Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 4 maj 1946 - Praktik, av Ivar Lundbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 maj 1946
447
ningar, vilket förorsakade onödig irritation och
besvär. Snart nog spredo sig ryktena om dylika
ställen; det hette att man var hygglig mot
praktikanterna, avlöning utbetalades,
bostadsförhållandena voro förmånliga osv. Emellertid kunde
ett sådant system icke bli populärt på
industrihåll. För den skull överenskoms att ett centralt
organ för praktikförmedlingen skulle inrättas,
lämpligen sorterande under Sveriges
Industriförbund. På detta sätt tillkom Svenska Industrins
Praktiknämnd, adjungerad med
Arbetsledare-institutet under Sveriges Industriförbund. I
samarbete med SIP ha vid de tekniska högskolorna
och läroverken upprättats praktikbyråer i
elevernas egen regi.
Arbetet med förmedlingen tillgår på följande
sätt. SIP tillskriver minst en gång om året de
industriföretag, som visat sig intresserade och
tillmötesgående i praktikfrågan, med anhållan om
förnyad medverkan. Upplysningar om antalet till
förfogande ställda platser, arbetets art och
eventuella avlöningsförmåner infordras, varjämte
företaget i sin tur får uppge önskemål i fråga om
praktikanten och hans utbildningsgrad. Svaren
registreras i ett kartotek.
Medan detta organisationsarbete pågår ha
skolornas praktikbyråer mottagit elevernas
önskemål. En tablå över de sökande, upptagande namn,
ålder, utbildningsgrad, fackavdelning och
eventuella önskemål, insändes till SIP. Nu kommer
den svåraste delen av arbetet, inpassningen av de
sökande. Ett förslag uppgöres, som tillsändes
företaget. Om detta passar får praktikanten sedan
ett meddelande att han är välkommen till
företaget i fråga vid den önskade tidpunkten. Skulle
detta nu icke passa praktikanten är han givetvis
fullt berättigad att tacka nej. Däremot får man
väl anse det orätt att lämna denna inbjudan
obesvarad och sedan utebli, ty dels får företaget ett
dåligt intryck, och dels hindras en annan
praktikant att få praktiken i fråga.
På senare tid ha tendenser i annan riktning
förekommit. Bl.a. har det föreslagits att
praktik-byråerna själva skulle ta hand om förmedlingen.
Man tror sig härigenom kunna åstadkomma
bättre resultat. Men man kan ju omedelbart
konstatera att man i och med detta system tagit ett
steg tillbaka mot den gammaldags
ansökningsanarkin. Industrin får minst två dussin
praktik-byråers skrivelser att behandla — i stället för en.
Risken är stor att man på det hållet tappar
intresset för praktikanterna och låter hela
brev-satsen gå i papperskorgen. Och då frågar man sig
vad man vunnit. För övrigt, vad bleve väl detta
system annat än en mängd SIP i miniatyr —
arbetssättet måste väl ändå bli detsamma?
Hur skall praktikanten avlönas?
Frågan om praktikantens kompensation för
arbetet kan ses ur flera synpunkter. Låt oss till en
början vara överens om att man härvidlag inte
bör skära alla praktikanter över en kam. Det är
en viss skillnad mellan en studerande i första
ringen i ett läroverk, som fått för sig att han
under en praktiksommar skall pröva sina anlag
för ingenjörsyrket, och en elev i tredje årskursen
vid en högskola, som är fast besluten att använda
den sista sommarferien till en avslipning av
praktikerfarenheterna. Man bör dessutom inte
bortse från ett faktum, nämligen att en del
praktikanter utgöres av sådana elever vid de tekniska
instituten, som gått den långa vägen och som därför
kunna göra anspråk på att äga en viss
arbetsrutin, då det gäller praktiskt arbete — det är ju
ofta fråga om f.d. arbetare som vilja fram.
Att praktikanten skall och bör ha någon
ersättning under praktiktiden synes nödvändigt. Man
frågar sig då hur stor denna ersättning bör vara,
och då kan man lämpligen till en början
undersöka, vad som för närvarande kan anses som
praxis.
Härvid har man ögonblickligen att notera ett
missförhållande. Det är nämligen så, att
klagomål yppats över att praktikanter, som anlitat de
offentliga arbetsförmedlingarna, fått mer betalt
än de, som anlitat SIP. Även de praktikanter,
som förmedlat sin praktik på egen hand, ha enligt
statistiken tjänat mera. Det är lätt att bemöta
dessa synpunkter. Den sista kategorin kan nästan
genast avfärdas; i regel är det fråga om
relationer. En yngling söker praktik i morbroderns
firma; en fader ringer upp en leverantör och ber
att sonen skall få gå som elev en sommar — "den
passande avlöningen" blir verkligen mycket
passande — för pappans good will men inte för
sonens prestationer!
Vad de praktikanter, som erhållit praktik genom
arbetsförmedlingen, beträffar, så är det att
notera, att dessa oftast komma till företaget som
vanliga arbetssökande. De äro arbetare, och de
få avtalsenliga löner. Men någon praktik i
egentlig mening få de i regel inte. De få ett arbete —
och hur det arbetet är beskaffat, det veta de
knappast förrän de placerats på arbetsplatsen.
Huvudsaken är att de få bra betalt. Om nyttan
av praktiken bekymrar sig en sådan praktikant
i regel föga. Avlöning och betyg är allt han
bekymrar sig om.
SIP-praktikanterna stå på sätt och vis i en
särställning. Det är riktigt att de inte få full lön
enligt avtalen, men vad spelar detta för roll i det
långa loppet? De flesta företag ersätta i alla fall
praktikanterna så pass bra, att avlöningen
nödtorftigt räcker till rum och mat.
Man måste ha i minnet, att praktiken är ett led
i utbildningen, och att man inte får denna alldeles
utan uppoffringar. Det är värt rätt mycket att
under praktiken kunna påräkna arbetsgivarens
intresse för en själv i egenskap av praktikant. Det
är två vitt skilda saker att stå som en fast pla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
