Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1946 - Smältsäkringar för starkströmstekniken, av Ture Hallonborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
TEKNISK TIDSKRIFT
koltetraklorid CC14, numera i allmänhet ersatt
med perkloretylen C^CL*. Genom att sätta in ett
munstycke, som riktade vätskestrålen mot
brytstället, kunde ytterligare förbättring erhållas. På
detta sätt uppnåddes den numera vanliga form av
vätskesäkringar, som fig. 10 visar t.h. Röret
utföres i allmänhet av glas, som ger god möjlighet
att avgöra, när säkringen fungerat. Smältstället
inklädes i regel med kork eller annat elastiskt
material för att skydda glasröret mot de häftiga
tryckverkningarna. Dessa medför att det övre
locket måste utföras som säkerhetsventil, som
slungas bort. Vid brytningen erhålles ett avsevärt
moln av väl joniserad gas. Denna inleder lätt
överslag till närliggande faser vid de fasavstånd,
som normalt användes i inomhusanläggningar.
Man har visserligen sökt förbättra förhållandena
genom att låta gaserna passera särskilda
avjoni-seringskammare, men strömningsmotståndet i
dessa medför en tryckstegring i röret och sänker
därigenom brytförmågan. Säkringarna är därför
egentligen endast användbara utomhus med de
rikliga fasavstånd, man där kan tillåta.
Brytningen vid rör-, blås- och vätskesäkringar
Brytförloppet för de säkringstyper som bryter
vid strömmens naturliga nollgenomgång är så
likartat, att som exempel för samtliga kan gälla
ett par oscillogram tagna för blåssäkringar med
borsyra.
Fig. 11 återger ett oscillogram från en brytning
med låg ström. Smälttiden är ca 35 halvperioder
och ljusbågstiden ca 9. Eftersom ljusbågens
fotpunkter här skiljes isär mekaniskt och
blåsningen samtidigt ökar i intensitet, ökas
ljusbågsspänningen efter hand och säkringen gör allt mer
energiska försök att bryta, då strömmen passerar
sina nollvärden, för att slutligen lyckas härmed.
Oscillogrammet, fig. 12, har spänningen upptagen
såväl över säkringen enligt övre kurvan som över
Fig. 11. Oscillogram för bryt prov med bldssäkring (låg
brytström).
Fig. 12. Brytprov med blåssäkring (brytning vid strömmens
första nollgenomgång).
säkringen pius brytaren som inleder
kortslutningen enligt nedre kurvan. Dessa kurvor blir
sålunda identiskt lika från
kortslutningsögonblicket. Smälttiden, under vilken spänningen är
praktiskt taget noll, är endast ungefär 1/6
halvperiod. Därefter börjar en viss något växande
ljusbågsspänning att göra sig märkbar. Vid
strömmens första nollgenomgång inträffar
brytningen. Denna sker i närheten av
spänningsmaximum, eftersom kretsen är starkt induktiv med
eos <p ~ 0,1.
Brytförmågan för en säkring torde i vårt land
alltid ha angivits enligt tysk praxis. Brytström
är härvid begynnelsevärdet av
kortslutningsströmmens växelkomponent, uttryckt som
effektivvärde [h enligt SEN 11 "Normer för elektriska
anläggningars dimensionering för överström").
Brytspänningen är effektivvärdet av
återvändande spänningen, dvs. spänningen omedelbart efter
strömavbrottet. Av praktiska skäl utföres
proven nästan alltid enfasigt, varvid återvändande
spänningen väljes lika med märkspänningen, vid
trefasström således lika med huvudspänningen.
För att brytströmmen alltid med full säkerhet
skall kunna fastställas, tas
kalibreringsoscillo-gram med alla inställningar lika som vid
bryt-provet men med säkringen ersatt av rör eller
skena, som kortsluter på dess plats. Då
brytförmågan anges som bryteffekt, uttryckt i kVA eller
MVA, erhålles denna genom multiplikation av
brytström och brytspänning, vid trefasström
multiplicerad med
Brytförmågan provas och anges normalt för
starkt induktiv krets med effektfaktorn eos
cp ^ 0,15. Eftersom brytförmågan är i hög grad
beroende av effektfaktorn och säkringar med
relativt låg brytförmåga alltid användes under
betydligt lättare brytförhållanden än de nämnda,
måste det dock anses motiverat att för dylika
säkringar även ånge brytförmågan vid åtminstone
ett högre värde på effektfaktorn, exempelvis
eos i=0,5. Brytförmågan är liksom vid ström-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
