Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1946 - Smältsäkringar för starkströmstekniken, av Ture Hallonborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
TEKNISK TIDSKRIFT
kan man därför använda benämningen
strömbe-gränsande säkringar.
Säkringstyper
Någon fast terminologi när det gäller att
benämna den mångfald av praktiska
utföringsfor-mer av säkringar som finnes existerar ej. Det är
därför på sin plats att i korthet räkna upp de
benämningar, som användes i fortsättningen.
Den ursprungliga säkringen var en tråd fritt
uppspänd i luft mellan två fasta kontaktstycken och
kan därför lämpligen benämnas helt öppen
säkring. Nästa steg var att metallen sattes in i ett
skyddande rör, man erhöll en rörsäkring. Om
röret utföres av vid brytningen gasavgivande
material eller dylikt på annat sätt tillföres säkringen,
erhålles en mer eller mindre kraftig blåsning från
de uppkommande gaserna, som kan motivera
benämningen blåssäkring. En säkring som
använder något slag av vätska till hjälp vid brytningen
är det naturligt att kalla vätskesäkring. Alla de
nämnda säkringstyperna har
nollgenomgångs-brytning. Det övervägande flertalet av
strömbe-gränsande säkringar har sin verkan baserad på
att smältledaren omges av ett kornformigt
släck-medel, som mer eller mindre liknar vanlig sand,
varför sandsäkringar kan vara ett lämpligt namn
för desamma. Säkringar som kombinerar verkan
av minst två olika brytställen med t. ex. olika
tröghet och brytprincip kan kallas
kombinations-säkringar. Slutligen kan för speciella fall viss
fördel vinnas genom att en säkring kan öppnas
under belastning, utan att överström förefinnes.
Benämningen brytbar säkring kan kanske anses
lämplig för en dylik.
Rörsäkringar
När den helt öppna säkringen insattes i ett rör
som skydd mot de besvärande ljusbågsfenomenen
(fig. 7 t.v.), erhölls härigenom även en viss
biås-verkan. Den enkla rörsäkringen är ju idealisk
när det gäller enkel och billig omladdning på
monteringsplatsen samt låg kostnad för den
kompletta apparaten. Däremot lämnar den mycket
övrigt att önska i fråga om brytförmåga. Det är
därför naturligt att många försök gjorts att
förbättra den i detta avseende. Fig. 7 visar t.h. ett
dylikt, där röret har gjorts betydligt smalare i
mittpartiet samt försetts med dysor mot båda
ändarna. Dessutom är smältstället omgivet av
asbest, som väl fyller hålet. Bättre blåsning vid
små överströmmar erhålles härigenom.
Om man provar brytförmågan hos en enkel
rörsäkring finner man nästan alltid, att den bryter
inom ett begränsat strömområde men ej bryter
vare sig ovanför eller nedanför detta område. Det
visar sig att resultat erhålles, som schematiskt
återges av fig. 8. Det streckade fältet anger det
område, inom vilket brytning uppnås. För given
spänning U och i övrigt oförändrade
förhållanden anger den streckprickade linjen ett exempel
på vad som erhålles. Vid låga överströmmar blir
gasströmningen i röret obetydlig och förmår ej
släcka ljusbågen. Med stigande ström uppnås
den punkt där släckning erhålles. Vid ytterligare
ökning av strömmen når man efter hand den
punkt, där gaserna ej tillräckligt hastigt hinner
avvika utan tryckstegringen inuti röret medför
att det spränges. Om man ser på förhållandena
för olika rör vid olika spänningar kan sägas, att
den övre begränsningslinjen för brytområdet kan
ha ett förlopp som mycket starkt avviker från det
som är visat i figuren, under det att den undre
linjens karaktär återkommer mera konstant.
Minskar man diametern (från dr till c?2 enligt
figuren) sänkes som man kan vänta den undre
begränsningslinjen, eftersom starkare strömning
erhålles tidigare. Men samtidigt kan i regel ej
undgås att den övre gränsen sänkes, eftersom höga
tryck uppnås tidigare.
Blåssäkringar
Man fann ganska snart att om säkringsröret
utfördes av material, som under inverkan av
ljusbågen avgav gaser, kunde man sänka den undre
och framför allt höja den övre begränsningslinjen
för brytområdet enligt fig. 8, förutsatt att röret
var tillräckligt starkt. Fiber med lämpliga
egenskaper kom härvid först till användning. Fiber
är ju ett dåligt isolationsmaterial, varför man
Fig. 1. Rörsäkringar.
Fig. 8. Brytförmåga för
rörsäk-ringar; brytningen sker inom det
streckade området.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
