Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1946 - Optimal sträckning av kraftledningar, av H Breinertz och N Helleberg - Förankring av linjestag enligt ny metod, av B R - Radiomottagare i fickformat, av D H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1946
553
stånden bör hopparas att ingå i samma Y) kan man
genomföra båda och jämföra de resulterande
kostnadssummorna.
Om mittsträckan 0t02 är proportionsvis dyrbar kan
punkterna Oj och Oj, sammanfalla eller till och med gå om lott.
Riktiga lösningen är då fyra linjer, som råkas i en punkt.
I verkligheten föreligger emellertid sällan ekonomiska
förutsättningar för en dylik lösning. Om exempelvis A, B, C
och D bildar en kvadrat och linjerna från dem har
samma kostnadsvärden, fordras det, att mittsträckan kostar
(V 2 — l), dvs. ca 41 %, så mycket för att Ot och 02 skall
sammanfalla, så att diagonalerna i kvadraten anger den
riktiga ledningsföringen. Även vid en placering av orterna
enligt fig. 5 är normalt ett dubbel-Y ekonomiskt
fördelaktigare än linjerna AC och BD.
Däremot kan det hända, att man önskar låta linjerna
råkas i en punkt av drifttekniska skäl eller därför att i
skärningspunkten skall ligga en transformatorstation.
Optimiproblemet är då fortfarande lösbart med snören,
påverkade av krafter, som är proportionella mot resp.
årskostnadsnuvärden. Men någon lösning med passare och
linjal finns icke längre (geometriskt kan problemet
formuleras även på annat sätt: då de fyra krafterna skall hålla
varandra i jämvikt bildar de en av länkar med givna
längder sammansatt sluten fyrhörning, som emellertid kan
ändra form med en frihetsgrad; det gäller att finna den
konfiguration, vid vilken med sidorna parallella strålar
genom A, B, C och D råkas i en punkt). Däremot kan
lösningen ganska lätt provas ut genom att man genomför
konstruktionen enligt fig. 4 för allt större antagna värden
på kostnaden för 0X02, till dess att 01 och 02 sammanfaller.
H Breinertz N Helleberg
Förankring av linjestag enligt ny metod. För en
nyligen färdigställd 230 kV trästolplinje mellan Covington och
Grand Coulee har använts en ny typ av stagförankringar,
som visat sig bekväm, ekonomisk och fullt pålitlig i mark
av normal beskaffenhet.
Förankringen utexperimenterades genom en serie försök
i mark, bestående av mycket sandig lera. Med en 6"
jordborr borrades hål i 45° vinkel, varefter en laddning
20 procentig dynamit lades ned i hålet och bragtes att
explodera. Därefter nedsattes ett förankringsjärn med
dubbla muttrar i nedre änden och hålet fylldes med en
cementblandning. Som framgår av tabellen, vari anges
dimensionerna på hålet före och efter sprängningen,
uppstod genom explosionen en i det närmaste sfärisk
urholkning i nedre delen av hålet.
[-Håldiameter-]
{+Hål- diameter+} cm [-Håldjup-] {+Hål- djup+} cm Antal "gubbar" 20 procentig dynamit Håldjup efter
explosionen cm Hålrummets diameter vågrätt lodrätt cm I cm
15 198 1l2 185 30 30
15 170 1 210 30 30
15 195 iV2 216 50 55
15 165 l1/, 185 50 75
Ett försök gjordes att dra upp den förankring, som
erhölls vid det första provet och som var den minsta i
provserien. Provet kunde dock ej slutföras, enär
dragblocket brast vid en dragkraft av ca o 000 kg. Vid denna
påkänning märktes ej någon nämnvärd rörelse hos
förankringen. Försöken tydde på, att ännu bättre resultat
kunde erhållas med en snabbare, 40 procentig dynamit,
vilken borde ge bättre hoppackning av väggarna i
hålrummet och jämnare storlek på detta.
Metoden är naturligtvis begränsad till sådan marktyp,
som tillåter borrning, vilken icke är särskilt vanlig i vårt
land (Electr. World 1945 h. 5). BR
Fig. 1. Miniatyrmottagaren med fodralet avtaget; t.v. 50 H
drosseln och intill denna detektor- och
lågfrekvensförstär-karrören; längst t.h. hörluren.
Radiomottagare i fickformat. Under kriget framkom
behovet av små lätthanterliga radiomottagare, och i USA
har konstruerats miniatyrmottagare som väl får plats i
innerfickan i en herrkostym. Mottagare och batterier är
inbyggda i ett fodral av termoplastiskt material med
dimensionerna 150 X 62 X 30 mm. Volymkontroll,
strömbrytare och avstämningsratt har placerats så, att de är
åtkomliga utan att apparaten behöver tas ur fickan.
Mottagaren täcker hela det vanliga rundradiobandet och ger
god mottagning av en 50 kW sändare om dagen inom
ca 5—10 mil och om natten inom ca 10—20 mil. För
långdistansmottagning fordras en särskild tillsatsantenn. Hela
anläggningen väger 275 g.
Hörtelefonen utgöres av en enda hörlur, vilken kan
stickas in i örat och fästas i detta (se fig. 1 och 2).
Hörluren kräver liten effekt och kan matas från ett mycket
litet slutrör, som endast drar ca 0,2 mA vid 30 V
anodspänning.
Av mottagarens kopplingsschema (fig. 3) framgår att
slutrör, detektor och lågfrekvensförstärkarrör är tetroder.
Deras dimensioner är: längd 27 mm, diameter 9,6 mm
(exkl. tilledningar). Då röret arbetar som
spänningsförstärkare gäller följande data: anodspänning 30 V, anod-
Fig. 2. Några av kopplingselementen; t.v. upptill i T A-röret
och de båda miniatyr rör en; därnäst 50 H drossel och hörlur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
