Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1946 - Smältsäkringar för starkströmstekniken, av Ture Hallonborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1946
547
brytare utom av effektfaktorn även mer eller
mindre beroende av den transienta återvändande
spänningen, alltså det utjämningsförlopp, genom
vilket växelspänningens stationära värde uppnås.
Detta förlopp är i vanliga fall en dämpad
svängning motsvarande kretsens egenfrekvens. (I fig.
12 kan man spåra detta insvängningsförlopp, som
visar att provningskretsens egenfrekvens ligger
ungefär vid 5 000 p/s.) Med stigande frekvens
blir såväl spänningens stegring som dess
toppvärde större. Det skulle dock säkerligen föra allt
för långt att även lämna uppgifter om
egenfrek-vensen i samband med brytförmågan för en
säkring. Inga hittills skrivna normer för säkringar
synes heller ha tagit upp denna fråga.
Att ge några mera bestämda uppgifter om olika
säkringstypers brytförmåga är naturligtvis
omöjligt, eftersom brytförmågan beror av en mängd
omständigheter sammanhängande med
konstruktionen, dimensionerna m.m. Några uppgifter som
här anges är därför endast att anse som ytterst
ungefärliga. För rörsäkringar torde man mera
sällan nå upp över 10 MVA trefasig brytförmåga
vid 3—6 kV och eos <p ’•= 0,5. Vid blåssäkringar
av typen "expulsion fuses" kan man nå upp till
ca 50 MVA vid eos >9?^ 0,15 och ca 100 MVA vid
eos fp ’= 0,5. Amerikanska dylika säkringar med
uppgiven brytförmåga 200 MVA och mera vid
icke angivet eos <p avser utföranden, där hela
säkringsröret utbytes efter varje brytning. Härvid
har man använt denna typ ända upp till 120 kV
spänning. För borsyresäkringar av dyrbar och
komplicerad konstruktion anger amerikanska
uppgifter brytförmågor ända upp mot 1 000 MVA
och användning upp till 120 kV. Även moderna
vätskesäkringar har använts upp till nämnda
spänning. Brytförmågan vid eos fp^ 0,15 är dock
knappast mera än 150 MVA, vid särskilt stora
och kraftiga typer möjligen 250 MVA.
Sandsäkringar
Förutsättningen för att en säkring med
ström-begränsande brytning skall erhållas är att
smält-metallen är tillräcklig lång och vid förgasningen
kyles tillräckligt. Ju bättre kylningen är desto
kortare blir den erforderliga längden. Som redan
nämnts är nästan alla strömbegränsande
säkringar, som kommit fram, utförda som
sandsäkringar. Fig. 13 visar ett par utföringsformer av
dylika säkringar, dels en mindre patron för högst
500 V, dels en högspänningssäkring. Den vanliga
smältproppen för proppsäkringar har även sin
plats här men är så väl känd, att den ej torde
behöva illustreras. Proppsäkringen var den första
säkringstyp, som utfördes med sandfyllning.
Vid spänningar upp till något tusental voit kan
smältmetallerna utföras raka (fig. 13 t.v.) utan
att patronlängden, som i huvudsak bestämmes av
smältmetallernas längd, behöver bli onormal
Vid högre spänningar däremot är det nödvändigt
Fig. 13. Exempel på sand säkringar, t.v.
för högst 500 V, t.h. för högspånning.
att placera metallerna i spiralform eller på annat
lämpligt sätt för att de skall bli tillräckligt långa.
Man arbetar sålunda med avsevärt längre
smält-metaller än vid icke strömbegränsande säkringar.
Fig. 13 visar t.h. ett utförande med spiralen fritt
förlagd i sanden. Det vanligaste utförandet är
annars, att metallerna lindas upp på en
porslinsstav med stjärnformig sektion, som placeras
inuti patronen, vilket dock ger någon försämring
med hänsyn till sandens kylande förmåga vid
brytningen.
Man har försökt en mängd olika typer av såväl
kornformiga som mera finpulvriserade
släckme-del. Det hittills avgjort bästa som kommit fram
är ren kvartssand, alltså kiseldioxid. Denna
medför god kyleffekt och reagerar ej kemiskt med
silvergasen. Fordringarna på kvartsens renhet är
mycket stora. Kornstorleken och även
storleks-graderingen mellan kornen inbördes har givetvis
Fig. 14. Smältsträngar från sandsäkringar och schematisk
bild av brytförloppet, visande tråden omgiven av sand, vid
början av förgasningen, samt silverångan efter
brytförloppet kondenserad på kvartskornen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
