Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 4 maj 1946 - Den tekniske utdannelse i Norge, av Albert Brock-Utne - Technical education, av Sten G A Bergman - »De Laval», av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 maj 1946
443
tet gjör det således ikke for å bli lärere, men for å gå
inn i industrien som kemikere. Dessverre er plassmangelen
på Blindern-universitetet også ganske stor. Heller ikke der
kan alle komme inn på laboratoriene med en gang. Men
det er dog lettere å komme der inn enn på Trondheim.
I studenterverdenen pleier man å si at på Trondheim er
det håplöst å komme inn, mens på Blindern er det
ennu håp.
För krigen var det slik at månge nordmenn drog
uten-lands for å studere tekniske fag. Särlig svenske skoler
var jo eftertraktet. Dertil kom höiskolene i Schweiz, först
og fremst den berömte i Zürich. Også tyske skoler var
ofte besökt av norske studenter. Derimot gikk strömmen
svårt sjeldent vestover. Engelske og amerikanske tekniske
skoler hörte man forholdsvis lite om. Her vil det vel nu
skje en stor förändring. Både i Norge og i andre land
er man nu endelig kommet så långt at man forstår at
man ikke kan fortsette med nedvurderingen av de
amerikanske höiskoler og universiteter. Man hörte så ofte för
krigen i Norge at den amerikanske höiere utdannelse var
mindreverdig. Nu hörer man det nesten aldri. Årsakene
er månge. For det förste har Amerikas overeveldende
tek-nikk tvunget frem en saklig innstilling til den utdannelse
som går föran denne teknikk. Dertil kommer at krigen har
satt tusenvis av unge nordmenn i förbindelse ined Amerika
og England. De norske soldater drev ikke bare eksersis
utenfor Norge under krigen. De fikk også se meget av det
land de opholdt sig i.
Dessverre kunde nordmennene som stod tilknyttet de
norske styrker i England, U. S. A. og Canada ikke få tid
til å drive systematiske studier i landene de bodde i. Og
hjemme i Norge ophörte den tekniske utdannelse nesten
belt. I de förste okkupasjonsårene kunde nok utdannelsen
fortsette sån nogenlunde, men til slutt var en hver
regel-messig undervisning praktisk talt umulig. Da så tyskcrne
gikk til arrestasjon av studentene ophörte jo all videre
utdannelse overhodet. Og det er klart at Norge har lidd
et stort tap ved disse unormale forhold. Ungdominen er
kommet flere år efter sin utdannelsesnivå. Og det
sörge-lige er at del nesten ikke er mulig å begynne på å ta dette
igjen för om nogen år. På grunn av plyndringene under
krigen er plassen på höiskolen og universitetet mindre enn
nogen sinne. Og studentene kan heller ikke på grunn a\
valutaforholdene studere utenlands. Så blir da en stor del
av studentene gående der, — ikke kommer de inn på
norske skoler og ikke på utenlandske. Selv om dette bare
er et övergångsfenomen er det vondt nok for dem som
oplever det.
De norske myndigheter er imidlertid opmerksom på
for-holdene. Det er ting som tyder på at det nu vil bli
ar-beidet meget energisk på en utvidelse av den tekniske
utdannelse slik at flest mulig teknisk interesserte unge
kvinner og menn får den utdannelse de önsker. Det
nu-värende norske statsbudgett liar således gitt meget store
bevilgninger til teknisk utdannelse. Og industrien får
mere og mere interesse av å oprette forskningslaboratorier.
De store industrier ofrer nu til og med meget store
summer på rene forskningsundersökelser. Det blir derför et
öket behov for teknisk intelligens og det vil igjen stille
ökete krav til den tekniske utdannelse. Selv om derför
situasjonen i dag ikke er lys, er det meget som tåler for
at den om nogen år vil väre forbedret i avgjörende grad.’
Det blev en gang sagt i det norske storting at Norges
ökonomi vil bli reddet av ti tusen ingeniörer. Det kan
neppe väre tvil om at om nogen år har Norge disse ti
tusen ingeniörene og forhåpentlig enda flere. I vår tid kan
nemlig et land aldri få ingeniörer nok!
