Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 8 juni 1946 - Järnhanteringen i Sverige under kriget, av Gunnar Sidenvall - Kemins valensbegrepp, av S Hl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
TEKNISK TIDSKRIFT
1939) kvantitativt av föga betydelse.
Götståltillverkningen baserades under 1920- och 1930-talens
lopp i stigande grad på importerat tackjärn och
troligen även ökad förbrukning av köpskrot. En
växande andel av tillverkningen under krigsåren
utgjordes också av stål av ordinär produkt på
bekostnad av tillverkningen av kvalitetsprodukt.
Utvecklingen belyses av följande tabell:
Tillverkning av stålgöt jämte skrotat stålgjutgods efter
kvalitet åren 1931, 1939 och 19U (i ton)
Bessemerstål
1931 ____ 209 663 329 302 538 965
1939 ____ 482 189 669 725 1 151 914
1944 .... 400 940 796 498 1 197 438
surt [-kvalitets-produkt-]
{+kvalitets-
produkt+}
basiskt
ordinär
produkt
Martinstål
surt
kvalitets- ordinär
produkt produkt
1931 .... 5 635 75 314 129 451 5 937
1939 ____ 15 792 99 165 230 506 12 289
1944 .... 9 304 106 372 158 432 6 701
Martinstål
basiskt
Elektrostål Degelstål
[-kvalitetsprodukt-]
{+kvalitets-
produkt+}
ordinär
produkt
[-kvalitetsprodukt-]
{+kvalitets-
produkt+}
ordinär
produkt
1931 ____ 44 883 161 509 29 425 86 542 269
1939 .... 63 479 436 595 171 932 121 676 480
1944 ____ 64 437 502 022 168 685 181 403 82
Summa
kvalitetsprodukt ordinär produkt
Totalsumma
Som synes har tillverkningen av surt
bessemerstål och thomasstål ökat från 1931 till 1939 men
därefter hållit sig relativt konstant. En ungefär
liknande utveckling synes tillverkningen av
elektrostål av kvalitetsprodukt samt basisk martin
av kvalitetsprodukt ha haft. Mycket markerad är
den starka stegringen i tillverkningen av
elektrostål samt basisk martin, båda av ordinär
produkt. Den sura martinen visar å andra sidan en
kontinuerlig och betydande minskning från 1939
till 1944. Sammanfattningsvis bör påpekas att
för ståltillverkningens utveckling sedan början av
1920-talet har den starka och så gott som
oavbrutna stegringen i tillverkningen av elektrostål
samt basisk martin varit av utslagsgivande
betydelse.
Den äldre svenska järnhanteringen
karakteriserades ju av att huvuddelen av tillverkningen
exporterades. Under 1900-talets lopp har i stället
den inhemska marknaden fått allt större
betydelse. Enligt utförda beräkningar* utgjorde
exportkvoten för femårsperioden 1911—1915
65.3 % och för femårsperioden 1936—1940 endast
37.4 %. Samtidigt har visserligen importen av
järn ökat och sedan början av 1920-talet i
kvantitet överstigit exporten (i förhållande till värdet
har dock exporten, även om hänsyn ej tas till
järnmanufakturen, haft högre värde än
importen). Den stigande järnkonsumtionen inom
* äselius, Hj.: Den svenska järnhanteringens utveckling och
framtidsutsikter. Jernkont. Ann. 1945 s. 373.
landet har dock i växande utsträckning baserats
på inhemskt järn.
Järnverkens tillverkning av smidda och
varm-valsade produkter som helhet betraktad är under
åren 1940—1944 högre än 1939. För vissa
produkter föreligga lägre siffror under de senare
krigsåren än under 1939 och för andra produkter
betydande variationer mellan de olika åren. Det
förstnämnda gäller bl.a. för tillverkningen av
ihåligt borrstål, vinkeljärn och annat fasonjärn,
valstråd och rör. Å andra sidan är tillverkningen
under de sista åren, 1942—1944, högre än 1939
beträffande järnvägsskenor, stångjärn och -stål,
bandjärn och -stål, axlar samt slutligen även för
plåt, såväl grov- som medium- och tunnplåt.
Kemins valensbegrepp. Kemisterna ha länge utan större
resultat studerat de krafter, valenser, som sammanhålla
atomerna i en molekyl. Genom elektronteorin för
valen-serna, som utvecklats av Lewis, Langmuir, Sidgwick m.fl.,
gjordes emellertid ett stor framsteg. En fri valens ansågs
vara en ensam elektron, som stod till förfogande i en
atom. En kemisk bindning antogs uppkomma när två
valenselektroner blevo gemensamma för två atomer.
Föreningar mellan mättade molekyler, t.ex. metallklorider
med ammoniak, förklarades genom existensen av fria
elektronpar i den ena av molekylerna. Dessa antogos ge
båda de elektroner, som behövdes för en bindning. Så
länge elektronen endast uppfattades som en liten negativt
laddad partikel förblev emellertid konjugerade
dubbelbindningars natur oförklarad. Genom tillämpning av
vågmekanik på detta problem har elektronen i vår
uppfattning övergått till ett diffust moln av negativ elektricitet.
Dettas fördelning i rymden tycks bestämmas av vissa
matematiska ekvationer, som formellt likna dem, som tillämpas
på svängningsrörelse. Dessa ekvationer äro vanligen
mycket svåra att lösa, men man har utarbetat metoder för
ett approximativt utnyttjande av dem. Det har härigenom
blivit möjligt att utföra beräkningar av elektronernas
anordning i atomerna, som, ehuru approximativa, utgöra en
betydande teoretisk vinst.
Det kan t.ex. visas, att atomerna i etylenmolekylen,
CHjj = CH2, ligga i ett plan med valenserna i vinklar på
120° samt vidare att fem elektronpar bilda alla C — H
och C — C bindningar. Det återstående paret (från
dubbelbindningen) bildar ett dubbelt moln strax ovan och under
molekylens plan i närheten av C — C bindningen. I
buta-dien, CH2 CH — CH = CH2, bildas alla C —H och
C — C bindningar av vardera ett elektronpar, under det
de återstående två (från dubbelbindningarna) bilda moln
över och under molekylens plan. Ett av dessa
dubbelmoln räcker längs hela kolkedjan, och det andra ligger
vid molekylens mitt. Bensol har sex sådana elektroner,
som bilda ett moln på var sida av den plana molekylen.
Alltså ha molekyler med konjugerade dubbelbindningar
elektroner som icke tillhöra någon viss bindning och som
därför kunna förflyttas längs hela molekylen. En sådan
molekyl är därför i sig själv en elektrisk ledare liksom
en metall, ehuru t.ex. bensol i verkligheten visar sig vara
en isolator, därför att de lösa elektronerna icke kunna
förflyttas från molekyl till molekyl. Även fasta metaller
synas innehålla sådana lösa elektroner, som emellertid
kunna röra sig genom hela den av flera molekyler
uppbyggda kristallen, varigenom denna blir en ledare. Pauling,
Lennard Jones, Mott, Sklar, Mulliken m.fl. ha redan genom
kvantitativa undersökningar löst problem beträffande
molekylers struktur, färgämnens ljusabsorption, metallers
termoelektriska egenskaper, hårdhet och bildning av
legeringar (Monthly Sci. News 1945 nr 3). S Hl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
