Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 4 maj 1946 - Klystroner och magnetroner, av Gunnar Svala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 maj 19U6
457
frekvensen. Svängningskretsen, ett lechersystem,
anslutes med sina ändpunkter till anoderna. Man
kan enklast tänka sig det hela som en
jordsym-metrisk parallellresonanskrets, där slingan är
induktansen och anoderna kapacitansen.
Magne-tronens funktion betingas av elektronens rörelse i
ett homogent magnetfält: man har vid konstant
hastighet hos elektronen en cirkelbana med
radien m’ u/eB och, om hastigheten uttryckes i
accelerationsspänningen: r = k VvolB. Denna
relation tillämpad på det aktuella fallet ger oss vid
enbart likspänningen på anoderna en
kardioid-formad bana, i bilderna utritad streckad. Är
magnetfältet tillräckligt stort, nå elektronerna alltså
ej anoderna, strömmen i röret är strypt. Om en
växelspänning överlagras, kunna vi för enkelhets
skull tänka oss två fall. Först kan elektronen
starta från katoden, då övre anodens spänning
går genom noll mot positivt värde. Enligt våra
tidigare resonemang kommer elektronen att
absorbera energi och dess bana att "sugas" ut mot
anoden. I det andra fallet ha vi det rakt motsatta
förhållandet, elektronen avger energi och
fortsätter att göra det i flera arbetscykler, förutsatt
att genom lämplig inställning av magnetfältet
omloppstiden bringats att sammanfalla med
svängningstiden, tills den, när den helt
"utnyttjats", suges ut ur urladdningsrummet, t.ex. med
ett extra axiellt elektriskt hjälpfält. För att effekt
skall utvinnas måste antalet elektroner, som
absorbera energi, reduceras, vilket sker, antingen
därigenom, att de omedelbart upptas av anoden,
eller att de på grund av sitt större energiinnehåll
återvända till och bombardera katoden samt
eventuellt slå ut sekundärelektroner. En enkel
två-slitsmagnetron för 10 cm, tillverkad i Sverige för
experimentändamål, visas i fig. 14. Man urskiljer
anoderna och lechersystemet, som inbyggts i
röret, effekten tas ut med en slinga, verkningsgrad
är endast någon procent, effekten mindre än 1 W.
Med rör enligt denna princip kan visserligen
större effekt uppnås, men den begränsas av den
relativt dåliga svängningskretsen, katodens
emission och anodernas kylningsmöjligheter, därav
tyskarnas felslut.
"Cavity-type" eller hålrumsmagnetroner
Hur de nya högeffektsmagnetronerna
egentligen fungera är väl inte helt utrett, då någon
Fig. 13. Principschema för tvåslitsmagnetron; t.h. banor
för elektron som upptar resp. avger energi;––-enbart
likspänning, - överlagrad växelspänning.
Fig. 14. Tvåslitsmagnetron för
10 cm (experimentrör av svensk
tillverkning).
fullständig teori veterligen ännu ej publicerats,
men F Lüdi har i ett annat sammanhang
framlagt ett betraktelsesätt, som i varje fall är
mycket elegant. För enkelhets skull anta vi en
plan katod och därovanför flera plana anoder
samt ett transversellt magnetfält som förut (fig.
15). I modulerat tillstånd beskriva elektronerna
cykloidbanor, som kunna tänkas sammansatta av
en cirkelrörelse och en rätlinjig rörelse vinkelrätt
mot den elektriska fältstyrkans huvudriktning,
överlagras en växelspänning på anoderna, så att
varannan i ett ögonblick får ett positivt och
varannan ett negativt tillskott, tillföras elektronernas
translationsrörelser motsvarande tillskott; en
hop-klungningsverkan av samma art som i
klystroner-na äger rum. Följden är, att vi så småningom få
elektronklumpar, som röra sig vinkelrätt mot den
elektriska fältstyrkans huvudriktning, och man får
förutsätta, att även fasläget så småningom blir
optimalt, så att dessa klumpar successivt, allt
efter som de passera de olika anoderna, avlämna
sin hastighetsenergi till högfrekvensfältet.
Samtidigt upptas de utnyttjade elektronerna av
anoderna. Lüdi har också angivit en praktisk
utformning av en magnetron baserad på denna
teori, som han kallar turbator. Till höger på bilden
visas en skiss av Lüdis utformning av anoderna
och den resonator, som de utgöra en del av. Han
har konstruerat en hålrumsresonator av ungefär
Fig. 15. Hopklungning vid plant magnetronsystern; t.h.
svängningskrets till turbator, en speciell magnetrontyp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