Albert Brock-Utne
Technical education, an interim report of a special
committee of the Advisory Council ön Education in
Scot-land. Scottish Education Department, Edinburgh 1945.
13 s. 3 d.
Den kraftiga utvecklingen inom teknikens alla områden
har i såväl England som Skottland framtvingat behovet av
en översyn och revidering av det tekniska
undervisningsväsendet. För att för Skottlands vidkommande utreda en
del härmed samhörande frågor tillsattes i november 1943
en kommitté, vars betänkande nu föreligger.
Kommittén hade till uppgift att utreda förhållandena
rörande all teknisk undervisning, som bedrevs utom
universiteten, samt att med hänsyn till det framtida behovet
av tekniskt utbildad personal inom handel och industri
föreslå lämpliga åtgärder. (Det måste här anmärkas, att
ordet "teknik" i detta sammanhang icke har samma snäva
begränsning som i gängse svenskt språkbruk utan
omfattar t.ex. sådana områden som lantbruk, handel,
sjöfart m.m.)
Betänkandet börjar med att påpeka den bristande
samordningen i det nuvarande systemet. De tekniska
undervisningsanstalterna ha hitintills i stort vuxit upp och
utvidgats var för sig såsom en direkt följd av näringslivets
krav på fackmän inom olika områden. Denna individuella
utveckling har medfört, att undervisningsplanerna för
skolor av olika stadier gripa in i varandra, varigenom
dubbelarbete och tidsförluster för de studerande uppstå. Även
inom den med undervisningen förbundna forskningen
uppstår genom bristande samordning och samarbete ofta
onödigt och kostnadskrävande dubbelarbete.
För att undvika de nämnda olägenheterna föreslår
kommittén, dels att undervisningsväsendet revideras så, att de
olika undervisningsanstalternas områden begränsas och
ingå i en gemensam undervisningsplan, dels att speciella
styrelser (National and Regional Advisory Councils)
tillsättas, vilka skola tillse, att undervisningen även i
fortsättningen samordnas och att erforderliga åtgärder för
undervisningsväsendets utveckling vidtas.
Då det engelska skolväsendet avsevärt skiljer sig från del
svenska, är det svårt att ge en adekvat framställning av
den uppdelning av undervisningsanstalterna, som
kommittén förordar. I stort sett är den emellertid följande:
tekniska högskolor (Central Institutions), vilka skola
meddela avancerad undervisning genom dag- och
kvällskurser;
tekniska skolor (Technical Colleges), vilka skola
tillgodose lokala behov och genom dag- och kvällskurser
meddela mindre avancerad undervisning;
tekniska fortsättningsskolor (Colleges for Compulsory
Further Education for young persons), vilka skola meddela
tekniskt inriktad utbildning åt sådan ungdom (15—18 år),
som avslutat sin obligatoriska skolgång;
frivilliga dag- och kvällsskolor, vilka skola organiseras,
där tekniska skolor icke kunna upprättas, och skola
meddela undervisning i tekniska ämnen.
Betänkandet innehåller även en utredning av de tekniska
undervisningsanstalternas ekonomiska förhållanden.
Kommittén vänder sig där med skärpa mot statsmakternas
njugghet i fråga om anslag, vilket har medfört "att
utveckling i många fall har varit möjlig endast genom ett
systematiskt tiggeri, en metod som icke endast är
ineffektiv utan dessutom fullkomligt ovärdig en stor nations
tjänare". För den framtida utvecklingen förordas smidigare
anslagsförfaranden och generösare anslagstilldelningar.
Sten G A Bergman
"De Laval" är en broschyr, som har författats av
bolagets verkställande direktör, civilingenjör Vilhelm
Nordström, i avsikt att informera företagets anställda om
firmans uppkomst och om verksamheten nu och i gångna
tider.
I inledningen lämnas en kort översikt av huvudpunkterna
i Sveriges ekonomiska historia. Så följer en presentation i
få ord av Gustaf de Laval och en redogörelse för den
av honom konstruerade ångturbinen. I de följande
avsnitten får läsaren en uppfattning om bl.a. bolagets
finansiering, marknaden för dess produkter och försäljnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
