Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 8 juni 1946 - Järnhanteringen i Sverige under kriget, av Gunnar Sidenvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1946
559
torde ha exporterats. Efter krigsutbrottet 1939
försvårades importen av särskilt de utomeuropeiska
malmerna, men med hjälp av statliga lager och
ökad inhemsk brytning, delvis nyupptagen,
kunde dock produktionen hållas på en relativt hög
nivå. Produktionen av krom-, molybden- och
vol-framjärn sjönk dock avsevärt under krigsåren.
Däremot ökade tillverkningen av kisel och
kisel-legeringar, huvudsakligen grundad på inhemsk
råvara, samtidigt som framställningen av
manganlegeringar kunde hållas vid ungefär samma
storlek som förut. Dock var manganhalten i dessa
legeringar lägre än tidigare.
Tackjärnstillverkningen uppnådde 1917 den
mycket höga siffran 829 000 t. Under den därpå
följande tiden sjönk tillverkningen betydligt och
utgjorde, som synes av fig. 5, under tiden mellan
1920- och 1930-talens lågkonjunkturer ca 400 000
à 500 000 t. Sedan början av 1930-talet har
tillverkningen av tackjärn ökat successivt och var
1944 med 853 000 t den högsta som förekommit
i Sverige. Med hänsyn till tackjärnets kvalitet har
samtidigt en förskjutning ägt rum med minskning
av tillverkningen av smidestackjärn samt ökning
av tillverkningen av bessemer- och
martintackjärn för basisk process, vilket framgår av
följande tabell:
Tillverkning av olika slags tackjärn åren 1918*, 1939 och 1944
(i ton)
Smides- Bessemertackjärn Martintackjärn
tackjärn för för
sur basisk sur basisk
process process process process
1918 ..... 161 212 23 452 85 878 335 819
1939 ..... 36 139 20 027 190 365 183 297 97 180
1944 ..... 29 591 30 381 218 845 173 146 261 327
Gjuttackjärn .. ,tGj"tgods fSuf.™a
J J direkt trän masugn tackjarn
1918 ..... 141 749 13 712 761 822
1939 ..... 105 811 11 219 644 038
1944 ..... 127 977 12 075 853 342
* 1918 uppdelas för första gången bessemertackjärn (1926
martin-tackjärn) på surt och basiskt i den officiella statistiken.
Under den första tiden efter 1917 ägde en
mycket stark koncentration av
tackjärnstillverkningen rum, varvid antalet ugnar för
tackjärnsframställning minskade från 130 år 1917 till 60
år 1929. 1939 utgjorde antalet ugnar 55, vilket
Fig. 5. Produktionen av tackjärn åren 1915—1944.
Fig. 6. Produktionen av göt samt smidbart gjutgods ären
1915—1944.
antal ökade till 57 år 1944. Koncentrationen och
den samtidiga höga tackjärnstillverkningen
möjliggjordes dels av en ökning av
dygnsproduktionen vid de förefintliga masugnarna, och denna
var även för träkolsmasugnarna av betydande
storlek, dels av en ökning av tillverkningen av
tackjärn med koks och i elektrisk masugn:
Tackjärnstillverkning åren 1917, 1939 och 1944 med
fördelning på olika framställningssätt (i ton)
med
träkol*
Blästerugn
med
enbart summa
koks
Elektrisk masugn
med
träkol*
med
koks
1917 682 151 79 759 761 910 57 793 — 57 793
1939 303 530 253 625 557 155 67 871 14 723 82 594
1944 352 367 310 482 662 849 86 186 95 443 181 629
Annan elektrisk ugn
än masugn
Totalsumma
1917 9 266 828 969
1939 4 289 644 038
1944 8 864 853 342
* Inklusive med träkol och koks i blandning samt träkol och ved
i blandning.
Krigsutbrottet 1939 medförde för
järnhanteringen, som följd av de starkt försämrade
möjligheterna till import av fossila bränslen, en
omläggning av produktionen till mindre
bränsle-krävande framställningsmetoder och ökad
användning av vedbränsle. I jämförelse med andra
kokskonsumenter fick dock
tackjärnstillverkningen viss prioritet och tillverkningen av
kokstackjärn ökade mer än tillverkningen av
träkolstackjärn. Den på elektrisk väg bedrivna
tackjärnstillverkningen mer än fördubblades från
1939 till 1944, varvid det statsägda Norrbottens
Järnverk svarade för en väsentlig del av
produktionsökningen.
Ett av de mest markerade dragen i
järnhanteringen under mellankrigsperioden var den sedan
början av 1920-talet starkt progressiva
tillverkningen av göt och stålgjutgods (se fig. 6).
Samtidigt har dock välljärnsframställningen, som
1917 utgjorde 103 474 t, starkt minskats och var
1944 med en produktion av 2 271 t (28 255 t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
