för arbetarnas händer mot skadliga vätskor
och substanser uppfunnits. Av speciellt intresse för
motorbranschen synes en engelsk handkräm, kallad BQ 5, som
användes mot alla slags oljor, fetter och fet smuts. Efter
att ha smort in händerna med denna kräm, kan man få
bort sådana föroreningar helt enkelt genom att doppa
händerna i kallt vatten. Det är ej ens behövligt att därvid
använda tvål eller borste. Krämen, som hastigt tränger in i
hudens porer, dras ut igen vid beröring med vatten och
tar därvid med sig varje spår av smuts eller olja. Verkan
är snart sagt ögonblicklig. Krämen har också en viss
läkande effekt vid smärre hudskador.
Då krämen är vattenlöslig, måste händerna vara rena och
torra vid ingnidningen, och den lämpar sig ej som skvdd,
när händerna under arbetet kommer i beröring med fukt
eller vatten. Efter ingnidningen syns intet spår av krämen
på huden, och inan kan handskas med papper eller andra
ömtåliga saker utan att på minsta sätt fläcka ned dem.
Krämens effektivitet minskas ej under ett arbetspass genom
den friktion, för vilken händerna därvid utsättes (Automob.
Eng. nov. 1945). GVN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
