Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 22 juni 1946 - Tekniskt civilförsvar i London, av Sune Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 1946
<307
Tekniskt civilförsvar i London. För en miljonstad som
London är funktionsdugligheten hos en mångfald tekniska
verk och anläggningar ett absolut livsvillkor. Detta
förhållande blev på ett brutalt och talande sätt uppenbarat
för londonborna under de tyska luftanfallen, särskilt
Blitzen 1940—1941 och V-bombsanfallen under slutet av
kriget. Endast tack vare omsorgsfullt planlagda
förebyggande åtgärder och ett intensivt reparationsarbete
lyckades man lotsa sig igenom svårigheterna, och även om
londonborna under vissa perioder fick klara sig utan
både gas, vatten och elektricitet, så var det dock aldrig
några katastrofala avbrott.
I ett föredrag i november 1945 för the Institution of
Civil Engineers i London belystes dessa förhållanden av
Sir T Peirson Frank, som under kriget uppehöll en hög
befattning inom civilförsvarets reparationstjänst i London.
Staden ingick i en av de tolv civilförsvarsregioner, som
Storbritannien var indelat i. Organisationens omfattning
framgår av att distriktet hade en yta av närmare 2 000 km2
och en fredsbefolkning på ca 9 miljoner.
Redan sommaren 1939 och under de första
krigsmånaderna företog man en mängd förebyggande åtgärder i
form av t.ex. splitterskydd för att stärka bl.a. de
tekniska verkens motståndskraft mot bombskador. Vidare
gjorde man en översyn av krafttillförseln och ordnade så,
att denna tillgodosågs från olika håll och med olika slag
av kraft. En del stationer på tunnelbanorna krävde
särskilda åtgärder. Med hänsyn till tunnlarnas djupa läge
var riskerna från närliggande stora avloppsledningar
speciellt stora. I ett fall t.ex. kunde man räkna med, att
skadorna på en stor avloppsledning, om dessa inträffade
vid häftigt regn, kunde leda till att 1 500 t/min
avloppsvatten skulle störta ner i den närbelägna
tunnelbanestationen. Dessa problem krävde omsorgsfulla överväganden
och löstes genom att man på lämpliga punkter anlade
särskilda förbindelseledningar mellan avloppsledningarna,
anordnade speciella avstängningsanordningar i befintliga
ledningar och undersökte möjligheterna att leda
avloppsvattnet andra vägar än över de mest riskfyllda.
över huvud taget var problemet med tidvattnet i Themsen
mycket svårlöst. Ungefär 50 km2 av County of London
ligger lägre än högvattenytan och ungefär 25 km2 lägre
än medelvattenytan. Redan i fredstid hade vidtagits
anordningar för att undvika översvämningar vid särskilt
kraftigt regn eller exceptionellt högt vattenstånd.
Emellertid erfordrades ytterligare åtgärder i krigstid. Det visade
sig också till slut att förebyggande åtgärder över huvud
taget icke var tillräckliga eller praktiskt kunde genomföras,
utan senare måste man upprätta en speciell organisation
för aktivt inskridande vid skador på fördämningarna.
Särskilda pumpstationer inrättades för Londons brand-
Fig. 1. Provisorisk bro över Themsen vid Westminster.
Fig. 2. Provisoriska reparationer av större vattenledning
i Fulham Road.
väsen. Likaså inrättades uppställningsplatser för
motorsprutor längs Themsen med sugrör och tankar. Hela
londonområdet försågs med en mängd branddammar, vilka
ofta inrättades i källarna till utbombade fastigheter. Åttio
branddammar, vardera om ungefär 1 000 m3, inrättades på
detta sätt. Väggarna kläddes med ett enkelt lager av tegel
från bombskadade byggnader, invändigt klädda med ett
ca 2 cm lager av vattentätt cementbruk. Kostnaderna för
dessa dammar beräknas till ungefär 20 kr/m3. Som rena
krigskonstruktioner anses de ha väl fyllt sitt ändamål.
Förbindelserna över Themsen var också ett problem.
Redan i mars 1939 upprättades planer för tre provisoriska
broar, vilka senare kom till utförande (fig. 1). De
utfördes på träpålar i järnkonstruktion och med
körbanedäck av trä. De tre broarna kostade sammanlagt ungefär
2,5 Mkr.
Reparationsarbetet på fältet leddes i stora drag från
regionens huvudcentral. Dit hade man koncentrerat kartor,
som visade praktiskt taget samtliga ledningar under jord
i hela londondistriktet. Förbindelsemännen till de olika
tekniska verken satt antingen tillsammans i detta
ledningsrum eller stod i förbindelse med ledningen genom
direkta telefonlinjer. Detta möjliggjorde ett gott samarbete,
och man konstaterar, att krigets krav åstadkom en
samordning av de tekniska verken, som man under många års
fred aldrig lyckats uppnå. Man uttrycker också en
förhoppning att denna krigserfarenhet skall visa sig värdefull
även i fortsättningen.
Vattenledningsnätet utsattes för omfattande skador. Inom
regionen inträffade 7 702 ledningsavbrott, av vilka 942
gällde ledningar med en diameter av mer än 300 mm. Ofta
inträffade skador på ett flertal ledningar samtidigt. Som
exempel uppges, att ett bombnedslag i en större
londongata medförde skador på en 1 200 mm ledning, fyra
750 mm ledningar och en 450 mm ledning. Därtill kom
naturligt nog även skador på andra sorters ledningar, och
man kan förstå att det ofta drog ut litet på tiden innan
skadorna var avhjälpta (fig. 2).
Skadorna på gasledningarna var genomsnittligt större än
för vatten, vilket förklaras av att gasledningarna i
allmänhet låg högre i gatorna. Sammanlagt skadades 11 902
ledningar, av vilka 831 var över 350 mm. Vid ett särskilt
kraftigt anfall den 7—8 september 1940 fick ett av de
privata gasbolagen fyra av sina anläggningar mer eller
mindre allvarligt förstörda; bl.a. blev en stor
huvudledning på 1 200 mm skadad på nio ställen. Vid anfallen
den 10—11 maj 1941 var skadorna så omfattande att över
200 000 abonnenter fick vara utan gas för en kortare
tid. Vid senare tillfällen var det i allmänhet endast mindre
områden som blev utan gas, och vid ett annat tillfälle
varade avbrotten inte längre än några få veckor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
